Fyra saker som gjorde söndagen till en riktigt jävla usel dag:
1) Vi lottade och lotten är så ful och allt var så tråkigt och jobbigt och jag hatar fula saker. Dör på det.
2) Träffade på en gammal universitetskompis som bah "Men vad händer, berätta något nytt och kul!" och jag bah "......". Vad kan jag säga, INGET händer i mitt liv. Blev påmind om hur misslyckad jag är.
3) Blev inbjuden till en disputationsmiddag och tanke nummer två, efter "Åh så kul att hon är klar", var "Ja den lär jag ju inte gå på med tanke på att jag är misslyckad och värdelös och inte har något att säga till någon".
4) Jag låste mig själv ute.
Kontentan av det hela: Jag är inte bara misslyckad och värdelös jag är DUM I HUVUDET också.
måndag 9 maj 2011
fredag 6 maj 2011
Nr: 300
Älskar min fina mamma. Hon och en väninna går på hantverksträffar någon kväll i veckan, stickar lite, dricker kaffe och pratar sådär. Dötrevligt. Det hela håller på mellan klockan sex och åtta, men modern anförtrodde mig härom dagen att dom ibland åker hem lite tidigare eftersom båda två är suckers för Navy CIS som börjar klockan åtta. Så himla golligt, sticktanterna som skyndar sig hem för att kolla på agentserie. Fast modern kallar det givetvis CIS Navy. Kan hon få en titel fel så får hon det. Men ändå, kärleken på det.
Nr: 299
"Gud jag är så lätt att håna." Så tänkte jag innan. Med mitt fula fluffiga hår och stora glasögon och nervösa läggning. Gode. Tid.
Nr: 298
Ibland tänker jag att jag kanske är lat på riktigt. Jag kanske faktiskt inte vill göra saker. Jag brukar tänka att lat, men det är jag ju i alla fall inte, ett dåligt karaktärsdrag jag har förskonats ifrån, puh. För jag är inte den som bangar att gå upp tidigt och fixa grejjer och gå och handla och "Oj jag hann visst städa och gå till återvinningen och baka ett bröd också", den vajben litta, det är ganska typiskt Mary. I mångt och mycket är jag en "doer", som det visst heter. Men ändå, jag tror att jag är lat i själen, liksom. Lat när det kommer till svåra och jobbiga saker. Sådant som tar emot lite. Och det är ju illa. Det är ju onekligen bättre att inte orka städa men att göra det viktiga, än att vara som jag (det är aldrig bra att vara som jag) och städa och fixa men sen inte orka ta tag i allt det som faktiskt är viktigt i livet, det som ÄR livet, utan istället bah "Åh det är ett gammalt Poirot-avsnitt på tv, det har jag bara sett två gånger tidigare, wohoo, den där viktiga boken eller uppsatsen kan jag tänka på imorn istället". Liksom lite så. Är också rädd för att jag fantiserar bort mitt liv, att jag bara tänker på hur det skulle kunna vara och nöjer mig med det. Jag tror att barndoms förälskelse i skönlitteratur, en förälskelse som aldrig har gått över, är skurken här. Om man alltid har varit nöjd med att läsa om andra som lever livet, men aldrig riktigt klurat ut hur man ska göra det själv, vad ska man då göra?
Nr: 297
This just in: jag har en ny karriärplan. Igår hängde jag på allehanda auktionssajter och fick den briljanta idén att börja handla med guld. På ricko. Köpa smycken och sälja guldet och tjäna massvis med dolares. Guldpriset är högt nu, vettni. Någonstans känner jag att en sån enkel plan måste ha en hake någonstans, att om det vore så enkelt så skulle alla småfifflare syssla med det här. Så antagligen kommer även detta att fallera. Men fint hade det varit. Mary, guldhandlare. Det visitkortet hade inte gått att för hackor, känner jag.
måndag 2 maj 2011
Nr: 296
Ibland undrar jag om Musse är införstådd med att det finns en reell risk att när vi gifter oss (as if) så kommer han att knyta hymnens band med Stevie Nicks dorkiga kusin, iförd böljande Stevie-klänning och plugghästglasögon. Kanske en blomma bakom örat. På ricko. Vi kommer liksom inte att köra med vit klänning och körrka och sådana där fånerier utan typ rådhus och middag UTAN tönterier som att alla ogifta skall upp och pussa på brudgummen respektive bruden, alltså jag dör skämsdöden på sådant. Inga sånger skall sjungas heller. När man äter äter man, och tramsar inte runt. I alla fall, jag stod på Humana innan och provade klänningar och hittade en fab klänning som Stevie hade ÄLSKAT. Härligt syntetmaterial. Fotsid. Vida ärmar. Psykedeliskt mönster. Den hade inte fransar, annars hade den allt. Stod där och bah "Jooo den här hade jag kunnat gifta mig i." Jag har lagt undan den och ska ta med syrran, inte Musse, och spana på den igen. Frågan är förstås: "What would Stevie do?". Jag vet ju givetvis svaret. "Go all in."
fredag 29 april 2011
Nr: 295
I förrgår hängde jag i moderns trädgård, avec modern. Vi satt och drack kaffe och åt lite frukt och pratade när en av hennes grannar kom hem med sina barn. Genast blev vi överfallna av en treåring och en sexåring. Och de var söta och rara såklart även om de slängde sig över allt och skulle ha vindruvor och melon och det ena med det femte. Klart att de fick lite vindruvor, men ändå, härjandet. Under tiden satt mamman en bit bort och matade bäbisen. Sen kom hon fram och vände sig till treåringen och bah "Lennart*, ska du kissa på toaletten eller busken?". Jag bah "????". Sen följde samma fråga ett antal gånger tills hon helt sonika lyfte upp lille Lennart och lät honom kissa på en buske precis bredvid oss, där vi satt och åt. Efter det kom Lennart rusande tillbaka och slängde sig ånyo över frukten, varpå jag bah "Åkej jag har nog ätit klart nu...". Men alltså på ricko GÖR man så? Vad är det med föräldrar som helt tappar vett och sans och all känsla för gammal vanlig anständighet? För det första låter man väl inte barnen kissa i den allmäna trädgården och för det andra, om man nu måste göra det, så går man väl bort en bit om det sitter folk och ÄTER i närheten? Gode. Tid.
* Namnet är fingerat.
* Namnet är fingerat.
tisdag 26 april 2011
Nr: 294
Hajja så väl Musse känner mig när jag på min födelsedag får två sorters Tabasco och ett presentkort på ostbutiken. Åh! Jag fick så himla fina saker av min fina familj, böcker, armband, bubbel, Rosita, ett fabulöst fiskfat, godis, åhh allt det bästa. Jag gillar ju inte att bli äldre, allt bara changserar, men själva födelsedagen är jag barnsligt förtjust i. Mest för att jag har som regel att på den dagen får man göra och äta precis det man vill, hela dagen. Så på kvällen var jag helt ledsen, bah "Jag vill inte gå och lägga mig, då tar ju födelsedagen slut, buhu". På vissa sätt är jag fortfarande tolv år mentalt.
Nr: 293
Musse och jag älskar att gå på kyrkogårdar, det gör vi jämt. Överlag promenerar vi väldigt ofta, i stan bara, i Slottsparken, som är mitt bästa ställe i Malmö, älskar den, och på fina kyrkogårdar. Vi går och pratar mycket, vad kan jag säga. Härom kvällen promenixade vi i alla fall på körrgårn och spanade på den judiska begravningsplatsen. Den var låst utifrån gatan, men vi hittade vi en ingång från kyrkogården, och jisses så fint där var. Det kändes som att hitta en hemlig trädgård, alldeles lugnt och stilla. Och sen gick vi där och läste på stenarna och jag bah "Vad tror du, kan man som icke-jude komma undan med att döpa sin son till Lieb?". Musse trodde nej på det. Synd.
onsdag 20 april 2011
Nr: 292
Om någon undrade: man får sjuk träningsvärk av att rensa ogräs. Har ont överallt. Är mycket nöjd med det. Mary behöver röra på sitt lilla fläsk. Jag tror också att det här med att göra något fysiskt och praktiskt är bra för mig. Har även uppfunnit ett nytt verb, att lotta.
Nr: 291
Alltså det här med att Svt återupplivar både Gäster med gester och Har du hört den förut, vad är det med det egentligen? Kommer någon att titta på det här? Har du hört den förut kan ju vara det mest pinsamma programformatet NÅGONSIN, jag skäms bara jag tänker på att folk faktiskt tittade på Evert Ljusberg och hon tantan när dom satt på en pub och drog vitsar, herreguuuuuud så genant. Hundra spänn på att det är en engelsk originalidé, eller vad tror ni? Och att Rickard Olsson alls har en karriär är ju spännande i och för sig, men Gäster med gester? Jag såg det ju givetvis när det gick med Lennart Swahn och tyckte att det var döskoj men heregud det var åttiotal och jag var typ tio, det är den enda förklaringen till det. Ettan och tvåan fanns och man tog tacksamt emot vad man fick i form av tv-underhållning. Men nu, med the internetz och sjuttiofem kanaler i grundutbudet? Seriöst? The sky's the limit vad gäller underhållning i alla dess former.
På tal om the internetz så läste jag en artikel i morgontidningen där en tolvåring flicka fick svara på frågan om hur hennes drömplats eller drömdag, någotdera var det, såg ut, och hennes svar var att då skulle hon sitta på en perfekt vacker bergstopp med trådlös uppkoppling så att hon kunde spela ett spel på dattan. Det kan nog vara något av det sorgligaste jag har hört. Kommer mina barn att få spela dattaspel? Svar nej. Det kommer att få samla löv och kottar och lära sig om skalbaggar. Kommer Hieronymus och Hedvig att bli klassens mobboffer? Mycket möjligt, men det står jag för. "Ni kommer att tacka mig senare" är en fras jag lär säga många gånger, känner jag. Huruvida de faktiskt kommer att göra det är en annan femma.
Inatt drömde jag att jag åt chips. Herregud då har det gått för långt. Dillchips var det. Men jisses.
På tal om the internetz så läste jag en artikel i morgontidningen där en tolvåring flicka fick svara på frågan om hur hennes drömplats eller drömdag, någotdera var det, såg ut, och hennes svar var att då skulle hon sitta på en perfekt vacker bergstopp med trådlös uppkoppling så att hon kunde spela ett spel på dattan. Det kan nog vara något av det sorgligaste jag har hört. Kommer mina barn att få spela dattaspel? Svar nej. Det kommer att få samla löv och kottar och lära sig om skalbaggar. Kommer Hieronymus och Hedvig att bli klassens mobboffer? Mycket möjligt, men det står jag för. "Ni kommer att tacka mig senare" är en fras jag lär säga många gånger, känner jag. Huruvida de faktiskt kommer att göra det är en annan femma.
Inatt drömde jag att jag åt chips. Herregud då har det gått för långt. Dillchips var det. Men jisses.
torsdag 14 april 2011
Nr: 290
Jo just det, vill fortfarande ha chips. En av livets konstanter. Skulle vilja ha ett liv också, men det finns visst inte på Konsum. Jag har letat men dom var slut sa hon i kassan.
Nr: 289
När man är allmänt ledsen över livet, men kanske mest ledsen för att alla andra skaffar barn utom man själv, då tittar man på Mot alla odds med snygg-Jeff (Så het!) och äter glass tills man mår illa. Det är i alla fall vad man gör om man heter Mary och är totalt misslyckad och värdelös. Åh sicken torsdag.
Nr: 288
Gud ibland är det så svårt att älska någon annan när man hatar sig själv så mycket. Jag vill så gärna vara bra för Musse, vara glad och rolig och snäll men jag tycker så illa om mig själv att det är svårt att vara allt det då. Mest hela tiden vill jag dra ett gammalt täcker över mig och hoppas på att världen glömmer bort att jag alls finns. Inte så roligt. Men Musse är så fin och jag vill ju att han ska ha det bra. För sin egen skull borde han hitta någon annan att vara tillsammans med, någon annan än fula dumma Mary. Det har jag sagt till honom, också mer än en gång. Men han är visst lite dum i huvudet han också, för han tycker att jag är bra. Vilket pucko.
onsdag 13 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)