fredag 4 juni 2010

Ännu en sak att lägga till den redan enormt långa listan "Saker Mary är urusel på"

Att måla tånaglarna. Hajja, det blir så dåligt. Mycket beroende på att jag:
1) är ovig, och
2) ser väldigt dåligt.
Det är helt enkelt för långt ifrån för att jag ska kunna se ordenligt för att göra ett vettigt jobb. Alla dess kroppsliga tillkortakommanden, de är så många numera.

torsdag 3 juni 2010

Två principer jag lever efter i hemmet:

1. Om något, vad det än vara månde, hamnar på badrumsgolvet är det dött för mig. DÖTT I tell you. Alternativt måste nittio-tvättas. Jag hyser en väldigt stor aversion mot toaletter och toalettgolv. Fötter liksom, bara blöta fötter, åh jag döör lite på äcklet. Brrr.

2. Om jag tänder en lampa så måste jag släcka en annan. Jag brukar påminna Musse om detta när han är hemma hos mig, "Tänd en, släck en" upprepar jag som ett mantra samtidigt som jag väser "Jag är ju inte gjord av pengar". Elräkningen, gode tid vad den söker mig.

Det var allt. Nu ska jag gå och lägga mig och läsa en bok. Later gators.

tisdag 1 juni 2010

Gröna febern

Jag vet om att jag är värdelös och misslyckad på alla sätt och vis, yadiyadi kom med något nytt. Jag har insett det och omfamnat det i all dess vedervärdighet. Fine. Inte dandy, men fine. Dock, det blir inte bättre av att jag har en kompis som gör allt det jag vill göra och att jag tvingas läsa hennes statusuppdateringar på Fejjan om spännande konferenser hon är på, forskningspengar hon får och resor hon gör. Och hon är så sjukt duktig och på alla sätt värd allt men jag dööööör av missunsamhet och avundsjuka och jag vågar nästan inte träffa henne för jag tänker att hon måste märka det här, hon måste känna hur jag äts upp inifrån av min egen oginhet och avund. Gud som jag skäms för det här. Och vad gör jag? Gör jag något för att råda bot på detta mitt tillstånd av misär? Nej. Jag dagdrömmer om Överskottsbolagets billiga storpack med ostbågar. Jag ÄR på allvar sjuk i huvudet.

måndag 31 maj 2010

Gamla goa tider

Jag fann mig i helgen beundrandes en bild på moi, en bild tagen för sisådär en tio år sedan. Alltså bilden i sig är döbra, ljuset och what have you men det bästa är att jag är så sjuukt snygg. Förutom att jag är ung så har jag mörkt, lockigt hår och det ser ut som en backstage-bild, som om jag är en rockstjärna som sitter och hittar groovet innan jag ska gå på scenen. Det enda jag kunde tänka var att jag måste få en kopia på den så att jag kan visa barnen att "En gång i tiden var mamma snögg". De kommer ju inte att tro på att det är jag, men det är ju en annan femma. Musse var också väldigt förtjust i bilden, vilket oroade mig en aning eftersom jag inte alls ser ut så nu. Och då pratar jag mer om stilen, så mycket har jag inte förfallit. Han bah "Åh jag önskar att jag hade känt dig då". Jag fick påminna honom om det upplyftande faktumet att när jag var tjugo var han fjorton och att vi antagligen inte hade hängt. Kändes fint att säga det. Värmde liksom mitt gamla hjärta. Åhh ungdomen, vart tog du vägen?

I helgen bakade jag massa tårtor. Sen åt vi med god aptit. Gött.

fredag 28 maj 2010

Pojkar är dumma

Gött att jag precis i inlägget nedan skrev att pojkvännen är världens raraste när jag nu ska delge er följande lilla pärla till anekdot från gårdagens födelsedagsmiddag i trädgården. Jag hade kameran uppe och plåtade oss varpå Musse tog den och fick till ett antal bilder på mig varav alla var variationer på temat det i och för sig klassiska men ändå ganska otillfredsställandet temat "Mary ser ut som ett miffo", varför jag säger "Ameh ta vettiga bilder på mig då". "Men se vettig ut då" är svaret jag får tillbaka. Så INTE okej om ni frågar mig.

Dagens outfit

Älskar verkligen när jag i desperat jakt efter något snöggt att ha på mig, efter att ha hängt på Humana i en hel evighet och provat mig igenom halva deras sortiment av klänningar, kjolar och böxer, går därifrån med en liten, ärmlös och helt genombruten plommonfärgad spetsöverdel. Är den snygg? Ja. Löser den mitt kläd-dilemma? Absolut inte. Vill det sig illa kommer jag att slå till på ett par ganska konstiga silvergråa byxor som jag också provade där. Ibland känns det som om jag helt har tappat greppet om vad man faktiskt kan ha på sig. Säger ofta till Musse att "Du måste säga till om jag ser konstig ut eller om mina kläder är knäppa". Han är ju i och för sig världens raraste och säger alltid bara att jag är fin, men jag har länge närt en misstanke om att han har ett odiagnostiserat synfel. Men ändå, har en känsla av att på lördag, när denna outfit skall bäras, så kommer den stående reaktionen vara "Wtf har Mary på sig?". Det tänker jag i och för sig varje dag nästan, so I can relate, om man säger.

torsdag 27 maj 2010

Ha den äran lilla syster! Tårta! Blommor! Hurra!


Min bästa lillasyster fyller 25! Om ni bara visste hur fin hon är. Fantastiskt omtänksam. Rolig. Snygg som få. Familjens lilla ljus. Åh vad jag tycker om henne!

onsdag 26 maj 2010

Världens vackraste kvinna fyller år idag! Ha den äran!

Woah-oh-oh! Natalie keeps coming back for more and she's out of control

Drömde om Ola. OMG! Han var min boxningscoach. Vaknade med Unstoppable i huvudet. Hjärnan alltså, ibland blir jag lite rädd för hur den "fungerar".

tisdag 25 maj 2010

Att andas in fashion

Det här. Jag vill gråta. Eller skrika. Säg att det inte är sant, snälla någon.

Ändå livet, så fint liksom

Just nu sätter jag guldkant på tillvaron genom att äta överblivna kakor från brf:ens årsmöte. Löxar te det litta, som vi väl kanske inte säger i Skåne, men nästan. Försökte lite fint sådär diskrethetsäta (en självmotsägelse kan tyckas men jag har jobbat på tekniken länge) syltkakor och havrediton under mötet och förbarmade mig över resterna med förevändningen "Jo men jag kan alltid ge dom till min pojkvän". Moahahaha. Antalet kakor han kommer att komma i närheten av (och här uppskattar jag bara lite lätt, men ändå): 0. Den känslan. Oy ve.

Jag tror att jag måste vidga mina vyer lite...

Vi var på torget innan, jag och Musse. Stod och glodde på ett berg av små orangea frukter som vi på förfrågan fick veta var mispel. Jag bah "Ahh mispel, det gör Joyce marmelad på i ett Barnaby-avsnitt". Hmm, kände mig inte helt okej med den referensen faktiskt.

En nåd att stilla bejda om

Skrev i ett mejl nyss, a propos ett födelsedagsfirande som är under uppsegling: "Vi kan ju inte äta SAMMA tårta hela dagen, det är ju trist". Tänk om man alltid bara hade den sortens problem. Det livet skulle jag vilja ha. Istället: fattigdom och ångest. Har sen i lördags sjungit på "Be my baby" med Vanessa Paradis, och var tvungen att googla henne. BIG mistake, kan jag säga mina vänner. Insåg att hon är FEM ynka år äldre än undertecknad och hon är: framgångsrik, snögg, gift med rik och stilig karl, har två (säkerligen fantastiskt välartade) barn och delar sin tid mellan ett antal lyxegendomar och en yacht. Nu vill jag inte längre höra på "Be my baby", nu vill jag gå och dö. Hade hon varit tio år äldre så hade det varit lugnt, då hade hon ju haft massa mer tid på sig att skaffa allt det där, men fem år? Arrrrggghhh.

måndag 24 maj 2010

Utan titel

Innan stod jag framför hyllan med platt-tänger på Åhléns. "Hårel" stod det på skylten. Kul. Tänkte bah "Nej. Never gonna happen.". Snordyrt. Aptrist. Jag får jobba med det mamma gav mig, helt enkelt. Tjockt frissigt hår med konstiga virvlar och mysko självfall. Sköj. Och när skatteåterbäringen kommer ska jag köpa böcker. Det är alltid värt pengarna. Ful men beläst, helt enkelt. Känns stabilt.