Nr: 325

När jag satt framför den väääldigt dåliga filmen med Jeffan i fredags, och åt räliga nachos från Lidl, så bestämde jag mig för att sluta äta chips. Jag sa det högt till syrran och Musse, bah "Näe, jag ska sluta äta chips. Mary äter inte chips längre." Och jag äter inte snacks jätteofta men jag vill alltid ha det och det är dyrt och äckligt ohälsosamt, jag mår alltid dåligt när jag väl äter det. Och jag har flera gånger tidigare bara bestämt mig för att sluta med saker, som tex socker i teet eller att dricka svart te, och det var nemas problemas. Och Musse bah "Ja jag kommer aldrig att vilja ha chips", och han är inte alls chipsig, vilket ju är jättebra. Sen i alla fall när vi stod på Hemköp i lördags, dvs dan efter, så utspelade sig följande konversation:

Musse: Och så skulle vi ha chips också...

Mary: Men vi äter ju inte chips längre

Musse: Nej just det, det hade jag glömt. Äter vi glass?

Mary: Ja vi äter glass.

Sen köpte han chips till sin rumskompis och fuskåt några. Jag ät inga alls men hann äta en skål glass innan jag sov mig igenom en gammal agentfilm med Michael Caine. High life. Pollen och anitihistamin gör mig så sjukt trött. Fast innan dess hade vi druckit bubbel på uteservering, så det var ganska okej kände jag.

Nr: 324

En jobbig grej är vi ska flytta ihop: Musse älskar Laura Ashley-vajben, rosor och grejer ni vet. Som det här:

Och jag har väl egentligen inget emot det, det är ju fint och så, och jag har sagt att jag gärna skulle vilja ha lite mer mönster och färger och så, men själv faller jag alltid, utan pardon, för det här: Femtiotalsmönster i galna färger, åh så fint! Jag hittade ett par gardiner i grönt och ett tyg i blått som jag vill sy kuddar av, det skulle bli så fint. Men jag veeeet ju vad Musse kommer att säga, för några rosor är det baske mig inte i sikte här. Suck.

Nr: 323

Mitt tränade tv-tablåöga har förresten spanat in en film med Jeff Bridges ikväll - wohoo! Jag tänker mig en påse snacks på det och sen övertala Musse så har vi en helkväll. Åh Jeff, snyggaste karlen jag vet. Vi firar med en liten bild tror jag bestämt, det är ju ändå fredag.

Jomensåatteh här står jag och hänger litta bara, som man ju gör...

Nr: 322

Älskar förresten den här bilden. Han är så käck! De är så gulliga ihop. Det regnar i Malmö idag. Jag hade behövt honom här.

Nr: 321

Ibland tänker jag att man kanske skulle ta och bli en sån där gulligull-bloggare, som typ Nio till fem eller Elsa Billgren. Nu hajjar prylen, bara lägga upp massa perfekt bilder på skumpaflaskor i motljus och macaroner och katter och prickiga klänningar och skriva om "pojknackar" (här kräks jag på allvar - gode tid jag är en vuxen kvinna inte en tonåring) och vad det nu är dom skriver om. Jag tänker att det skulle kunna bli bättre då, att man kanske skulle bli en sån glad och gullig typ av att låtsas vara en glad och gullig typ som alltid gör glada och gulliga saker. Sen inser jag att jag är deras antites, jag ÄR ju Woody Allen, en neurotisk och ängslig typ som säger till sin terapeut att "Men jag är så misslyckad och värdelös, jag har läst mycket mer humaniora än vad mina lyckade samhällsvetarkompisar har gjort, det är ju jättedåligt". På allvar. Gode tid jag är sjuk i huvudet.

Nr: 320

På sistone har jag läst så hiskeligt tråkiga böcker så det finns inte. Senast Monica Alis Untold story, om hur det kunde ha varit om prinsessan Diana inte hade dött i den där bilolyckan utan istället hade iscensatt sin egen död och stuckit till USA och börjar ett nytt liv, som en ny människa. Den var inte bara tråkig utan direkt dålig, kan jag meddela. Den var i paritet med en Harlequin-roman, lika sopigt klyschig och med helt fascinerade endimensionella personporträtt och bara så...så platt och simpel. Men i alla fall, nu har jag beställt The Finkler question från adlibris, dom är döbilliga och bra och den verkar bra. Jag håller tummarna för jag behöver en riktigt bra bok. Pronto.

Nr: 319

Det är roligt det här med kläder och vilka man gillar. Det känns alltid väldigt godtyckligt och favoriterna är i alla fall i mitt fall oftast sådant som är gammalt och trasigt. Jag gick igenom garderoben nyss och hittade en gammal älsklingströja, en svart, tunnstickad liten trasa som jag köpte på H&M i Lund julen 1997. Ett antal år senare kom den av misstag med i en nittio-tvätt och blev aningens mindre medan ärmarna blev jättelånga, något som på inget sätt hindrade mig från att använda den. Jämt. Nu är den alldeles trasig och jag har inte använt den på flera år, men jag kan bara inte slänga den. En annan favorittröja är en svart sak som kommer från Röda korsets klädinsamling, också i Lund. Mormor var aktiv i pensionärscirkeln och jag var med nere i klädinsamlingen och rotade någon gång, kanske runt 1995, och jag vet att jag kom därifrån med två saker: en stor päls som jag aldrig använde och som är borta sedan länge, och den här holkärmade t-shirten som är min bästa tröja. Slit och släng är väl inte riktigt min melodi, om man säger. Och det finns liksom ingen anledning till varför jag gillar just dom här så mycket, jag blir ju inte magiskt snyggare i dom än i någon av mina andra svarta tröjor, men något är det. Känslan liksom. Att man känner sig som man vill se ut. Som sig själv. Ibland när jag ser bilder på mig själv så kan jag tänka att "Ja det är kanske inte världens roligaste kläder jag har där men jag ser ut som Mary i alla fall". Och det är ibland det viktigaste.

Nr: 318

Nu när jag rotar i lådor hittar jag roliga (nåja) saker, som tex min gamla hemkunskapsbok anno 1989, från när jag gick på mellanstadiet. Den är helt galen, där står hur man gör när man diskar och att det finns olika betalsätt, att man kan betala med check eller bankkort eller varför inte med giro, något de lobbar särskilt för genom en bild på en käck yngling som postar en räkning och säger "Va' enkelt med giro!". Amehherregud görs det sådana böcker nu? Finns ens ämnet? Gode tid. Och när man är tolv är ju det här kunskap man har noll och ingen nytta av det, det lär man sig ju sen. Fint är även avdelningen om vegetarisk mat, och jag kan ju helt ärligt säga att det är inte mycket som stämemr överens med mitt liv som vegetarian. För inte bara det att vi av någon anledning uppenbarligen tillagar vår mat så enkelt som möjligt (de som har skrivt den här delen måste ha varit suckers för råkost), vi använder även filmjölk istället för mjölk och mitt på dagen äter vi gröt med fruktmos. WTF? Men bäst är den här lilla sammanfattningen av vad det innebär att vara vegetarian:

Hela levnadssättet för en vegetarian är inriktat på att bevara hälsan genom tillräckligt med sömn och vil, motion och utevistelse och regelbundna måttliga måltider utan socker, kaffe, alkohol eller tobak.

Det här, kan jag säga, det här glömde någon att berätta för mig när jag blev vegetarian. Tack och lov.

Nr: 317

Musse och jag ska alltså flytta ihop, och hur det nu kommer sig så ska vi flytta in i porten bredvid den där Musse bor nu, han ska alltså från femte våningen på 1C till tredje våningen på 1D. Lätt och behändig flytt, särskilt när han inte har några möbler alls. Och jag, jag är så pepp på flytten att jag redan nu, ett par veckor innan den första augusti, har börjat rota i skåpen och bokhyllorna och nu tar med mig två kassar med grejjer varje gång jag går över. För att underlätta i själva flytten sen. "Tänk så skönt när vi flyttar och vi slipper kånka på femton kassar med böcker", säger jag varje dag. Men nu börjar jag tveka lite, det är möjligt att det här enbart visar sig vara ett raffinerat sätt att dra ut på eländet, och istället för en veckas kaos och stök så får man en hel månad. Oh well, det blir som det blir. En sak som oroar mig lite är dock att om Musse har lite möbler så har yours truly desto mer, och ju mer jag tänker på nya lägenheten desto mindre verkar den, tills den framstår som en miniatyrlägenhet och jag inte förstår hur jag ska få in alla mina möbler. där. Gode. Tid. Men då tänker jag på balkongen i sovrummet som har eftermiddagssol och hur fint det kommer att vara att dricka bubbel där, så då känner jag att det är av mindre relevans. Faktiskt.

Nr: 316

Såhär tänker jag mig att jag ska se ut när jag blir gammal. Enorma tant-glajjer. Ett fågelbo mitt på huvudet. Massa smycken. Åh ibland riktigt längtar jag.

Nr: 315

Igår stod jag bakom en gammal tant på Hemköp, hon hade en käck permobil som hon styrde runt kundkorgdhållaren och sen la hon upp sina varor på bandet. Skivat bröd. Juice. Massa burkar med kattmat. Min tanke - kan man som pensionär handla kattmat med värigheten i behåll? Får man hejda en innerlig lust att böja sig fram mot kassörskan och säga "Det är till Missan, jag ska inte äta det själv?". Och en annan sak, jag har aldrig hajjat varför pensionärer alls skulle äta kattmat, när det finns mycket billigare mat att leva på. Typ havregryn och vita bönor från Eldorado. Inte för att jag vet någonting aaaaalls om vad det kostar, det är givetvis bara en gissning. Men billigare än kattmat lär det ju absolut vara.

Nr: 314

Alltså gode tid vad jag mår illa, jag måste verkligen ta tag i mitt hetsätande. Kbt tror jag vore grejen för mig. Tre choklad, sötlakrits och en nästan hel flaska bubbel = ett högst påtaglig illamående. Det värsta är att jag tänker att bästa botemedlet är att äta lite mer, kanske något med tabasco. Det måste ju göra susen, tror ni inte?

Nr: 313

Sunday, sunday, so good to me, tänkte jag innan, för att parafrasera Mamas and the Papas. Kan inte riktigt komma över att John Philips dotter härom året gick ut med att hon under flera år hade ett sexuellt förhållande med sin pappa. Det känns sådär, får jag väl säga, även om Mamas and the Papas aldrig har varit mitt band, låt vara att jag är barnsligt förtjust i västkustfolkrocken. Anyhoow, idag har jag inventerat i butiken jag jobbar i, sen gick jag hem och rotade lite på vinden och i lite lådor inför min nära förestående flytt, om en månad flyttar Musse och jag ihop, tro't den som vill. Men så är det. Efter det drack jag upp gårdagens bubbel och åt upp allt godis som jag kritade i butiken. Vi har världens godaste choklad, det kommer att bli min undergång, kan jag bara säga. Varje gång jag jobbar så bah "Hmm, lite choklad ska jag nog ändå ha...". Nu mår jag givetvis illa och är lite söndagstipsy, helt på egen hand. Oy ve.

På tal om oy ve, på midsommardagen åkte vi på loppistur och införskaffade en mycket tjusig menora. Jag är så nöjd, har velat ha en i en hel evighet. Och härom dagen pratade vi om parterapi, om att det säkert är bra, men Musse bah "Men herregud, vad ska vi säga, vi kan ju inte gå bara för att vi har ett judiskt komplex?" Ahaha älskar honom, om ni bara visste.

Nr: 312

Jag kan inte bli mer hemmafru nu känner jag (även om jag har jobbat idag och just har mejlat iväg det senaste jobbet, nu ska det baske mig hållas helg). Men i alla fall, jag har handlat ost och bubbel och har hunnit diska och dammsuga också och nu, innan Musse kommer hem ska jag fräscha upp mig och hör och häpna byta om till anständiga kläder. Hemmakontorets klädkod består av svarta tights, kort svart trikåklänning som inte skär in någonstans och den finaste morgonrock ni kan tänka er, den är från Gudrun Sjödén och jag har givetvis fått överta den efter den ömma modern, den är i tunn bomull och svart med vita prickar på och jag känner mig som en tjugotalskonstnär i en artistrock när jag svassar runt i den men oavsett hur fin den är så är det ändå en morgonrock. Så nu, operation fiffning, som det anstår en liten hemmfru som ska vara pigg och glad och stå med tidningen redo när den äkta maken gör entré. Innerlig tur att jag inte har en dylik, måste jag säga. Sen blir det i alla fall ost, oliver, bubbel och fransk film. Jomen, det här kan nog ordna upp sig tänker jag.

Nr: 311

På tal om ögonläkaren, jag var just tvungen att byta färg på inläggstexten, från grå till svart, för jag såg inte vad det stod. Bah "Har texten alltid varit så liten? Och suddig?". Gud jag blir äldre för varje sekund. Inte skoj.