Nr: 351

Undrar ju ibland lite varför man går upp alls på morgnarna. Idag: halsont och huvudvärk och möts av P1:s nyhetssänding där det rapporteras att Sveriges herrfotbollslandslag i något sammanhang uppenbarligen har vunnit över San Marino med 5-0. Alltså man tycker ju att det kanke är dags för lite självkritik när det enda lag man kan vinna över är ett som består av deltidsarbetande posttjänstemän och poliser från landet, men det är kanske bara jag.

Seminariet igår då, undrar ni? Hur gick det? Jaa det hade gått avsevärt bättre om den andra deltagaren hade gjort sitt jobb och läst texterna hon också så att jag hade sluppit den inte så glada överraskningen när ena läraren vänder sig till mig och bah "Well then why don't you start by presenting the texts and central themes and....". Tack för den. Gjorde väl inte bort mig totalt men var heller inte jättebra. Hatar. Satt på tåget hem sen och bah "Man får lov att misslyckas, man får lov att misslyckas, det är helt okej att inte vara jättebra jämt, det här ska jag prata med terapeuten om nästa vecka, man får lov att misslyckas". Ja ni hajar. Sen fick jag panik när tåget oväntat stannade i tunneln, just efter att jag hade tänkt på hur mycket jag gillar citytunneln. Så värd dag.

Idag: Vill äta ostbågar och glo på tv-deckare. Den känslan. Istället: Läsa en text av Derrida, göra en intervju till min uppsats, ha ett möte. Inga jävla ostbågar i sikte. Är jag nöjd med det? Heeeeeell no.