fredag 23 april 2010
Man SKA dricka mycket vatten har jag hört
Min närkontakt med urinvägsbesvär förra veckan har resulterat i 1) en rädsla för att det ska komma tillbaka och 2) ett evigt drickande av vatten. Punkt två står ju då som ni förstår i direkt relation till punkt ett. För att undvika en återkomst tänker jag, givetvis helt ovetenskapligt, att det är bra att dricka mycket, och därmed också kissa mycket. Pardon my french, men ni överlever nog. Så jag börjar numera dagarna med sisådär en liter citronvatten. Sen fortsätter det med konstant vätskeintag under dagen. Ni hajjar, att säga att jag går på toaletten ofta är något av en undedrift. Jag har i detta blivit min mamma, som under hela min barndom och uppväxt konstant behövde akutkissa, oavsett vad vi gjorde eller var vi var. Så ni kan ju gissa det enda lilla abret med min nya giv: att alltid behöva ha koll på var närmsta toalett befinner sig. Men ändå, det känns ganska bra. Och hittills har det gått bra. Jag håller tummarna för fortsättningen.
Innerlig tur att potatisen inte lider vid skörd. Älskar potatis.
Jag blev plötsligt väldigt sugen på chips. Dock, det blir inga chips ikväll. Jag tycker inte om att äta chips. Min inställning till chips är vansinnigt kluven men samtidigt ganska enkel. Det är gott. Det är dåligt. Basta. Viktigare är att jag känner att jag blir dålig när jag äter det. Helt ärligt, det fanns en lång period när jag aldrig köpte snacks eftersom jag helt enkelt inte kunde med att köpa det för jag tyckte att det var skämsigt att köpa något så dååååligt. En chipspåse för mig andas ointellektualism och dålig smak, taskiga matvanor, skinnsoffor och "fredagsmys" framför tv:n. Usch. Fortfarande skäms jag lite när jag langar upp en påse vad det nu än kan vara på kassabandet på affären och jag vill ropa högt så att alla hör att "Jag äter chips ibland men jag är mycket bättre än så, jag går på teater och konstutställningar och läser djupa och svåra böcker jag lovar". All denna småborgerliga ångest. Oy ve.
Du är vad du äter
Det värsta jag vet är människor som skall berätta för andra hur de ska leva. Pracka på andra sina åsikter. Var förnumstiga. Hatart intensivt. Jag är verkligen inte sån själv. Hoppas jag i alla fall. Att jag ofta förfäras och förvånas över allehanda dumheter sommänniskor gör och säger och tycker är för mig ingen motsägelse. jag tycker kanske att du är dum i huvudet eller har helt jävla tokfel, men jag tänker inte försöka få dig att leva ditt liv på mitt sätt. Även om jag givetvis tror att det hade varit "bättre". Lev och låt leva är vad jag försöker ha som filosofi. Alla är vi olika. Socialt sett är det ju ett bra drag, men vad händer om man faktiskt tror på något? På allvar? På sistone känner jag mer och mer hur mitt tålamod tryter. Till exempel, jag tycker att det är riktigt dumt att äta kött. På allvar. Näe du kan inte försvara en helt genomvidrig köttindustri där djur plågas och behandlas som bildelar bara för att det är "Gött med en beff på fredagskvällen". Det är inte okej. Värst är de som säger sig vara djurvänner och blir upprörda när något larm avslöjar att slaktdjuren inte har det så jävla spexigt. För det första: om du äter djur är du inte djurvän i min bok. För det andra: var det något nytt?. Näe, det var det ju inte. Ingen kan väl på allvar tro att djur vars livsändamål är att bli inpackad i plast och hamna i ICAs kyldisk på det mest kostnadseffektiva sättet har det bra? Eller? Och för att inte vara en hycklare så kan jag säga att jag älskar fisk, verkligen älskar fisk, men det är slut med det. Länge har jag försökt undvika det så mycket som möjligt, men nu är det verkligen fini. Ingen mer fisk. Fisk är också djur, också kött. Och jag är inte vegetarian för att "det är synd om djuren", jag är det för att jag tycker att det är moraliskt förkastligt att äta andra varelser. Att behandla dom så som vi gör. Att jag sen finner kött motbjudande, och har gjort så länge, är ju en helt annan sak. Och jag känner verkligen för det här men det går emot hela min natur att missionera och pracka på folk mina åsikter. De är ju bara mina och låt vara relevanta för mig, men inte för någon annan. Hur gör man då? Jag vet inte.
Jag köpte ett par byxor. Jag klippte håret. Jag känner mig lite som en ny människa. Faktiskt.
ÄLSKAR mina nya byxor. Älskar även Humanas rea, men det vet ni ju redan. Idag slog jag till på ännu ett par slacks, beigea med guldknappar. Och igår hade jag, tack vare mina nya böxer, något av en uppenbarelse. En uppenbarelse som går ut på att jag hädanefter tänker strunta i hur jag ser ut. För igår kände jag bara att jag skiter i om byxorna är fula eller om mina lår ser stora ut i dom, för det var nämligen exakt sådana byxor jag var ute efter och exakt så jag ville se ut så bu-fucking-hu om det inte är snöggt för det struntar jag i. Jag skiter i mina lår, jag orkar inte nojja över min mage längre. Äre fult så äre kanske det men vafan bryr jag mig om det? En uppenbarelse, indeed. Hädanefter tänker jag bara ha på mig sådant som jag känner så i. Jag tänker bara ha på mig "jag skiter i det"-kläder. Det låter kanske lite negativt men alls icke, det är bara bra. För kläder ska liksom kännas rätt. Just nu älskar jag stora lösiga, plösiga kläder som faller runt kroppen. Min bästa kappa är en stor svart sak som liksom böljar efter mig. Känner mig fabulös i den. Dessutom har jag klippt ännu en decimeter av håret, det är rakt och kantigt och avklippt och kortare än vad det har varit på säkert tio år och jag ÄLSKAR det också. Jag är trött på att vara söt (missförstå mig rätt, jag har aldrig varit söt och det vet ni ju), jag vill se äldre och hårdare och kantigare ut. Den nya Mary är på gång. Jag tror att jag gillar henne.
onsdag 21 april 2010
OMG!
Slacks mina vänner, det har jag köpt idag. Två par. På Humanas rea. Det finns ingen affär jag älskar mer än Humana, alltså att fynda gammal, billigt mög är ungefär det jag lever för. Att jag fortfarande tycker om dom fastän jag sökte jobb där och blev ratad säger väl ganska exakt hur mycket jag älskar allt som är billigt. I alla fall, idag köpte jag böxer. Hallelulja! Slacks. Bästa ordet är det också. Det här kan mycket väl gå helt åt fanders, det är lite svårt att se hur eländet ser ut när man som jag hatar att prova kläder och helst tar av mig å lite som möjligt. Jag stod alltså där med strumpbyxorna på, kjolen updragen runt midjan samtidigt som jag försökte hålla undan kappan för att se hur det såg ut. Sen tänkte jag "Ah vafan live a little" och hostade upp åttio spänn. Min ambition att byta stil, börja använda byxor, klippa håret och bli en ny människa, den lever och har hälsan.
Andra spexiga inköp idag: tabasco och teaterbiljetter. Gött.
Andra spexiga inköp idag: tabasco och teaterbiljetter. Gött.
tisdag 20 april 2010
Allt jag vill ha är fluff i mängder
Tack gode tid att jag ska klippa håret imorn och att jag bara har massa trevligheter inbokade till helgen. Det verkar inte bättre än att jag helt oförtjänt kommer att fira min ganska deppiga födelsedag (inga siffror nämnda) i dagarn tre. Drinkar med kompisar på fredag, på lördag har le bf något hemligt planerat och på söndag blir det rosébubbel och tårta. Åhhhh tårta. Jag är som ett barn och i veckor har jag tänk på vad jag ska baka. Oavsett vad så kommer det att innehålla mängder med grädde, det kan jag lova, men det lutar åt chokladtårta med hallon- och chokladmoussefyllning och mockagrädde. Och blåbär på toppen. Alltså fluff, mina vänner, döör så gott det är.
Mitt dåliga humör kommer sig av en anledning
Den stavas brf-styrelse. Alltså förstår ni vad stambyten och relining och fan och hans moster innebär? Möten och möten och möten och mejl och mejl och folk som inte kollar mejl och "Kan du höra av dig till dom om det?" och jag vill döda någon vid det här laget. Alternativt gråta. Eller allra helst: flytta.
Och när jag ändå irriterar mig på saker
Sydsvenskans nya blogg "Bröllopsbubblor" som följer ett par inför deras bröllop i juni (en vecka innan Vickan och Daniel, mycket viktigt) - ameh jag döööör. De förlovade sig på Bali, hon tipsar om bäst sättet att applicera "bus", dvs brun utan sol-kräm, på och han uppmanar män att inte glömma att gå ned på knä när dom friar. Som syrran sa, "Jag vill inte leva i en sån värld". Skulle inte förvåna mig om han bad hennes pappa om hennes hand först. Människor som tycker att det är fint och romantiskt, alltså jag vill inte ens tänka på det. De här människorna har inget intressant att säga men floskler och trivialiteter utan stil och finess, ja se det finns det gott om. Blir provocerad av att min morgontidning tror att detta ska ge någon någonting, Blir ännu mer provocerad av de som kommenterar med "Åh vad kul att följa er på resan". Amen nej, bara.
Och folket blev givetvis rrrrrasande
Härom året ville ICA tror jag det var hämta information om vad kunderna handlade och lansera riktade kampanjer och tillbud. Och hej och hå vad folk gaggade om övervakningssamhälle hit och dit och så kunde man inte göra. Skulle ICA spionera på vad folk handlade? Scandalo! Det enda jag kan säga om det är att folk är puckon. Snällasnälla jag skulle ÄLSKA riktade erbjudanden. Istället sitter jag här med Coops kuponger på köttbullar, grillsås och bambupinnar. What the fuck, liksom?
"Dagens outfit"
Jobbig i-lands-grej; jag HATAR ALLA mina kläder. Är så trött på allt jag har, och allt ser likadant ut också. Det enda jag har haft på mig det senaste typ året är korta, högmidjade kjolar, nedstoppad tröja och kofta. Jag fick för mig att det var bästa sättet att klä min konstiga kropp (som består av världens klenaste axlar, smal midja, breda goa höfter *hatar* och smala ben) på. Det är delar som inte passar sådär jättebra ihop. Men sen såg jag en bild och kläderna var bara så fel. FelfelfelfelFEL som Brasse hade sagt. Allt bara betonade hur breda mina höfter är och hur fel de är i proportion till mina smala lår. Alltså, jag klagar inte på mina smala lår, men det passar ju inte ihop. Fröken oproportionerlig 2010, ce'st moi. Dör lite. Eftersom jag inte har nån spegel heller så har jag helt tappat känslan för hur jag ser ut. Känner mig ofta stor men ser ibland hos pojkvännen att jag är ett magert elände. Men i alla fall, imorse satt jag på sängen i min morgonrock och bah "Näe jag vill inte klä på mig". För att allt jag har är fult. FULT med versaler. Vill ha snögga böxer och jag vet inte vad men jag har inte råd och dessutom kan jag inte tänka mig att det finns byxor som passar mig (Se ovan varför. Smal midja, breda höfter och smala lår, ameh det GÖRS ju inte sådana byxor. Får jag dom väl över höfterna så är dom apstora i midjan och flaxiga runt benen = inte okej) så kontentan av det hela är att jag varken passar i kjol och eller byxor. Gött liksom. Vad i hela världen gör man då? Tält nästa, quizas?
fredag 16 april 2010
Solen skiner, det är fredag, men var i hela friden är min drink?
En låda rosé är på väg hit ikväll det vet jag. Men jag kan ju inte vänta jue. Tarvar drink nu.
Doktorn tar emot nu
Igår tog jag bort pojkvännens stygn, åhh det gick så bra. Han var nervös men jag bah "Äsch det orndar sig". Sen klippte jag och drog med en pincett och lite klorhexedin på det och sen var det klart. Inga missöden, inga "oj då", inget blod och inga tårar. Yeay för Mary. Vil lätt göra det igen. Enda minuset var kanske när jag skulle plåta mitt fina arbete och tappade kameran rakt ned på såret men herregud sådant får man väl ändå räkna med?
torsdag 15 april 2010
Mary misslyckas i köket
Åh jag blir så arg när jag gör äcklig mat. Mat är ju oftast dagens enda höjdpunkt för mig och därför väldigt viktig. Älskar mat. Åhh mat... Men idag, omelett som blev äggröra som blev dörälig och sen makaroner med lite tomatpuré och tabasco. Alltså allt var fel på så många sätt. Inte okej. Nu är jag helt gnällig och bah "Åhh jag förtjänar godis visst gör jag?". Näe verkligen inte. Men ändå. Besvikelsen. Den är inte nådig.
Här pratar jag om hår. Det är ganska tråkigt.
Jag inser att jag har väntat alldeles för länge med en klippning när jag kollar på bilden här ovan och bah "Hmmm kort hår är ju apsnyggt jue, hmmmm...." Alltså nej, jag kommer inte att klippa kort hår. Jag tycker att det kan vara supersnyggt (förutsatt att man inte kör på en hemsk, "busig" plommonfärgad tantfrilla med massa "tufft" rufs a la valfri salong i valfri landsortshåla, döör på det alltså) men det är inte för mig. Det kräver en snygg profil och haka och en dylik är jag desvärre inte begåvad med. Jag måste ha hår som döljer eländet vettni. Men ändå. Klippning. Nästa vecka. En decimeter till kommer att ryka. Lätt. Åh jag längtar.
I spam-inkorgen
Mejl från Gayroughnecks. Med ämne "Meet Facefluff at Gayroughnecks". WTF? "Vill du radera?" Svar "Ja".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)