Nr: 356

På sistone har jag vid ett flertal tillfällen tänkt på mig själv som medelålders och funnit det betryggande. Det känns liksom stabilt och trösterikt. Här gör vi oss inga illusioner om ungdom längre, nej'rå vettni. Igår infann sig känslan av att vara inte bara medelålders utan medelklass när jag vid halv sex-snåret stod i ostbutiken och kramade min kölapp tillsammans med alla andra som var ute efter "en god bit ost till fredagsvinet". Så satt vi där sen, Musse och jag, och pratade om vår ost och vårt vin och vad som var godast till vilken ost och Musse bah "Inser du vilka borgarbrackor vi låter som...?". Man bah "if the shoe fits" liksom. Jag har inga problem med att vara brogarbracka. Petit bourgeois - c'est moi! Och medelålders, glöm inte det.