fredag 21 maj 2010
Det bästa med att ha en pojkvän som är en tant:
På en fredag kan man locka över honom med löfte om nybakad rabarberpaj till kvällens tant-deckare. Gött mos. Det blir även ost och bröd och kanske en vinspritser eller två. Sommaren är i antågande vill jag mena.
Imorn åker jag till Kalmar på utflykt
Vi ska åka bil, äta piroger, dricka saft och gå på vernissage på stadens konstmuseum. Jag tror mig ha varit där tidigare, mest baserat på det faktum att vi åkte på lägerskola till Öland i åttan och att vi därmed torde ha passerat Kalmar på vägen. Fanns det inte ett rastställe som hette något med Galtnågonting i närheten? För där vet jag bestämt att vi stannade och åt vår medhavda matsäck. Det var en lyckad lägerskolevecka, ända tills sista kvällens tårt-tävling (wtf?) som snabbt urartade när en, utgår jag från, besviken deltagare slängde peppar i ögonen på en tjej i parallellklassen som stod bakom det vinnande bidraget. Oh the dramz. Jag har i hela mitt liv varit en anti-dramadrottning (detta då i motsats till min ömma moder som dras som en magnet till dramatik) i så måtto att jag helt enkelt alltid bara missar allting, liksom "Oj jaha vad hände nurå?" *lyfter huvudet från boken*. Vet inte hur många gånger det har hänt mig. Och den här gången var ju givetvis inget undantag. Så vad som faktiskt hände, utöver det att min grupps tårta i form av en hatt kom på en hedervärd tredjeplats, vet jag inte, däremot kan jag tala om för er att det slutade med att vi som straff inte fick åka och titta på Långe Jan som det var planerat att vi skulle göra på hemvägen. Suck on that alla åttondeklassare med fyrfaibless.
torsdag 20 maj 2010
A propos intervjun med Vickan och Mr Ockelbo härom dagen
Vad kan jag säga annat än att jag skulle dö och få slag (fast kanske inte riktigt i den ordningen)om någon beskrev mig som en "varm" person. Särskilt om det kom från min blivande man, om jag nu hade haft någon dylik. (Pojkvännen läser inte här men det är en pik till honom eftersom han när jag lite avslappnat tog upp bröllop tyckte att vi skulle vänta i två år. TVÅ ÅR? Mitt svar på det är samma svar som alltid, oavsett vad det gäller: Glöm inte bort att jag är gammal. Efter det brukar jag när jag känner för det jävlas på ett lagom passivtaggresivt sätt genom att säga "Herregud, vi kan väl vänta två år" oavsett vad det gäller. Det hela är mycket uppskattat, vill jag mena.) Förlåt min passus, var var jag? Jo, att kronprinsessan är så "varm". Det verkade som om hela familjen var "varm", eller så är det bara deras absoluta favoritord. Men allvarligt, är det inte ett hemskt sätt att beskriva någon på? Nu föreligger det ju ingen risk att någon, någonsin skulle finna det vara ett adekvat ord för att beskriva undertecknad så jag behöver ju inte bry mig, men det låter ju så fååååånigt. Överlag var ju känslan under intervjun att det var två 75-åriga tanter som satt och gaggade. Verkligen sjukt osexigt. Och är de inte lite väl fysiskt matchade? Jag menar kan ni tänka er vilka barn de kommer att få? Med fysik som ardennerhästar, hakor stora som Medelpad och massvis med brunt hår. Gode tid. Men dock, för att avrunda detta fullkomligt fantastiska inlägg: Är jag pepp på bröllopet? Kommer jag att sitta som klistrad framför tv-sändningarna den 19:e juni? Kommer jag eventuellt att slå till på en kunglig mazarin på den stora dagen? Svaren är ja, ja och självklart.
Det går upp och det går ned
Dagens höjdpunkt är att jag efter säkert ett år (näe men nästan) idag fick min första bonuscheck från Hemköp, en affär jag frekventerar flera gånger varje vecka. Att jag trots det först nu med mycken möda har lyckats skrapa ihop en bonus på hela 21 spänn säger ganska exakt hur torftiga mina matinköp är. Dagens lågvattenmärke? Ja jag har så mycket at välja på men att bonuschecken fick mig glad och exalterad och bah "Åhh vad ska jag välja...?" är väl ganska så illa, tycker jag rent spontant. Ahh mitt liv. Visst avundas ni mig, så säg?
En av många besvikelser i livet
Det är så tragiskt, min stora önskan i livet är att vara sval och snygg och samlad. "Composed", eller "well put together", som det heter på anglaise. Men det spelar ingen roll, hur jag än försöker så vet jag vad jag är, en fluffig, rufsig hårboll med kläder som inte sitter där de ska och glasögon som halkar ned och kinder som blir rosiga så fort det blir varmt. Var på vernissage i fredags, ville va litta snögg, bah slängde på mig ett par böxer och en ny fin blå tröja från Monki och kände mig snöggers typ i fem sekunder. Efter det gick det utför. Eller, jag var precis som vanligt. Jag var den som snubblade på konstiga installationer på golvet och som gick in i folk och som inte kunde balansera sin snitt och sitt vinglas och som tappade chips och som blev svettig och varm och jönsade runt med fluffhåret på ända och glasögonen nere på nästippen. Så sorgligt.
måndag 17 maj 2010
Det bästa i livet är mat
Man har en moder som kommer på besök. Man har en moder som inte kan Malmö så bra och som går vilse mellan hållplatsen på Spångatan och mitt enkla tjäll på Nobeltorget. Man har en moder som när hon väl kommer fram har med sig fyra sorters ost och annan fabulosness. Vindruvor. Halstabletter. Två pelargoner. Helt otrolig är hon. Sen planerade vi litta festligheter för Lillan som fyller 25. Vi bah "Ameh sen kanske vi måste ha en matpaus, om vi har käkat hela dagen. Då DRICKER vi bara istället." Älskar't. Sen ondgjorde vi oss över de i vår närhet som äter för lite alternativt inte dricker bubbel. Jag köper att man inte dricker alkohol, men att dricka alkohol men att INTE TYCKA OM BUBBEL, alltså ni ser vad det gör med mig, jag måste använda versaler. Wie ist das möglich? Lika galet som att "vara liten i maten". Geht nicht.
Musse slår till igen
Innan jag tappade rösten så hade vi lite middag i lördags, pojkvännen lagade mat och ett par kompisar kom över. Det hela var mycket trevligt. Kvällen avslutades med en rafflande omgång TP, där undertecknad vann en förkrossande seger. Detta mot två av de absolut smartaste jag känner, så jag var möcket nöjd. Lite kan det ha berott på att le boyfriend vid det laget var rejätl full och inte helt svårslagen. Vid ett tillfälle höll han på att ramla av stolen. Jag och min medtävlare var mycket roade. Tack och lov att han är rolig på fyllan. Att han gav bort en flaska Mintu till en av gästerna hade han inte något som helst minne av dagen därpå. Hans förklaring till det hela var att "Någon måste ha lagt något i Musses drink". Jag tror snarare det var så att Musse gick lite för hårt åt rosén, men det är ju bara jag.
Vacker utan spackel
Jaha, what's new, govänner? Förra veckan körde jag en ny drive, en inget smink-drive. Gick sådär. Jag har emellanåt bekymmer med det faktum att det ofta känns som om det värsta som kan hända är att det märks att man är människa. Och med man menar jag kvinnor. Män kan ju få vara hur fula som helst, det är lugnt. Men kvinns, jisses allt ska vara så fixat och ansat och perfekt så jag vet inte vad. Nu gör jag ju väldigt lite av det här, nästan inget alls. Mest beroende på att jag är lat, antar jag. Så jävla snygg är jag ju inte så jag hade säkert behövt det. Men i alla fall, förra veckan tänkte jag att jag skulle köra utan smink och se hur det gick. Började med att hoppa över foundationen och bara köra rouge. Jag är ju en rouge-o-holic, jag använder JÄTTEMYCKET rouge. Pojkvännen komplimenterade mig översvallande. Sen nästa dag körde jag utan något alls, lite med tanken att inget rouge skulle få mig att se tärd ut och tärd = smal. Det gick sådär. Tragiskt när man tänker att "Äh vafan jag ser ju bra ut utan smink" och sen går in i en provhytt och bah vill dö. Det kan i och för sig ha berott på att mitt hår, tack vare luftfuktigheten, var helt överjävligt fult men på ricko, det var inte en trevlig upplevelse. Så whatevs, jag får väl inse att jag är för ful för att gå utan smink. Upplyftande tanke vill jag mena.
I övrigt har jag dragit på mig en spexig stämbandsinflammation, jag har ingen röst men väser och hostar och kan inte sova för så fort jag gör det så börjar jag hosta. Jag sover med en termos varmt vatten bredvid sängen, det är det enda som hjälper. Igår drack jag så mycket vatten att jag till sist fick ont i njurarna. Lägg därtill att jag är halsneurotiker av rang och alltid tror att jag ska dö en plågsam kvävningsdöd så fort jag har ont i halsen. I går morse var hemsk, jag vaknade och paniken rev i mig för det var bara tjockt och rassligt och alltså kvävningen var nära förestående. Jag gick upp och klädde mig för, som jag väste till pojkvännen som låg kvar i sängen, "jag vill inte dö i pyjamas". Randig pyjamas. Så ovärdigt. Idag har det inte varit så illa, men ändå, oh the joy. Men nog om mig, hur är det med er? Har ni något spännande att berätta? Eller varför inte frisörklassikern: "Vad händer i ditt liv?".
I övrigt har jag dragit på mig en spexig stämbandsinflammation, jag har ingen röst men väser och hostar och kan inte sova för så fort jag gör det så börjar jag hosta. Jag sover med en termos varmt vatten bredvid sängen, det är det enda som hjälper. Igår drack jag så mycket vatten att jag till sist fick ont i njurarna. Lägg därtill att jag är halsneurotiker av rang och alltid tror att jag ska dö en plågsam kvävningsdöd så fort jag har ont i halsen. I går morse var hemsk, jag vaknade och paniken rev i mig för det var bara tjockt och rassligt och alltså kvävningen var nära förestående. Jag gick upp och klädde mig för, som jag väste till pojkvännen som låg kvar i sängen, "jag vill inte dö i pyjamas". Randig pyjamas. Så ovärdigt. Idag har det inte varit så illa, men ändå, oh the joy. Men nog om mig, hur är det med er? Har ni något spännande att berätta? Eller varför inte frisörklassikern: "Vad händer i ditt liv?".
måndag 3 maj 2010
Det går bra nu
Alltså måndagen. Mina fina byxor som jag tänkte att jag skulle leva i resten av våren krympte och blev räliga i tvätten. Mitt hår är fult. Jag kan inte gå för jag har ett stort hål i hälen efter ett skavsår som kom sig av förra veckans hetspromenader. Humöret kunde ha varit bättre, om man säger. Har just läst igenom de vanliga mataffärsveckotillbuden. På en lite sorglig lista som ligger bredvid mig står det nu bland annat "Coop Konsum: mango 5,50 st". Efter det "toalettpapper 12-pack 33 kr". Alltså självföraktet, ni anar inte.
lördag 1 maj 2010
Dagens i-landsproblem
Gud, alla kläder sitter åt eller skär in eller kliar - jag börjar förstå de som går i mysbrallor även utanför hemmets vrå. Ge mig ett tält alltså, det är allt jag vill ha. På ricko. Ett tält. snälla någon. Har typ bytt kläder fem gånger idag. Inget är bra. Nu har jag en tråkig svart kjol på mig. Den är i trikå. Jag kan sitta i den. Det duger. Får bara försöka ignorera att strumpbyxorna skär in i midjan. Dör lite.
Saker vi pratade om igår när vi Valborgsgrillade på min gård
Brännskador. Tjernobyl. Bilolyckor
Vi är verkligen "ett glatt och trevligt gäng" som vet hur man roar sig.
Vi är verkligen "ett glatt och trevligt gäng" som vet hur man roar sig.
Viktig samhällsinformation
Har nu rakat benen för första gången det här året. Det krävdes ett par omgångar med hyveln för att ta sig igenom pälsen. Väntar nu på att blodet ska sluta rinna från alla skärsår så att jag ska kunna ta på mig mina byxor utan att fläcka ned dem alldeles. Alltså livet, mina vänner.
Man vet att ungdomen har kommit och gått för länge sedan när man inleder lördagen med att stryka sina beigea slacks
Man tittar sig även i spegeln och inser att man kanske helt ofrivilligt har gått och skaffat sig en mamma-frisyr. Ni vet en sådan där som mammor skaffar, något lättskött och lagom långt som de bara kan sätta upp i en "tofs". Man suckar och tänker att "Aja det växer ut igen". Man är mogen. Man tar det som en kvinna. Ungefär så.
fredag 30 april 2010
Helvetet är på träningsläger
Mina elaka, elaka systrar TVINGAR mig att träna. Jo, det är sant. De är så hurtiga att det är äckligt: storsyrran bikramyogar sex dagar i veckan och lillsyrran gymmar med sin PT och går på tidiga morgonförbränningspromenader (innan hon går iväg ochg chefar på jobbet). och jag, jag bah "Aj jag sträckte mig när jag skulle vända blad i min bok". Och båda två har nån utmaning på gång och tvingar som sagt mig att vara med på den. Vilket innebär att jag, mot min vilja, de senaste morgnarna har sportpromenerat i sisdär en och en halv timme i stöten. Efter tre dagar: sån sjuk träningsvärk i benen. Dör. Det enda bra med det här (förutom låsmusklerna) är att jag med gott samvete kan äta en eller två Valborgsburgare senare idag. Man får vara tacksam för de små sakerna.
söndag 25 april 2010
Ha den äran på mig
Idag fyller jag år. Då får jag kanske en present om jag har tur. Äter tårta. Dricker bubbel. Blir äldre. Och vackare. Skål och ha bra söndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)