Stop telephoning me I'm busy

Och telefonerandet går in på dag fem. Efter typ sju samtal till tre olika instanser har jag nu fått direktnummret till kvinnan jag ska tala med. Tror ni att hon svarar? Givetvis inte. Dör på det här nu.

Något sorts jubileum

Nu i september har jag och Musse känt varandra i fyra år, varit bästa kompisar i tre år och varit tillsammans i två år. Det är väl ganska fint. Eller nåt.

"Om jag klarar mig helskinnad från det här ska jag inte gå ut i naturen på väldigt länge"

Rubriken är ett direkt citat från livet, från min ömma syster. Vi har samma inställning till naturen, hon och jag. Vi och vår ömma moder tog oss ut i björnbärssnåren idag och efter att syrran trampat i samma pissmyrstack som undertecknad senast, fått en spindel i håret samt haft närkontakt med vad som antagligen var två fästingar som gick på henne så är hon lite skärrad. Jag trampade i en annan myrstack och rev mig på elaka taggar och tycker nu att det kliar överallt. Men vi fick massa björnbär och ska göra sylt. Och solen sken och vi åt medhavd sockerkaka. Det var fint.

Onsdag

Såhär va: Musse sov hos mig, gjorde lunchsmörgåsar och gick till jobbet. Puckot glömde smörgåsarna, vilket jag såg precis när han hade gått och jag sprang ut och ropade efter honom i trappen men han bah gick. Eftersom sådant här söker mig något enormt så slängde jag på mig kläder och jagade efter honom och ringde hans mobil typ sju gånger innan han svarade. Han bah "Åhh vad gullig du är". Vid det laget ville jag bara slänga smörgåsarna på honom och säga "Du är dum i huvudet" och sen vända på klacken. Gjorde jag ju inte, men nästan. Jag blir sådär fruktansvärt oprovocerat och orimligt arg på honom för sådana här saker, jag kan inte förklara det men jag vill typ strypa honom, kanske mest eftersom jag vet att han inte bryr sig alls. Jo, det är det värsta, att jag vet att han bara rycker på axlarna och inte bryr sig alls. Hatart. I alla fall, bra start på dagen, minsann.

The story of my life

Alltså epic, epic fail på mitt telefonerande. Sen i fredags har jag försökt få tag på en försäkringsman. När han inte har semester eller bara inte svarar så har han antingen kass mottagning eller säger "Ahh men jag är på besiktning nu, jag ringer dig imorn". Har kommit noll och ingenstans med det med andra ord. Och så försöker jag få tag på polisen angående hålet i väggen, och när jag inte missar trafikdiariets växeltider så har de givetvis möte när jag ringer och "återkommer imorgon klockan 10". Nu ger jag fan upp.

Min nya frissa tyckte att jag vad dum i huvudet, det är jag säker på. Det är i och för sig helt okej för jag ÄR dum i huvudet, but still. Hon bah "Men du måste lära dig att tycka om ditt hår som det är, du har fantastiskt hår och det gör inget om det inte är perfekt, alla har virvlar och benor och knasiga böjar". Jomen visst som om det skulle hända.

Nu bakar jag en äppelpaj för att kompensera för dagens alla misslyckanden. Den är till min dejt med Maud ikväll. Älskar Maudan. Innan dess ska jag på handledning med en professor som även han tycker att jag är dum i huvudet. Det verkar vara dagens tema. Eller egentligen, det är mitt livs tema. Jaja så kan det gå.

I got my hair, I gor my head, I got my brains (ha på det sista)

Det bästa med att ha massa obehagliga samtal att ringa, samtal som jag har nojjat för i flera dagar: man glömmer helt bort att vara orolig för dagens klippdejt med en ny och okänd frisör. På ett sätt ganska bra med läskiga telefonsamtal, helt enkelt. Ska göra te nu och ta på min myndigaste röst och sätta mig och ringa. Det kommer att sluta med att jag säger "Men förklara igen för jag förstååååår inte nurå....". Försäkringsbolag och försäkringsfrågor, de skrämmer livet ur mig kan jag säga. Oh well. Önska mig lycka till.

Tell me why I don't like sundays

Känslan just nu: förkyd, ledsen och dum. Mest ledsen över att jag är dum. Jobbig grej med att ha sjukt intelligent och verserad pojkvän när man själv är sådär lagom intelligent (och då menar jag inte intelligent alls) och totalt oförmögen att på ett vettigt sätt formulera sina åsikter i en diskussion: jag vågar inte säga något eftersom jag är rädd att han ska tycka att jag är dum i huvudet. Satt på familjemiddag igår och diskuterade saker och politik och bah "Nej jag håller käften annars kanske Musse gör slut för att jag är dum". Jag såg hans min när jag erkände att jag var tvungen att googla vad i hela friden Nato är för något härom veckan. Hemsk känsla.

Tänker annars att jag måste se Reality Bites igen snart. Den har jag inte sett sedan det begav sig på det glada nittiotalet. Gud vad jag älskade den. Ville se ut som Winona Ryder. Ville vara hon. Sådär älvlik och storögd och mystisk och få den snygga killen på slutet. Jag klippte håret kort men blev klart inte Winona Ryder för det. Var fortfarande ful. Såklart.

I am NOT drinking merlot

Innan stod jag på Systemet och läste på en flaska och bah "Men vilken druva är det?". Högt. Skämdes lite sen. Har utöver det pallat äpplen och plockat björnbär. Nu blire göttiga efterrätter hela helgen. Ikväll skall det festas till på fransk löksoppa, vitlöksbröd och ugnsbakade äpplen med glass och, naturalement, björnbär. Och OMG Tootsie går på tv ikväll! Bästa filmen. Åttiotal! New York! Dustin Hoffman! Dör på det så bra.

Status annars: för jävlig. Men men

Anyhooow, det blev till sist ett torrt riesling. Jag och syrran försöker hitta ett gott rieslingvin, sauvignon blanc-älskare som vi är. Ni kan inte ana hur mycket jag behöver ett glas vin. Kan inte ana, säger jag er. Skål.

Och OMG igen, glömde berätta att jag blev pissmyreattackerad idag. Stod och plockade björnbär i godan och ro när jag kände hur det stacks på fötterna och med fasa såg att jag var helt översållad av äckliga äckliga myror. Jag hoppade som en gasell, kan jag säga. Hatar naturen, som sagt.

Utan titel

Söndagkväll. Huvudvärk. Hungrig. Letade i kylen och hittade en bit parmesan som jag har ätit med kniv nu. Gott men, ändå inte riktigt tillfredsställande. Borde gå och lägga mig. Har gjort nada idag, läst ut en bok, börjat på en annan som var tråkig. I veckan har jag läst Curtis Sittenfelds American wife som jag tyckte väldigt mycket om, samt Sara Stridsbergs Darling river som jag inte alls tyckte om. Och Helena Henschens Skuggan av ett brott som var okej men inte sådär jättekul. Det är väl veckan ungefär, jag har ätit äpplen och läst. Guud vicket tråkigt inlägg. Ameh, dör lite på tråkigheten. Noll finess, liksom.

Valfläsk

Partiledarutfrågningarna på tv, guud vad jag älskar det. Finns ju inget bättre nästan. Lite pinsamt dock med killen som sådär ungdomligt ska bevaka nätet och twitter, blir lite illa berörd. Men ändå. Sköj. Jag ser med barnslig förtjusning fram emot när det är Mauds tur, giddy with the exitement kan jag bara säga. Älskar ju Maud. Hon är så underhållande. Det blir nog kaffe och kaka till det programmet tror jag, för att fira litta. Eller varför inte en bit västerbottensost? Bara för Mauds skull.

I can still recall our last summer

Vet inte hur många gånger jag har dissat moderns favoritfilm Mamma Mia! och nu sitter jag och lyssnar på soundtracket på Spotify och diggar med. Älskar Our last summer, där darling Colin Firth sjunger. Det är en prestigeförlust av rang, vill jag mena. Inte ens el vino kan jag skylla på, eftersom jag är helt torrlagd. Gode tid, gräsänka och inget vin att roa mig med, det här är illa.

Crash boom bang

Jag tänkte först berätta om hur jag igår, när jag satt och halvsov framför ett gammalt avsnitt av Komissare Morse och funderade på att gå och lägga mig, hörde skrikande bromsar och värsta smällen och hur någon krockade med mitt hus, precis under mitt vardagsrumsfönster och hur jag fick ringa snuten och sen prata med snuten när de väl kom och sen tilsammans med några grannar försöka täcka för det hål (ja ett hål i väggen! I huset! Så att man utifrån kan se ned i någons källarförråd!) som uppstod när killen i bilen rammade vår fina rosa fasad, men kände sen att vafan, är det allt jag har att skriva om? Näe jag tror att vi struntar i det faktiskt.

Working 9 to 5

Har precis sökt fyra jobb på ett bräde och efter att ha tillbringat närmare två timmar med att lägga upp cv och grejjer på deras sajt var jag bara "Gode tid ge mig viiiiiin". Och kakor. Den känslan. På ricko. Men ändå, drömmen om ett kontorsjobb, den lever än.

Det går upp och det går ned. Mest ned.

Läser andra bloggar och bah skäms för mitt liv när jag inser precis hur tomt och misslyckat och meningslöst det måste verka för de tre som läser här. Mea culpa. Mea maxima culpa. Jag kan ju försöka lätta upp stämningen med att berätta att vernissagen i fredags var som ett smärre dagis, det var käcka mammor med tjocka bäbisar och söta treåringar så långt ögat nådde. Jag var tvungen att gå in på toaletten för att försöka låta bli att gråta över det faktum att jag inte är en käck mamma med en tjock bäbis eller en söt treåring. Sucks to be me.

Nu äter jag praliner! Bästa fredagen på länge!

Guud vad jag älskar den här bilden. Så möcket hårgele, så möcket urringning, så möcket fusk-bränna, så möcket rajtantajtan. Gotta löve it, liksom.