tisdag 6 december 2011

Nr: 397

Älskar verkligen mig själv. Obs ironi, såklart. Men alltså, tänkte att "Näe nu får jag skärpa mig med maten och äta ordentligt, gröt och tre riktiga måltider per dag". När jag gör det mår jag ju bäst. Men herregöööö det går ju inte när man har massa saker hemma. Vad jag ätit hittills idag: ett halvt granatäpple, en bit saffranskaka, tre bitar hasselnötsnougat och nu, till lunch, tre finn crisp med ädelost på. Allt rester sen i söndags. Det här går baske mig utför. Julgris 2011 comin at me, om man säger.

In other news: köpte en bunt "julgrönt" på stan. En fråga: varför ser mitt julris ut som ett påskris? Det gör säkert inte Underbaraclaras. En annan sak, tycker att det kliar överallt efter att jag hanterade riset och väntar nu på att jag ska bli allergisk. Hajja det löjligaste som finns är ju att vara allergisk. Vill inte. Sån loservarning.

Nr: 396

Alltså man vill ju verkligen inte vara en sån som blir "inspirerad" av Underbaraclara på Gokväll med Ebba von Sydow, det vill man verkligen inte, men ibland kanske man blir det ändå. Tips som att göra ljusstake av en vedklabb vette fan om jag tänker ta efter men det där med hyacinter i gamla bakformar var faktiskt dösnyggt. Och jag är askass på sånt som typ inredning eller vad det kan heta, är helt fantasilös och gör aldrig något nytt, så jag behöver sånt ibland. Det var också fint med små pressglasvaser med hyacinter i. Älskar hyacinter. Anyhooow, tänker alltså gå på Myrorna idag och se vad jag kan hitta. Kommer även att skämmas lite, men förhoppningsvis blir det fint. Och så kan jag säga sen att det var heeelt min egen idé.

måndag 5 december 2011

Nr: 395

Amen jag veeeet det enda jag gör är skriver om darling Musse och skryter om hur bra han är men vad kan jag göra, han är ju så himla fin. Till exempel, i lördags var jag tvungen att ge mig ut i ruskvädret till butiken där jag jobbar ibland. Där satt jag i ett par timmar, drack lite te, läste lite i en tidning och pratade med ett par trevliga kollegor som kom in och höll mig sällskap. Sen när jag kom hem, genomkall och världsahungrig, då hade Musse bubblet på kylning och stod i köket med mitt randiga förkläde om midjan och höll på och gjorde egen ravioli åt oss. Spenat- och fetaostfyllning och jättegod tomatsås. Så vi åt pasta. Vi drack bubbel. Vi lyssnade på julmusik. Vi sjöng med. Vi dansade lite. Och sen frågade han mig om jag vill gifta mig med honom. Och det var ju en enkel sak att svara på, om man säger.

Nr: 394

Musse har en föredömlig inställning till julpynt. Den kan sammanfattas i orden "Vi måste ha mer glitter, mer pynt!". Så igår gick han loss i jul-lådan och nu har vi tjockt rött glitter överallt, tillika julgranskulor som han, i väntan på granen, har placerat ut lite var stans. Helt ärligt, det blev kanon. Mitt lilla sjuttonhundratalssybord har aldrig varit så pimp förut, med glitter och kulor.

Jobbig grej dock: folk äter så dåligt på bjudningar. Har massa snask över sen gårdagens adventsfirande. Kanderade hasselnötter i nougat. Saffranskaka med glasyr. Ost och kex. Pepparkakor. Gode tid. Den här dagen kommer att bli en pärs. Återstår att se hur mycket som finns kvar när Musse kommer hem.

fredag 2 december 2011

Nr: 393

Nyss gick Musse iväg på en konsert. Jag gjorde en femte kopp te och i brist på bättre plockade jag fram en bunke från kylen, en bunke innehållande stelnad choklad, sånt som inte gick åt när vi gjorde julgodis i söndags, som jag hackar loss bitar av. Har så jävla tråkigt. Har varit sur hela kvällen, detta eftersom Musse när han gått för att handla förkonsertsnacks kom tillbaka med folköl och torkade aprikoser. Gode jävla tid aprikoser? Nån ordning får det väl ändå vara?

Nr: 392

Just nu dattar jag, med håret i två knorror och iförd en kimonojacka från H&M. Avskyr att handla på H&M, det är något av en prestigeförlust känner jag. Det är liksom ingen sport att handla i de vanliga affärerna, mycket mer av en utmaning att rota i lumpen på Humana. Alltså älskar Humana, tro inget annat. Livräddaren. Allt jag har, utom då uppenbarligen den nya kimonojackan, kommer därifrån. Men alltså jag kommer ju att lämna tillbaka den imorn. Känner mig själv alldeles för väl.

Och håret, har "kommit på" att om jag snurrar det när det är blött så blir det.....okej. Mindre fult. Därav knorrorna. Dom är så hårt tvinnade att det gör ont i hårbotten. Känns bra. Stramar liksom upp litta.

Tackade just nej till ett glas bubbel med orden "Jag är ful och trött". Ibland är sanningen inte vacker.

Nr: 391

När allting känns deppigt kan man ju i alla fall hitta dom små glädjeämnena i livet. Som det faktum att den här kvinnan (Pippa Middleton) är sex år yngre än mig, men ser tio år äldre ut. Sådant känns ju gött ibland. Liksom, jag är ful och värdelös och utan pengar och framtid men jag har baske mig inte sådana påsar under ögonen och kindfåror som hon har. Och ja jag är en liten och småsint människa, om nu någon inte redan visste det. När man har noll och intet att komma med får man ta vad som bjuds på skadeglädjefronten. Det finns liksom inte så mycket som kan få mig att känna mig bättre än någon annan, med tanke på hur kass jag är. Men bra hy har jag i alla fall. Säg den lycka som varar, but still. Det här med att varken sola eller röka har sina poänger. Särskilt solen alltså, stay away from it kids.

onsdag 30 november 2011

Nr: 390

Mrs O'Brien i Downton Abbey däremot, där man kan tala om en komplex kvinnoroll. Är mycket förtjust i henne, trots att hon är ett intrigant stycke. Men hon är så spännande, jag sitter och undrar vad hon ska göra härnäst. Överlag är det ju bästa serien nånsin, jag är helt hooked och youtubar klipp och intervjuer, bah måste ha mer.

Nr: 389

Fick en så fin komplimang igår, att det känns som hos mormor hos mig och Musse. Varmt och mysigt och man kan dåsa till lite liksom. Tyckte det var fint. Känner mig ofta som mormor, och tänker på henne jämt och ständigt. Är så ledsen över att hon inte kan vara med oss längre när vi ses, och det gör ont i mig att hon bor på ett hem, även om jag vet att hon har det bra.

Skrev just till mina systrar att "Igår stirrade jag tomt framför mig och tyckte allt var meningslöst". Förstår ni hur svårt det är att hitta pluggmotivationen då? Helt jämrans omöjligt ska jag be att få tala om. Jag har exakt tjugo dagar på mig tills nästa möte med min rara handledare och gudarna vet hur det kommer att avlöpa.

Men i alla fall, meningslösheten. Ledsenheten. Den är liksom så förtärande.

torsdag 24 november 2011

Nr: 388

Min stilikon för närvarande är Mary i Downton Abbey. Älskar. Precis så vill jag klä mig, kjol och blus, det är så enkelt och dösnyggt och sofistikerat. Ska på bröllopsmottagning i december och fixade precis kläderna: en lång, högmidjad svart kjol och en dösnygg tunn svart blus med vita prickar. Jag provade det nyss och med håret uppsatt var jag klar att dyka upp som statist hos familjen Crawley när som helst. Om man undantar plugghästglasögonen dårå. Men man kan ju inte få allt här i livet. Or so I've been told.

onsdag 23 november 2011

Nr: 387

Kände mig som ett huskors igår när jag utan att tänka mig för yttrade orden "Men drick inte för mycket då för du har väl inte glömt att vi ska ha pysselverkstad på lördag". Ångrade mig genast, kan tilläggas. Och om inte det är ett incitament för att göra just det, dricka alldeles för mycket, så vet jag inte vad. Go ahead Musse, hit the booze på fredag. Beacuse you're worth it.

Nr: 386

Inatt drömde jag att jag flög. Alltså flög i ett flygplan, inte av mig själv. Jag HATAR att flyga, vill typ aldrig göra det igen. Någonsin. Och ett tag gillade jag det, tänka sig. Men nu, huga. I alla fall, jag drömde att jag satt i det här flygplanet som typ var en buss men ändå ett flygplan och det var fullt av pensionärer och jag satt där fastspänd och det taxade ut och jag hade av någon anledning en apelsin i munnen och det enda jag tänkte var "Jag vill inte jag kommer att dö jag vill inte jag vill till Musse". Precis då vaknade jag, visste först inte var jag var, sen vände jag mig om och såg Musse ligga och sova bredvid mig och det var bästa känslan någonsin. Jag satt inte i ett hemskt flygplan, jag skulle inte dö och Musse var där. Så himla bäst.

tisdag 22 november 2011

Nr: 385

Hur man gör sig populär hos pojkvännen: man sitter i sängen och pluggar och äter korintkakor och smular ned. På hans sida. Tänker att det är inget jag berättar för honom, varken att jag har ätit kakor eller att jag har smulat ner. Det sistnämnda lär han väl kanske märka, men då tänker jag helt frankt skylla ifrån mig. Funkar säkert.

Nivån på dagen: googlar livmoderhalscancer. Oklart varför. Tror bara att det är fel på mig. Skyller allt på Nina Persson, känner jag. Man kan ju inte slå upp en tidning utan att läsa om henne och hennes cancer. Guuuuud. Det söker mig.

MVH

Hypokondrikern

Nr: 384

Det finns få saker som får mig att känna mig så dum som när automatiska dörrar inte öppnas. Innan på mataffären, skulle gå ut och bah dörren öppnar sig inte när jag kommer fram. Det känns liksom som höjden av förnedring när inte ens en automatisk dörr känns vid mig, då är man inte en människa som imponerar precis.

Jag hade handlat till en adventsbjdning, i alla fall, det var vad jag gjorde på affären. Men det är alltid samma sak, först känns det kalaskul och jag planerar och pratar med Musse och "Vi ska göra det och ha det så" och sen känner jag mig som en idiot som gör just det, som planerar och tycker att det ska bli kul för det blir säkert dåligt och ingen annan lägger ned så mycket tid och energi på att bestämma vilka snittar dom ska ha och då känner jag mig som en fåne och tänker att jag gör det bara för att mitt liv är så tomt. Så måste det vara.

Nr: 383

Vi tittar lite på Boardwalk Empire. Är inte övertygad. Tycker att de flesta är kassa, Steve Buscemi spelar över hela tiden och hans bror polisen eller vad han är är ju uradålig. Och kvinnorollerna, amen guud jag orkar inte. Ett blåst våp, en burleskdansare med skinn på näsan (och säkerligen hjärta av guld) och en enkel arbetarmamma som är med i nykterhetslogen. Hon är dessutom helt jävla hopplös, står och glor som ett fån hela tiden. Gissar att hennes karaktär är den som kommer att utvecklas mest, det känns så. Men ändå, får totalt spel på henne. Har också vansinnigt svårt för Michael Pitt. Behållningen är givetvis vår man Omar, samt Michael Shannon som jag tycker är väldigt bra.

Utöver det: skäms så mycket för hur jag är. En sån förlorare.

Jaja. Så är det.