torsdag 31 mars 2011

Nr: 270

Man alltså jag är så himla ätstörd. I söndags var jag på lunch hos den dyra modern och fick med mig rester hem. Rester som jag tänkte ha under veckan. På måndagen åt jag annan mat, men sen, trots att jag inte var sugen eller hungrig utan bara för att jag hade lite tråkigt och det stod i kylen så åt jag upp allt. Allt. För att det fanns där. Jag blir helt blockerad när jag vet att det finns något att äta. Och bah "Måste. Äta. Nu.". Hur stört är inte det? Ganska, skulle jag vilja säga. Det finns ju med andra ord en anledning till att jag är dötrist och alltid äter samma sak på samma tid varje dag. Annars fixar jag det inte, det skulle bli total kaos. Gode moses. Inte helt orelaterat är det faktum att jag MÅSTE börja träna. Jag är femtiotre kilo deg, kan jag meddela. Och har dålig rygg och är rädd för benskörhet. Inte kul. Men fan, jag vill inte. Jag googlade gym i närheten härom dagen och bah "Näe jag vill inte nu går jag och köper choklad istället buhuuu". Men alltså hur kan man vilja gå på ett gym? Jag fattar inte. För mig är det helt obegripligt. Musse behöver också röra på fläsket så jag skrev till honom bah "Du måste följa med kan du inte göra det?". Vi får väl se hur det går. Men något som är dyrt och tråkigt, det kommer att krävas enorma mängder disciplin för att Mary ens ska komma i närheten av ingången till ett gym. Håhåjaja.

fredag 25 mars 2011

Nr: 269

Efter tips i bloggen har jag nu googlat ögonmigrän och är givetvis övertygad om att jag har det plus glaskroppsavlossning. Ameh herregööööö. Måste pronto ringa och boka tid hos ögonläkaren. Efter alla samtal härom dagen orkade jag inte ringa upp igen och boka en tid, men ahh jag vill inte bli blind. Åh så många gånger jag har frågat min optiker det, "Kommer jag att bli blind?", och han bah "Nejnej, det är ingen fara med ditt synfel". Men ändå. Är man hypokondriker så är man.

Nr: 268

Tror förresten att vi tar och firar Musses födelsedag med den här bilden. Den livar liksom upp. Och älskar Tom Selleck. Älskar.

Nr: 267

Blablabla åh men herregööö nu ska jag skriva ännu ett totalt ointressant inlägg, så håll i hatten. Musse fyller år i dag, på våffeldagen. Så lämpligt. Detta kommer att firas med bubbel och våffelbonanza. Jag har alltid föredragit mina våfflor med grädde och sylt, enkelt men vansinnigt gott. Musse är mer för glass, och det går ju också bra. Eftersom det är födelsedag måste det ju vara lite mer spex än vanligt, så förutom glass och grädde och frysta hallon och sylt så har undertecknad initerat våffel-banana split, dvs våfflor med glass, grädde, banan och chokladsås - OMG på det. Det kan ju bara bli världsagott, känner jag. Jag har just gjort chokladsås, att köpa färdig på tub går bort. Dyrt och tråkigt. Lite olägligt dock att detta händer ikväll när det enda (nåja, inte riktigt såklart) jag har tänkt under veckan är att jag måste gå ned ett kilo. Bara ett kilo, men jag blir ju aldrig av med det. Våffeldieten kanske kan bli den nya atkinsdieten, vem vet?

tisdag 22 mars 2011

Nr: 266

Musse fyller år på fredag och på lördag ska vi ut och käka och jag vill så erbarmligt gärna ha något nytt och trevligt på mig. Så idag hängde jag på Uffan med syrran, och köpte en kjol och en blus. Passar de ihop med varandra? Svar nej. Passar de ihop med något som jag har hemma? Svar nej. Är det med andra ord så att jag fortfarande inte har något att ha på mig på lördag? Jamen naturligtvis. Det är lite så jag rullar. Ett steg framåt, två steg bakåt.

Nr: 265

Min morgontidning har den senaste veckan haft en artikelserie om ofrivillig barnlöshet och jag kan nästan inte läsa det, alltså ångesten om man inte kan få barn fast man vill. Jag avundas verkligen dom som inte vill ha ungar, så himla skönt att känna så. Själv kommer jag att dö om jag inte kan få barn. Jag vill inte ens tänka tanken.

Fast jag tänker på det varje dag, hela tiden.

måndag 21 mars 2011

Nr: 264

Efter att ha sett första säsongen av Mad men: Jo det är väldigt bra och jo jag vill se mer men nej det finns inte en enda karaktär jag tycker om. Verkligen inte. Sympatiserar med, möjligtvis, men tycker om? Nej. Och har jag fallit för Don Draper? Hell to the no. Men ändå, jag ser fram emot fortsättningen.

Nr: 263

Efter sex telefonsamtal till lika många vårdinrättningar så har hudläkaren tid i augusti och ögonläkaren, som jag behöver konsultera på grund av flimmer och konstiga prickar i synfältet, tid i maj. Amehherregud då. Det går bra nu, som Petter skaldade så vackert en gång i tiden.

Förra veckan sökte jag åtta jobb. Idag har jag sökt två. Drömmen om ett liv, drömmen om en framtid, den lever än. Jaja whatevs.

måndag 14 mars 2011

Nr: 262

Nu bloggar jag från sängen, jag har dragit hit dattan och ska kolla på Downton Abbey alldeles strax. Tv-bloggen comin atcha här men åh så bra den är. Älskar Maggie Smith. Älskar Hugh Bonneville. Och älskar framför allt kläderna, så som döttrarna klär sig ibland, med långa, smala höga kjolar och svala blusar, precis exakt så vill jag klä mig. Åh så snöggers. Anyhoow, dagen idag har varit produktiv, jag har sökt tre jobb, ätit tre mangos och sett på tre avsnitt av Mad men. Syrran och jag kör maraton, ingen av oss har sett den. Hittills har mest känslan av "Gud så tragisk den är" infunnit sig. Allt är ju så erbarmligt sorgligt. Alla är så olyckliga. Så ensamma. Så otroligt dysfunktionella. Jag tänkte på Musse och mig som tillbringade söndagen med att bland annat ligga på sängen och läsa ur min dessertkokbok. (Avslöjar jag för mycket om våra böjelser här? Det känns nästan så. Men vi är team dork, det vet ni ju redan.) Jag fick en fantastiskt stor och vacker dessertbok av modern senaste födelsedagen och Musse blir svag i knäna av sorbeter och jag, jag älskar allt med grädde och mandelmassa. Eller vem lurar jag, jag gillar allt, så länge det inte innehåller vanlijkräm. Musse bläddrade och läste för mig när han hittade något spännande, jag ser så dåligt utan mina glasögon. Ingen prestige, ingen status och inga pengar har vi, men ändå, tack gode tid för det vi har. Later gators nu ska jag googla glassmaskiner sen blir'e kostymdrama. Besos!

Nr: 261

Älskar när jag sitter och söker ett jobb online och just har skrutit om hur hög kompetens jag har i svenska och engelska och hur bra jag kan uttrycka sig "i skrift såväl som i tal" och sen sekunden efter måste googla "noggrann" för att kolla hur det stavas. Ameh hallå. Förresten, det här med att vara noggrann, finns det någon arbetsgivare som bryr sig om det in this day and age? Tror inte det va? Istället ska man vara socialt kompetent och en duktig nätverkare. Det är i sådana här lägen jag inser vilken fullkomlig anakronism jag är, jag är så omodern att det finns inte. Men noggrann, det är jag i alla fall. Vad nu det betyder.

Nr: 260

På ricko, jag har tittat på Johan Glans-klippet säkert tio gånger nu och skrattar som en dåre, så att jag får ont i njurarna, varje gång. Förutom att kåcka-historien är briljant så är det helt ljuvligt när han härmar Chewbacca, alltså jag fullkomligt dånar för att han ser så härligt efterbliven ut när han gör det. Bör jag skämmas för det här?

Nr: 259

Nyss ringde jag ett jobbigt samtal och som belöning äter jag frusen mango. Jag ÄLSKAR frusen frukt. Anyhoow, jag glömde ju säga innan att härom dagen trodde jag att jag hade fått herpesmunsår också. Läppen var alldeles konstig och röd och sved. Lillsyrran och den ömma modern drabbas med jämna mellanrum av dylika otrevligheter och jag har alltid skrockat glatt, bah "Höhö I dodged that bullet i alla fall". Aldrig någonsin har jag haft det, och har därmed ansett mig vara totalt immun. Så när min läpp såg dodgy ut i lördags blev jag bestört. Sen visade det sig visst att det inte var det i alla fall, jag var nog bara lite torr eller något, men ändå, det är för många tecken som pekar på att det går utför med Mary. Vi är INTE roade.

Nr: 258

Förfallet har satt in, mina vänner. Helt plötsligt upptäcker jag en massa, nya kroppsliga defekter. Som om jag inte hade nog som det är, tycker man. Jag har jättemärkliga utslag på ena armbågen och ett konstigt märke på ena foten. Som jag sa till ena syrran innan, "Jahaja, det är ju jävligt deppigt, nu kommer jag dö av cancer på foten, precis som Bob Marley.". Tänkte igår när jag hade lagt mig på hur jag nu måste omfamna livet och leva varje dag som den sista. Det här är alltså mitt standarläge när jag tror att jag kommer att dö. Vilket jag tror när jag antingen har ont i halsen eller när jag hittar konstiga fläckar på foten, uppenbarligen. Jag inser ju på ett plan att det inte riktigt går att komma till vårdis eller en hudläkare och peka på foten och armbågen och hävda att döden nu dyker upp i olika skepnader på kroppen, de skulle antagligen (och med det menar jag avgjort) skratta ut mig. Men ändå, det är baske mig inte lätt att vara hypokondriker.

Nr: 257


Ni vet ju vad jag tycker om "komiker" och stå upp, men en kompis lade upp det här på Fejjan och jag kan inte hjälpa att jag skrattar ganska så rejält. "Jag tror att han vill ha en kaka" "Åh en kaka, ja tack! På en torsdag!" Så ovärdigt. Så roligt. Dör lite.

fredag 11 mars 2011

Nr: 256

Kan man bli beroende av tabasco? Jag tror att jag har blivit det. På allvar. Jag har tabasco på och i allt. Pizza. Pasta. Chili. Tomatsoppa. Smörgåsar. Alles. Och igår läste jag om någon som åt grön tabasco på keso och jag blev helt tossig, bah "Måste ha tabasco". Musse skakar jämt på huvudet åt mig och menar att jag har förstört mina smaklökar alldeles. Och jag gillar egentligen inte alls stark mat sådär värst, men tabasco alltså, det finns ju inget som det inte piffar upp.