fredag 17 december 2010
Nr: 215
Men alltså det är så tragiskt, jag är ett sådant miffo. Låt mig berätta varför. Det var rena rama SNÖKAOSET i Malmö igår men yours truly tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att fixa den sista julshoppningen för "då är det inte så mycket folk ute". Det var ju givetvis lika mycket folk ute som vanligt men det som jag inte fattar är att trots att det snöade och blåste rejält så såg alla andra ut som om de inte bekoms av det, de var helt normala medan jag var en vandrande snöboll. Och så fort jag kom in i en affär så smälte all snön och droppade från baskern ned i pannan och glasögonen och fortsatte ned från näsan och allt var blött och jag skulle hålla ordning på haldsukar och vantar och väskor som halkade ned och glasögonen satt på nästippen och svettig och varm blev jag och håret spretade ut från baskern och jag kände mig som en hundrafemtiokilofettis i en porslingsbutik medan de andra såg ut som om de inte ens märkte av snön. Hur är det möjligt? Hur? Jag fattar inte, men det måste innebära att det är mig det är fel på. Det är jag som är den konstiga, det är ni som är normala. Så kändes det. Oh well, jag är väl i och för sig van vi det här laget, om man säger. Men ändå, någon enda gång skulle jag vilja se normal ut, litta samlad och sansad. Det är väl ändå inte att begära för mycket? Näe det tycker jag inte att det är. Faktiskt.
torsdag 16 december 2010
Nr: 214
Men hörrni, No Egg, så jäkla bra! Jag köpte det på Astrid och aporna härförleden, äggersättning i pulverform. Fab. Funkar döbra att baka på och att göra pannkakor på och att ha i biffar och grejjer. Dessutom, du har alltid ägg hemma, och det är billigt. Jag är så himla nöjd. Och du slipper tänka på ledsna hönor. Syrran köpte yogatabletter som var helt veganska, "because animals like to feel good to", som det stod på burken. Det tänker jag på ofta.
Nr: 213
Var spikmattan förra årets julklapp? Jag har i alla fall upptäckt den nu. Har så himla ont i ryggen jämt nuförtin. Kassa skor och en usel väska som alltid är för tung kombinerat med värdo hållning har helt gjort slut på min rygg. Så jag provade lillsyrrans spikis. Och sen har jag lånat storsyrrans. Igår gick jag och lade mig med den och senaste Bang och låg och läste ganska länge. Och det är döskönt och funkar, ryggen känns lite bättre. Tills jag ställer mig vid min trettiotalslåga diskbänk och diskar och bakar schackrutor (som blev mycket lyckade) och diskar igen och grejjar. Idag blir det mandelfalafflar till julen. Sen ska det göras fetaost- och dadelpiroger till söndagens adventsfirande. En kaka ska fixas också, eftersom broren har fyllt år. Jag bah "Jag vill göra, jag vill göra, får jag göra tårtan?". Det blir chokladtårta med chokladmoussefyllning och chokladglasyr. Jag har velat göra en sådan i en evighet, men det är bara efter eget huvud så det kan klart bli helt misslyckat, det vet man ju inte. Blir den bra får ni kanske se en bild. Men i alla fall, jag får ont i ryggen bara jag tänker på det här. Fast en chokladmoussetårta är ju värd lite ryggont, känner jag. Det är smällar man får ta, n'est-ce pas?
Nr: 212
Haha Musse alltså, han är för skön. Igår när vi käkade så bah "Ja just det, vi ska ju ut och äta på lördag, det har vi glömt. Jaja vi får se om det blir något...". Alltså bah "Ehh det blir ju något om du ringer och bokar". Annars inte. Jaja det spelar mig ingen roll vad vi gör, jag är med på hämtpizza och skumpers också, jag är liksom inte den som är den. Men ändå. Litta initiativ hade ju inte varit fel. Ibland.
tisdag 14 december 2010
Nr: 211
Jag är inte din projektledare. Så tänker jag ofta, även om jag inte säger det, till Musse. Jag är trött på att vara den som alltid bestämmer och tar tag i saker och sådär. Och det ligger ju i min läggning, jag är ju sådan, men jag försöker att streta emot. Försöker bli lite mer laissez-faire. Även om dte är svårt. Men i detta ingår nu att nej, jag tänker inte påpeka att julkorten som jag köpte för att Musse tyckte att det vore trevligt att skicka dylika, och som nu ligger på hans köksbord bland all annan bråte, måste skrivas och skickas i veckan om de skall komma fram i tid. Och jag tänker inte säga att det är läge att ringa och boka bord om vi, som vi tänkte istället för att ge varandra julklappar, ska gå ut och käka på lördag. Jag sa det förra veckan och då var det då rakt inte läge att ringa och boka, så då får han ju göra det när han tycker att det passar. Är jag rädd för att det här innebär att inga julkort kommer att bli skickade och att inget bord kommer att bokas? Svar: ja. Men ändå, jag ska hålla tand för tunga och sluta lägga mig i allting och sluta att ha tusen åsikter om allt och sluta planera och rodda och grejja med allt.
Men gode Moses vad svårt det är.
Men gode Moses vad svårt det är.
fredag 10 december 2010
Nr: 209
Det här tar ändå priset: par som gör en Facebook-profil till sitt ofödda barn. Det är sant jag såg det precis. Amehherregudjagdööör. Bah välkommen till livet dina päron är pucko. Sucks to be you.
tisdag 7 december 2010
Nr: 208
Jag har glömt berätta, jag gjorde något trevligt i helgen. Jo men det händer faktisk, trot den som vill. Vi var ute och käkade med brf-styrelsen, en väldigt välförtjänt middag ska jag säga er. Jag hade ju peppat hela veckan och läst menyn femton gånger också, så svältfödd är jag på restaurangbesök. Det är baske mig sorgligt. Men hörrni, det fabulösa i att säga "Jag tar ett glas bubbel till" inte en utan flera gånger, utan att behöva tänka på plånboken, det skojar man inte bort i första taget. Så värt alltså.
fredag 3 december 2010
Nr: 206
Idag har jag sagt "Hej och välkommen" till vinterns första självspricka i tummen. Förra året gjorde den väl mig sällskap i sisådär ett par månader. Sköj. Och sexigt.
Nr: 205
Igår satt jag och lekte och gjorde spellistor på Spottan, nu har jag tre listor och typ fyra timmar julmusik. Så jäla gött. Älskar julmusik. Älskar julen. Tycker att det ska börja julas på allvar så fort december för entré. Min bästa julmusik är croonervarianten, med Perry Como och Dean Martin och Bing Crosby, älskart. Har redan nu börjat peppa för den obligatoriska tittningen på White Christmas. Jag menar, allt annat går åt helvete men julen är mysig. Liksom.
fredag 26 november 2010
Nr: 203
Alltså peppen inför ikväll, den är episk. Fredagsmyyyys med pojkvännen, gööö så myseligt. Eh nej. Men ändå, hämtpizza, bubbel, På spåret-premiär, (och ja pojkvän, det ska erkännas) ameh herregud det kan ju bara bli toppen. Jag är pepp. Helt oironiskt, för en gångs skull, så generation x-are jag är. Det är ganska bra att ha små ambitioner i livet för det innebär också att det krävs ganska lite för att bli glad. Att se saker från den ljusa sidan, und so weiter. Inte min bästa gren, men whatevs, jag försöker.
Nr: 202
Skulle baka lussekatter härom dagen, jag gjorde degen och allt gick bra. Men sen, när jag skulle baka ut degen blev jag åtta år igen och mindes exakt hur arg jag blev när jag och syrran bakade med mamma och man skulle rulla de jävla katterna och det blev döfult och dant. Så syrran, som är lussekattsmästaren fick ta över. Jag bah "Näe jag kan inte, du får göra det", helt vrång. Mina lussekattsfärdigheter har alltså inte utvecklats nämnvärt på sisådär lite över tjugo år. Stabilt. Men men, jag är bra på annat. Som tex att ÄTA lussekatter. Också en dold talang, känner jag.
måndag 22 november 2010
Nr: 201
Jag vill ju inte skriva det här för det är bara ytterligare ett bevis på att mitt liv är så fruktansvärt och erbarmligt litet, på så många sätt, men whatevs, vi har ju inga hemligheter för varandra och ni vet ju vid det här laget att jag är ganska misslyckad. Så here goes. Min fina lillasyster ska på en mycket välförtjänt semester och mejlade och bah "Vill du låna min lägenhet när jag är borta?" och jag bah "Ååååå jaaaaaa tack snälla!". Är så sjukt trött på min lägenhet och på mitt hemska räliga badrum och på alla hantverkare, jag hatar att vara hemma numera. Och Lillans lägenhet är helt döfin, ett steknast från Grand Hotel i Lund, med utsikt över takåsar och mysiga hus och jag bara längtar! Jag kan hänga på UB helt obegränsat och jag slipper kånka datorn och böckerna på bussen och det kommer att vara så skönt. Jag ska ha en skriv-vecka och sen kommer Musse till helgen och då blir'e mys och mini-semester, vettni. Nä skoja. Men i alla fall, det kommer att bli fint. Är man en i själ och hjärta misslyckad och liten människa så är det här vad som behövs för att man skall bli glad. Inte så mycket, med andra ord. But still, jag tar vad jag kan få.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
