onsdag 20 april 2011
Nr: 292
Om någon undrade: man får sjuk träningsvärk av att rensa ogräs. Har ont överallt. Är mycket nöjd med det. Mary behöver röra på sitt lilla fläsk. Jag tror också att det här med att göra något fysiskt och praktiskt är bra för mig. Har även uppfunnit ett nytt verb, att lotta.
Nr: 291
Alltså det här med att Svt återupplivar både Gäster med gester och Har du hört den förut, vad är det med det egentligen? Kommer någon att titta på det här? Har du hört den förut kan ju vara det mest pinsamma programformatet NÅGONSIN, jag skäms bara jag tänker på att folk faktiskt tittade på Evert Ljusberg och hon tantan när dom satt på en pub och drog vitsar, herreguuuuuud så genant. Hundra spänn på att det är en engelsk originalidé, eller vad tror ni? Och att Rickard Olsson alls har en karriär är ju spännande i och för sig, men Gäster med gester? Jag såg det ju givetvis när det gick med Lennart Swahn och tyckte att det var döskoj men heregud det var åttiotal och jag var typ tio, det är den enda förklaringen till det. Ettan och tvåan fanns och man tog tacksamt emot vad man fick i form av tv-underhållning. Men nu, med the internetz och sjuttiofem kanaler i grundutbudet? Seriöst? The sky's the limit vad gäller underhållning i alla dess former.
På tal om the internetz så läste jag en artikel i morgontidningen där en tolvåring flicka fick svara på frågan om hur hennes drömplats eller drömdag, någotdera var det, såg ut, och hennes svar var att då skulle hon sitta på en perfekt vacker bergstopp med trådlös uppkoppling så att hon kunde spela ett spel på dattan. Det kan nog vara något av det sorgligaste jag har hört. Kommer mina barn att få spela dattaspel? Svar nej. Det kommer att få samla löv och kottar och lära sig om skalbaggar. Kommer Hieronymus och Hedvig att bli klassens mobboffer? Mycket möjligt, men det står jag för. "Ni kommer att tacka mig senare" är en fras jag lär säga många gånger, känner jag. Huruvida de faktiskt kommer att göra det är en annan femma.
Inatt drömde jag att jag åt chips. Herregud då har det gått för långt. Dillchips var det. Men jisses.
På tal om the internetz så läste jag en artikel i morgontidningen där en tolvåring flicka fick svara på frågan om hur hennes drömplats eller drömdag, någotdera var det, såg ut, och hennes svar var att då skulle hon sitta på en perfekt vacker bergstopp med trådlös uppkoppling så att hon kunde spela ett spel på dattan. Det kan nog vara något av det sorgligaste jag har hört. Kommer mina barn att få spela dattaspel? Svar nej. Det kommer att få samla löv och kottar och lära sig om skalbaggar. Kommer Hieronymus och Hedvig att bli klassens mobboffer? Mycket möjligt, men det står jag för. "Ni kommer att tacka mig senare" är en fras jag lär säga många gånger, känner jag. Huruvida de faktiskt kommer att göra det är en annan femma.
Inatt drömde jag att jag åt chips. Herregud då har det gått för långt. Dillchips var det. Men jisses.
torsdag 14 april 2011
Nr: 290
Jo just det, vill fortfarande ha chips. En av livets konstanter. Skulle vilja ha ett liv också, men det finns visst inte på Konsum. Jag har letat men dom var slut sa hon i kassan.
Nr: 289
När man är allmänt ledsen över livet, men kanske mest ledsen för att alla andra skaffar barn utom man själv, då tittar man på Mot alla odds med snygg-Jeff (Så het!) och äter glass tills man mår illa. Det är i alla fall vad man gör om man heter Mary och är totalt misslyckad och värdelös. Åh sicken torsdag.
Nr: 288
Gud ibland är det så svårt att älska någon annan när man hatar sig själv så mycket. Jag vill så gärna vara bra för Musse, vara glad och rolig och snäll men jag tycker så illa om mig själv att det är svårt att vara allt det då. Mest hela tiden vill jag dra ett gammalt täcker över mig och hoppas på att världen glömmer bort att jag alls finns. Inte så roligt. Men Musse är så fin och jag vill ju att han ska ha det bra. För sin egen skull borde han hitta någon annan att vara tillsammans med, någon annan än fula dumma Mary. Det har jag sagt till honom, också mer än en gång. Men han är visst lite dum i huvudet han också, för han tycker att jag är bra. Vilket pucko.
onsdag 13 april 2011
Nr: 284
Hur kommer det sig att brandvarnaren måste börja batteripipa mitt i natten?`Den har hela dagen på sig men nejnej, då håller den tyst. Men så fort det blir mitt i natten, när klockan är halv tre och Mary sover i och för sig inte gott, men ändå, då, DÅ, känner den för att låta lite. Jag svarade med att trycka in öronpropparna och vända den ryggen. Resten av dagen har den varit tyst. Wtf?
måndag 11 april 2011
Nr: 283
Igår spanade vi på en odlingslott. Om ingen annan har hunnit före tänker vi ta den. Musse har redan bestämt var han tänker sitta och dricka rosita och tjöta med tanterna. Det var en rejäl promenad dit, tog nästan två och en halv timmar fram och tillbaka. Var lite matt i benen sen. Men i alla fall, Musse och Mary odlar coming attcha. Det blir kanske en blogg, till och med. Vi får väl se.
Nr: 282
Ibland tror jag att jag har missat mitt kall i livet. Borde ha blivit vaktmästare. Är kanske inte försent än, vem vet. Försent är det dock att bli: 1) arkitekt, 2) psykolog och 3) läkare. Eller bara valfritt rejält högstatusyrke med goda karriärmöjligheter. Oh well. Istället är jag vaddå? Ahh en oanställningsbar samhällsvetare. Bra jobbat där, Mary.
fredag 8 april 2011
Nr: 281
PS: Om någon undrade: idag har jag ätit en fantastiskt sallad på kikärtor, gurka och fetaost i senapsvinägrett tillsammans med ångkokt broccoli. Var det sexigt? Youbettcha.
Nr: 280
Det här är det dummaste jag har läst på länge. Mattias Kroon tycker att vegetarianer och vegetarisk mat är osexig. Stackars liten då. "Låt grönsakerna vara, sätt dem på piedestal och dyrka, ta bort fingrarna, låt smakerna träda fram var för sig. Använd utmärkta råvaror, och när de är färska. Enkelt och lätt. Ät inte grus och sand och stek inte seg proteinmassa som ska likna bacon. Osexigt." Köttätare däremot är ju kända för att bara, endast och allenast, äta fantastiska råvaror. Ingen påsbea och kyckling från Lidl där inte, nänä mina vänner, sådana är inte köttätare. De är ju sexiga, det vet ju alla. Ännu bättre blir det, som när han skriver att det givetvis krävs en allätare för att laga riktigt god vegetarisk mat. Hur kan man missa att de allra flesta restaurangkockar som lagar urtråkig vegetarisk mat är just - tadahhh! - allätare? Goddag yxskaft! Jag tycker att det är Mattias Kroon och hans sjuttiotalsdoftande fördomar gentemot vegetarianer som är osexiga. Men det är ju bara jag det.
onsdag 6 april 2011
Nr: 279
Guuud alltså pinsamheten på folk, den har ju inga gränser. När jag var inne på DN nyss så hade nästan tusen personer känt ett tvingande behov av att dela med sig av sina åsikter angående de kommande nya sedlarna och vem som pryder dem. Två saker man kan utläsa ur kommentarerna: 1) Alltför få saknar minsta ansats till analys och nyansering av sina åsikter. 2) Astrid Lindgren måste ha varit Moder Theresa själv. Alltså jag dööööör på Astrid Lindgren-grejjen, att alla ska älska henne så fullkomligt reservationslöst. Vafan, hon skrev barnböcker, väldigt bra böcker i och för sig, och hon var en trevlig tant som engagerade sig i samhället och för djurens rättigheter och gjorde bra saker men gode tid hon var väl ändå inget helgon? Jag vågar sätta en peng på att hon säkerligen var fullt mänsklig med massa fel och brister. Kan inte det vara helt okej? Måste hon daltas och gullas med och formligen kramas sönder för det? Själv tycker jag att det känns lite tramsigt att bara ha personer från 1900-talet på sedlarna, vafan en kung eller gammal vetenskapsman har väl ingen dött av? Men ge det två år så orkar ingen gnälla om det mer när sedlarna väl finns i handeln. Inte jag heller.
måndag 4 april 2011
Nr: 278
Jag hängde på gården innan idag och då kom min favorit, gårdskatten Månsing. Åh han är så söt, en svart och vit liten hittekatt, verkligen världsagullig. Han gillar att hälsa på i tvättstugan när man tvättar, helt plötsligt står han bakom en och skrämmer livet ur en med värsta jamningen. En liten smygarkatt. Och så är han lite bitig fast han gillar att bli klappad också. Jag är mycket förtjust i katter, trots att de gör mig allergisjuk. Eller jag är i alla fall mycket förtjust i Månsing. Givetvis kom Månsings husse ut just när jag pratade med hans katt, det är det enda han ser mig göra så han tror nog att jag är en helt debil kattstalkare. En sommar när Månsing var på semester i Blekinge (Jo det är sant! En semesterkatt!) frågade jag hur det var med honom varje gång jag träffade husse, tills jag insåg att jag verkade lite besatt. Kanske lite varning på det, vem vet. Men ändå, han är så söt. Och jag blir glad varje gång jag ser honom på gården. Bäst är när han försöker jaga skatorna i äppelträdet. Älskar att ha en liten gårdskatt. Det känns nästan som om han är lite, lite min också.
Nr: 277
Jag är förresten lite besviken på Musse, han har gjort noll och ingen ansats att försöka hitta min blogg. Men hörrni, är inte det ointresse om något? Han som stoltserar med att vara mästargooglare och alles, som älskar att leta information och som till och med har jobbat med det, han kan inte ens bemöda sig om att hitta min uschla blogg? Näe vettni, det tycker jag är dåligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)