onsdag 6 april 2011

Nr: 279

Guuud alltså pinsamheten på folk, den har ju inga gränser. När jag var inne på DN nyss så hade nästan tusen personer känt ett tvingande behov av att dela med sig av sina åsikter angående de kommande nya sedlarna och vem som pryder dem. Två saker man kan utläsa ur kommentarerna: 1) Alltför få saknar minsta ansats till analys och nyansering av sina åsikter. 2) Astrid Lindgren måste ha varit Moder Theresa själv. Alltså jag dööööör på Astrid Lindgren-grejjen, att alla ska älska henne så fullkomligt reservationslöst. Vafan, hon skrev barnböcker, väldigt bra böcker i och för sig, och hon var en trevlig tant som engagerade sig i samhället och för djurens rättigheter och gjorde bra saker men gode tid hon var väl ändå inget helgon? Jag vågar sätta en peng på att hon säkerligen var fullt mänsklig med massa fel och brister. Kan inte det vara helt okej? Måste hon daltas och gullas med och formligen kramas sönder för det? Själv tycker jag att det känns lite tramsigt att bara ha personer från 1900-talet på sedlarna, vafan en kung eller gammal vetenskapsman har väl ingen dött av? Men ge det två år så orkar ingen gnälla om det mer när sedlarna väl finns i handeln. Inte jag heller.

måndag 4 april 2011

Nr: 278

Jag hängde på gården innan idag och då kom min favorit, gårdskatten Månsing. Åh han är så söt, en svart och vit liten hittekatt, verkligen världsagullig. Han gillar att hälsa på i tvättstugan när man tvättar, helt plötsligt står han bakom en och skrämmer livet ur en med värsta jamningen. En liten smygarkatt. Och så är han lite bitig fast han gillar att bli klappad också. Jag är mycket förtjust i katter, trots att de gör mig allergisjuk. Eller jag är i alla fall mycket förtjust i Månsing. Givetvis kom Månsings husse ut just när jag pratade med hans katt, det är det enda han ser mig göra så han tror nog att jag är en helt debil kattstalkare. En sommar när Månsing var på semester i Blekinge (Jo det är sant! En semesterkatt!) frågade jag hur det var med honom varje gång jag träffade husse, tills jag insåg att jag verkade lite besatt. Kanske lite varning på det, vem vet. Men ändå, han är så söt. Och jag blir glad varje gång jag ser honom på gården. Bäst är när han försöker jaga skatorna i äppelträdet. Älskar att ha en liten gårdskatt. Det känns nästan som om han är lite, lite min också.

Nr: 277

Jag är förresten lite besviken på Musse, han har gjort noll och ingen ansats att försöka hitta min blogg. Men hörrni, är inte det ointresse om något? Han som stoltserar med att vara mästargooglare och alles, som älskar att leta information och som till och med har jobbat med det, han kan inte ens bemöda sig om att hitta min uschla blogg? Näe vettni, det tycker jag är dåligt.

Nr: 276

Men på ricko vad är det med blogger - man kan inte få blanka rader mellan sina stycken i inläggen, allt blir bara ett enda stycke! Wtf? Vad ska man göra? Någon som vet?

Nr: 275

Man lär sig i alla fall så spännande saker när man är med i brf-styrelsen - idag har jag hängt runt med sotarna och ställt tusen dumma frågor och lärt mig massa om imkanaler och till-luftsventiler och grejjer. The shizzle, verkligen. En vacker dag kommer jag att ha nytta av allt det här, det vet jag. Annars då? Känner mig tjock efter ett onämnbart antal mandelskorpor men vill ha popcorn. Eller nej, jag vill ha nachos, men det finns inte hemma. Och på onsdag ska jag till doktorn för det årliga besöket och planen var att inte äta något alls innan dess eftersom hon har en faibless för att glatt kommentera vågens resultat med ett "Jahaja du har gått upp lite ser jag". Förra gången hade jag i och för sig gått ned, vill jag minnas, men det var nog inte heller bra. Allt kommenteras med samma ton av missnöje. Det är ytterst svårt att veta vad som är bra. Det enda jag vill säga är att om man går upp eller ned ett kilo på ett år SÅ HÅLLER MAN VIKTEN KVINNA! Oh well. Ännu ett meningslöst inlägg - check!

söndag 3 april 2011

Nr: 274

I dag är det söndag. Då kommer den härliga bostadsbilagan som jag alltid läser med masochistisk noggrannhet. Jag tittar på alla fantastiska lägenheter jag aldrig kommer att komma i närheten av att ha råd med och jag läser alla reportage om fantastisk lyckade familjer där mamman är formgivare och pappan är grafisk designer och barnen är välartade och dom berättar om hur dom har hittat sin drömbostad och renoverat allt själva och jag formligen vältrar mig i min egen misslyckadhet och värdelöshet. Och sen undrar Musse varför jag inte är glad? Ja HUR kan det komma sig? Nu ska jag tvätta av en hylla och hålla tummarna för att jag inte behöver montera ned den när sotarna kommer för att kolla ventilationen imorn. Det är livat nästan jämt.

Nr: 273

Jag har engagerat mig i en förening, för att jag tyckte att jag behövde göra något nytt. Hatar ju som bekant nya saker, nya situationer och nya människor. Absolut värsta jag vet. Jag bah "Men buuuh de kanske hatar mig och mobbar mig och tycker att jag är dum och fuuul". Anyhoow, nu är det i alla fall gjort, men efter att ha kommit med på deras mejllista möts jag nu av minst sju nya mejl från folk jag inte känner varje gång jag öppnar inboxen. Mejl av karaktären "Är det någon som har Annikas telefonnummer?", "Jaaa jag har det, det är ....", "Åhh men toppen, tack!" och ja, ni hajjar. Man bah "Men ta INTE reply all". Men ändå, jag gillar det. Blir säkert hur bra som helst.

lördag 2 april 2011

Nr: 272

Men sen är ju såklart allt tillbaka precis som vanligt och man har så tråkigt att man typ vill dö lite. Tristessen, men hej på dig.

fredag 1 april 2011

Nr: 271

Ibland är det så lite som gör det. Som att solen skiner på en fredagseftermiddag när man handlar ost och bubbel till kvällen. Man står där i kön på Bolaget, med sin Ronar i ett fast grepp och tänker att man har det ganska bra, fast allting är för jävligt. Och man tänker att äntligen, idag i alla fall, så känner man sig som den man vill vara och se ut som. Man ser sig själv i en spegel och bah "Guuuud så snygg jag är". På allvar. Den känslan alltså, to die for.

torsdag 31 mars 2011

Nr: 270

Man alltså jag är så himla ätstörd. I söndags var jag på lunch hos den dyra modern och fick med mig rester hem. Rester som jag tänkte ha under veckan. På måndagen åt jag annan mat, men sen, trots att jag inte var sugen eller hungrig utan bara för att jag hade lite tråkigt och det stod i kylen så åt jag upp allt. Allt. För att det fanns där. Jag blir helt blockerad när jag vet att det finns något att äta. Och bah "Måste. Äta. Nu.". Hur stört är inte det? Ganska, skulle jag vilja säga. Det finns ju med andra ord en anledning till att jag är dötrist och alltid äter samma sak på samma tid varje dag. Annars fixar jag det inte, det skulle bli total kaos. Gode moses. Inte helt orelaterat är det faktum att jag MÅSTE börja träna. Jag är femtiotre kilo deg, kan jag meddela. Och har dålig rygg och är rädd för benskörhet. Inte kul. Men fan, jag vill inte. Jag googlade gym i närheten härom dagen och bah "Näe jag vill inte nu går jag och köper choklad istället buhuuu". Men alltså hur kan man vilja gå på ett gym? Jag fattar inte. För mig är det helt obegripligt. Musse behöver också röra på fläsket så jag skrev till honom bah "Du måste följa med kan du inte göra det?". Vi får väl se hur det går. Men något som är dyrt och tråkigt, det kommer att krävas enorma mängder disciplin för att Mary ens ska komma i närheten av ingången till ett gym. Håhåjaja.

fredag 25 mars 2011

Nr: 269

Efter tips i bloggen har jag nu googlat ögonmigrän och är givetvis övertygad om att jag har det plus glaskroppsavlossning. Ameh herregööööö. Måste pronto ringa och boka tid hos ögonläkaren. Efter alla samtal härom dagen orkade jag inte ringa upp igen och boka en tid, men ahh jag vill inte bli blind. Åh så många gånger jag har frågat min optiker det, "Kommer jag att bli blind?", och han bah "Nejnej, det är ingen fara med ditt synfel". Men ändå. Är man hypokondriker så är man.

Nr: 268

Tror förresten att vi tar och firar Musses födelsedag med den här bilden. Den livar liksom upp. Och älskar Tom Selleck. Älskar.

Nr: 267

Blablabla åh men herregööö nu ska jag skriva ännu ett totalt ointressant inlägg, så håll i hatten. Musse fyller år i dag, på våffeldagen. Så lämpligt. Detta kommer att firas med bubbel och våffelbonanza. Jag har alltid föredragit mina våfflor med grädde och sylt, enkelt men vansinnigt gott. Musse är mer för glass, och det går ju också bra. Eftersom det är födelsedag måste det ju vara lite mer spex än vanligt, så förutom glass och grädde och frysta hallon och sylt så har undertecknad initerat våffel-banana split, dvs våfflor med glass, grädde, banan och chokladsås - OMG på det. Det kan ju bara bli världsagott, känner jag. Jag har just gjort chokladsås, att köpa färdig på tub går bort. Dyrt och tråkigt. Lite olägligt dock att detta händer ikväll när det enda (nåja, inte riktigt såklart) jag har tänkt under veckan är att jag måste gå ned ett kilo. Bara ett kilo, men jag blir ju aldrig av med det. Våffeldieten kanske kan bli den nya atkinsdieten, vem vet?

tisdag 22 mars 2011

Nr: 266

Musse fyller år på fredag och på lördag ska vi ut och käka och jag vill så erbarmligt gärna ha något nytt och trevligt på mig. Så idag hängde jag på Uffan med syrran, och köpte en kjol och en blus. Passar de ihop med varandra? Svar nej. Passar de ihop med något som jag har hemma? Svar nej. Är det med andra ord så att jag fortfarande inte har något att ha på mig på lördag? Jamen naturligtvis. Det är lite så jag rullar. Ett steg framåt, två steg bakåt.

Nr: 265

Min morgontidning har den senaste veckan haft en artikelserie om ofrivillig barnlöshet och jag kan nästan inte läsa det, alltså ångesten om man inte kan få barn fast man vill. Jag avundas verkligen dom som inte vill ha ungar, så himla skönt att känna så. Själv kommer jag att dö om jag inte kan få barn. Jag vill inte ens tänka tanken.

Fast jag tänker på det varje dag, hela tiden.