Nr: 374

Jag måste bara få skryta lite om min världsarara pojkvän. Mussebubbsen alltså, ibland får han till det. I lördags tillbringade jag hela dagen i min mors kök och fixade inför hennes sextioårsbjudning. Musse anslöt för drink fram mot kvällen och när jag stod stressad i köket och härjade över något sa han "Det finns en överraskning hemma sen" och jag bah "Åh är'e en mops?". Det var inte en mops, men nästan lika bra. För ett tag sedan såg jag en jättefin mässingsskål i fönstret på Rågers antik. jag tog med Musse och bah "Åh titta är'en inte fin en perfekt skål till jul att ha julgotter i". Den hade den där härliga airen av tyskt högborgerligt tidigt nittonhundratal som jag finner alldeles förtjusande. Så när vi kom hem i lördagskväll så stod den på vårt lilla soffbord, fylld med äpplen och clementiner och marsipanbröd och Musse bah "Grattis på hösten". Jo han sa så. Jag älskar hösten. Och Musse, som ni förstår.