torsdag 15 april 2010
Why can't we be friends?
Blev så glad idag när jag loggade in på Fejjan, bah "Åh en vänförfrågan yeay spännande". Det är så sällan någon vill vara kompis med mig, även om I can't say I blame them. Skulle inte heller vara kompis med mig men som det ser ut nu så är jag så illa tvungen. Anyhoooow, jag var glad tills jag insåg att det var från en förening och inte en riktig människa. Buhu tråkigt. Har ignorerat. Är sur.
onsdag 14 april 2010
Jobbig grej med våren
Snart är det dags för småskor och tights. Det innebär en och en enda sak - att jag måste åtgärda vinterpälsen och börja ägna mig åt det absolut tråkigaste jag vet: att raka benen. Dör på det. Aptrist. Jag har lagt ned att raka mig under armarna för länge sen, för helt ärligt så tycker jag att det ser helt okej ut. Lite fint. Det är inte fult i alla fall. Och så blir jag lite motvalls ibland eftersom jag stör mig på att allt måste fiffas och fixas. Hemska tanke om det syns att man är människa liksom. Det är en av anledningarna till att jag inte målar naglarna. Om inte ens mina fingernaglar är okej som de är, vad är det då liksom? Dessutom, jag passar inte i det, det är obekvämt och naglarna blir fula av det. Sen är jag ju lat också och avskyr saker som måste hållas efter. Det var en av anledningarna till att jag slutade färga håret. Orka hålla på med det liksom. En annan anledning var alla göttiga kemikalier som finns i hårfärg. Och att jag gillar min egen hårfärg, även om den inte är spexigast i stan. Och igen, varför måste man göra om allt, kan inte något få vara bra som det är? Oh well whatevs. Tycker dock att det är fint med målade tånaglar, även på mig, så jag är ju sådär skönt inkonsekvent som vanligt. Men benen, åh gode tid. Benen, mina vänner. Jag har riktigt fula ben till att börja med och pälsen gör ju inte saken bättre. Ergo: de måste rakas. Inte idag. Men snart. Vi är INTE roade.
tisdag 13 april 2010
Dör på Apoteket på MAS
Där är så räligt - alla har bandage och odefinierade sjukdomar och typ mysbrallor och foppatofflor. Vill desinficera hela mig efter ett besök där. Åh äckligt. Måste dock dit imorn igen. Ser inte fram emot det. Ser däremot fram emot att få leka sjuksyrra när le bf, smålänning som han är, vill spara in på ett vårdisbesök och låter moi ta bort hans stygn efter en smärre operation. Alltså jag är så hedrad. Och lite äcklad. Men mest - så jäla peppad. Han hade googlat hur man ska göra, men jag tänker att det är lätt. Här behövs banne mig inga instruktioner. Skulle det knipa så ringer jag familjens riktiga sjuksyrra. Men hörrni vad jag älskar att leka hobbydoktor. Jag opererar gärna mig själv när det behövs och det finns få saker jag tycker lika mycket om som alsolsprit. Och pincetter. Det kommer man långt med.
Är idag tacksam över att kunna gå upprätt. Det lilla i livet, und so weiter
Det bästa som finns efter att ha varit sjuk och rälig är smink och rent hår och strumpbyxor. och att gå ut i solen som en normal människa. Wunderbar. Var dock tvungen att spurta hem från stan eftersom jag obetänksamt nog hade hällt i mig en liter citronvatten innan jag lämnade hemmet och ja, det blev lite jobbigt. Hann bli lite svettig men det klarade sig. Om än på håret.
måndag 12 april 2010
Denna dag ett liv
Alltså jag är så sjukt klen att det är tragiskt. Efter en dag med förvisso hemska plågor (ja allt är relativt) och illamående är jag fullkomligt körd, bah måste sova i en vecka tror jag. Haha jag har så ingen uthållighet. Fullkomligt löjligt är det. Eller kanske mest sorgligt att jag är i så uselt fysiskt skick. Och min stackars mage sen då, jag har nästan inte ätit något på hela dan men har däremot bälgat i mig tio liter sur dricka i form av citronvatten och tranbärsjuice, alltså den är alldeles hopskrumpen och jag går dubbelvikt av magkramp. Orkar typ inte tvätta anstiktet för då måste jag räta på mig. Jobbigt jue. Tänker så gå och lägga mig och helt glömma bort att den här dagen alls har varit.
Idag har jag inte känt peppen
Åh gode tid vilken dag, jag är helt mör. Jag har mått horribelt dåligt kan jag meddela er mina vänner. Dagen började okej med bara en liten släng av gårdagens magknip, som jag i min naivitet trodde skulle rådas bot på meddelst en fin promenad i solskenet. Ack vad jag bedrog mig. Utan att gå in på otrevligheter så har dagen varit en pina. Lägg till magbekymmer en släng av urinvägshejsansvejsan och milde himmel vilken pärs det har varit. Räddningen var en rar syster som gick och handlade till mig och att se på Försoning i sängen med filt och massa dricka. Fick i och för sig stänga av typ tusen gånger för att springa på toa men åh så bra den är. Och åh jisses vad Kiera Knightley är vacker i den. Dåndimpen. Kanske världens vackraste.
lördag 10 april 2010
Utan titel
Har verkligen noll tålamod. Sitter som ett hetsigt miffo och väntar på Musse. Är hungrig. Vill äta. Och ha påfyllning på drinken. Har redan ätit upp en halv fetaost eftersom jag har trååååkigt och är hungrig. Som sagt. Kommer att bli som mormor som om man kom fem minuter efter utsatt tid säkert som amen i kyrkan alltid utbrast i ett "Var tog ni vääägen?" det första hon gjorde när man kom innan för dörren. Åh mormor. Som jag förstår dig nu. Vart tar han vääägen egentligen?
Flowers in the window, such a loveley day
Härom dagen såg jag en bild i någon tidning på pelargoner som var planterade i konservburkar, och det var så sjukt fint att jag som aldrig har växter hemma inte har kunnat släppa det. Måste ha blommor i konservburkar. Jag har sjukt ogröna fingrar och kan inget sådant där alls, men hur svårt kan det vara, tänkte jag? Nu har jag planterat en liten söt ljusblå pensé i en konservburk och gode tid det blev precis sådär äckligt inredningstidningsgulligt och perfekt. Hade jag orkat plåta och ladda över bilder och sen lägga upp så hade jag gjort det, men palla göra det, känner jag. I alla fall, den står i mitt köksfönster, men imorn ska den få ett nytt hem hos en kompis som har flyttat. Men alltså, så vansinnigt nöjd med mig själv. Dessutom har jag lagat mat och grejjat inför kvällen och när jag väl har diskat och dammsugit och röjt i köket (Jag har hemska kaostendenser och kan inte ens koka potatis utan att det ser ut som Jerusalems förstörelse där jag har varit framme.) så kommer klockan att ha slagit drink, det VET jag. Och det, mina vänner, är allt jag behöver på en lördag.
Musse slår till igen
Mussebubben köpte sitt nya smeknamn. Nu ska jag bara jobba in det också. Kommer nog att ta lite tid, men jag börjar här på bloggen tror jag. Det kanske berodde på att han hade fått i sig ett antal glas vin och sen några drinkar när jag lanserade det, men han tilltalades av dess överklassvibbar, lite som Noppe och Nippe och allt vad de heter, Kungens polare. Jag tror dock inte att Noppe och Nippe är lia nördiga som Musse. För hajja, han är så sjuuukt nördig. Idag skulle han leka med sina radioantenner och googla orientaliska mattor och kanske bygga något av folie. Det senare var även det radiorelaterat. Uppenbarligen har han köpt en ny lödkolv också. Jag finner det hela ytterst roande. Han tycker att det är lite pinsamt. Det var inget vi skulle berätta för folk, sa han. "Musse får nästan hellre vara nazist än att bygga radioantenner i folie", för att citera honom direkt.
fredag 9 april 2010
Idag är det fredag. Solen skiner. Jag ska på vernissage, men först en GT eller två. Skål!
Jag har tillbringat dagen på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Är man dagledig kan man göra sånt kul lite när man vill. Det var en jättefin utställning med Marianne Lindberg de Geer. Har tack vare henne kommit på det ultimata smeknamnet på pojkvännen, "Musse". Så jäla bra. Hon kallade Carl-Johan det i en film och jag dog av pinsamhet först och sen bara, så klockrent. Ska försöka sälja in det till le bf ikväll. Ett par starka gindrinkar först bara sen ska nog det gå fint tror jag. Önska mig lycka till. Han gillar sällan mina ideér. Men alltså, Musse och Mary, det är ju perfa! Jag ser julkort framför mig, kanske med mopsen Muffins i mitten, med renhorn och en stor röd rosett. Dör alltså. Vilken önskedröm.
tisdag 6 april 2010
Mest handlar min oro rörande pojkvännens nya frisyr om det här:
Att han skall se ännu yngre ut än vad han är och jag därmed äldre. Min fasa: att folk ska tro att han är min lillebror. Alltså mardrömmen.
För att citera Tim Gunn: I'm concerned
Pojkvännen har frekventerat en hårsalong i Jönköping under påskledigheten. Han beskrev den nya frisyren som en blandning mellan Andres Lokko och Hitler och lite åttiotalssyntpopare. Förstår ni att jag är orolig? Han har, ehh hur ska jag formulera mig, lite speciellt hår. Hans systrar kallade honom för Svinto när han var liten, det säger väl en del. Vår kombinerade hårgenpol är inte leka med kan jag lova. Våra ungar alltså, de kommer att begåvas med ljusbrunt, tjockt frisshår med massa konstiga virvlar och självfall. Mea culpa, är allt jag kan säga.
Mitt hår är ju ett kapitel för sig, det kan vid första ögonkast se beskedligt ut men det är tjock som jag vet inte vad och fullt av dolda knasigheter. Och frisset, så fort det är fuktigt ute så går det alldeles bärsärk. Vi är nuförtiden oftast överens faktiskt, mitt hår och jag, allt tack vare min nya frisör, men vad jag avskyr mest är att jag har en aningens platt bakhuvud samt en väldigt ful virvel/bena baktill. Det funkar bra att blåsa bort den när det är blött men sen gäller det att se upp, om jag sover fel så dyker den upp. Så jag är mycket noga med att inte sova på håret utan att lägga upp det över kudden. Och på morgnarna så är nästan det första jag gör att kolla hur håret ser ut baktill, om det är okej. Helt ärligt, ibland om jag är uppe på natten så tar jag spegeln och kollar då också. Sen borstar jag lite, innan jag går och lägger mig igen. Lite tvångsmässigt kanske, men sån är jag. Alltså mitt hår, don't get me started.
Mitt hår är ju ett kapitel för sig, det kan vid första ögonkast se beskedligt ut men det är tjock som jag vet inte vad och fullt av dolda knasigheter. Och frisset, så fort det är fuktigt ute så går det alldeles bärsärk. Vi är nuförtiden oftast överens faktiskt, mitt hår och jag, allt tack vare min nya frisör, men vad jag avskyr mest är att jag har en aningens platt bakhuvud samt en väldigt ful virvel/bena baktill. Det funkar bra att blåsa bort den när det är blött men sen gäller det att se upp, om jag sover fel så dyker den upp. Så jag är mycket noga med att inte sova på håret utan att lägga upp det över kudden. Och på morgnarna så är nästan det första jag gör att kolla hur håret ser ut baktill, om det är okej. Helt ärligt, ibland om jag är uppe på natten så tar jag spegeln och kollar då också. Sen borstar jag lite, innan jag går och lägger mig igen. Lite tvångsmässigt kanske, men sån är jag. Alltså mitt hår, don't get me started.
Mary läser
Jag har läst en del på sistone och gode tid vad jag ÄLSKAR skönlitteratur. Ibland förstår jag inte varför jag inte jobbar med det, på något sätt, för böcker är min första och största kärlek. Jag kan inte leva utan att läsa och blir typ beroende av det när jag börjar, bara måstemåste läsa en bok till. Lite kan det ha att göra med att jag tycker att om jag inte jobbar med uppsatsen så är det i alla fall okej om jag läser, för det är utvecklande och lärorikt och böcker är helt enkelt ALLTID bra.
Aaaanyhoodles, efter att ha läst Sarah Waters Affinity (som jag gillade, en viktoriansk äventyrshistoria med lesbisk kärlek, spiritsm och mörka fängelsehålor, jag klagar verkligen inte) och Douglas Couplands Generation A (som också var väldigt bra och rolig och pessimistisk och väldigt mycket Coupland) letade jag i hyllorna efter något oläst och hittade 1984. Och vad kan jag säga, jag tyckte väldigt mycket om den, så mycket att jag låg och sträckläste igår kväll i sängen. Den fick mig att se det fina i människor igen, att se det fina i känslor och intimitet och allt som vi tar för givet. Jag blev rörd när paret i kön framför mig på Hemköp la armarna om varandra. Tänk att leva utan det, utan kärlek. Och när Julia lyckas smuggla lappen till Winston och han öppnar den och läser meddelandet, åh!
Aaaanyhoodles, efter att ha läst Sarah Waters Affinity (som jag gillade, en viktoriansk äventyrshistoria med lesbisk kärlek, spiritsm och mörka fängelsehålor, jag klagar verkligen inte) och Douglas Couplands Generation A (som också var väldigt bra och rolig och pessimistisk och väldigt mycket Coupland) letade jag i hyllorna efter något oläst och hittade 1984. Och vad kan jag säga, jag tyckte väldigt mycket om den, så mycket att jag låg och sträckläste igår kväll i sängen. Den fick mig att se det fina i människor igen, att se det fina i känslor och intimitet och allt som vi tar för givet. Jag blev rörd när paret i kön framför mig på Hemköp la armarna om varandra. Tänk att leva utan det, utan kärlek. Och när Julia lyckas smuggla lappen till Winston och han öppnar den och läser meddelandet, åh!
Goda grannar
Min allra bästa granne ska flytta, åh vad det är tråkigt. Innan var jag uppe och drack te hos henne. Sen ringde hon och undrade om jag hade en burk tomater som hon kunde låna. Hon är inte alls som jag, hon är ung och snygg och har utbildning och fancypants jobb som jag inte riktigt förstår vad det är och socialt liv och yadiyadi (ni hajjar, hon är VERKLIGEN inte som jag) och jag känner mig alltid gammal och ful och precis sådär ohipp som faktiskt jag är när vi ses men åh hon är så trevlig. Jag hade inga tomater. Mest ville jag krama telefonen och säga "Flytta inte, lämna mig inte". Suck.
Och annars då? Hur är det på kontoret?
Ja alltså jag tänker på LIVET hela tiden. Och på hur jag vill att det ska hända något och hur jobbigt det är när man inser att det är man själv som måste se till att saker händer. Döjobbigt jue. Idag har jag i och för sig skrivit men inte på det jag borde skriva på, dvs uppsatsen, utan på trams som givetvis inte kommer att bli något. Gode tid om jag bara kunde tro lite på mig själv. Har dock insett att jag faktiskt aldrig har trott på att jag skulle kunna lyckas med någonting. Men ändå, jobbigt.
Har sökt ett jobb också. Som jag dögärna vill ha. Efter att jag skickade iväg ansökan var jag tvungen att gå in och kolla mina sekretessinställningar på Fejjan, jag kände att jag helst inte vill att en potentiell blivande arbetsgivare ser de få men ganska komprometterande partybilder på mig som finns där. Eller, komprometterande och komprometterande, jag är ful helt enkelt. Good old fashioned ful, mina vänner. Låt oss var uppriktiga angående detta.
Påsken då, undrar kanske någon vän av ordning, hur var den? Finfin. Jag ÄLSKAR alla högtider som innehåller choklad och marsipan. Följaktligen hade jag också marsipan-/choklad-/ost och kex-magknip tre dar i rad men det var det värt. Igår offrade jag mig och åt ALLA resterna bara för att bli av med det. Puh. Det var ett tufft jobb, men jag var tvungen. Bevis på hur kul vi hade: ena syrran skrattade sig till näsblod. Andra syrran tillkännagav under middagen att hon vill paxa att dö först. Brorens kommentar till detta var "Men vet du inte hur gammal mamma är?". Fun was had by all, kan man väl summera det hela. Gött mos. Min familj alltså, de är min räddning.
Har sökt ett jobb också. Som jag dögärna vill ha. Efter att jag skickade iväg ansökan var jag tvungen att gå in och kolla mina sekretessinställningar på Fejjan, jag kände att jag helst inte vill att en potentiell blivande arbetsgivare ser de få men ganska komprometterande partybilder på mig som finns där. Eller, komprometterande och komprometterande, jag är ful helt enkelt. Good old fashioned ful, mina vänner. Låt oss var uppriktiga angående detta.
Påsken då, undrar kanske någon vän av ordning, hur var den? Finfin. Jag ÄLSKAR alla högtider som innehåller choklad och marsipan. Följaktligen hade jag också marsipan-/choklad-/ost och kex-magknip tre dar i rad men det var det värt. Igår offrade jag mig och åt ALLA resterna bara för att bli av med det. Puh. Det var ett tufft jobb, men jag var tvungen. Bevis på hur kul vi hade: ena syrran skrattade sig till näsblod. Andra syrran tillkännagav under middagen att hon vill paxa att dö först. Brorens kommentar till detta var "Men vet du inte hur gammal mamma är?". Fun was had by all, kan man väl summera det hela. Gött mos. Min familj alltså, de är min räddning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)