tisdag 1 juni 2010
Gröna febern
Jag vet om att jag är värdelös och misslyckad på alla sätt och vis, yadiyadi kom med något nytt. Jag har insett det och omfamnat det i all dess vedervärdighet. Fine. Inte dandy, men fine. Dock, det blir inte bättre av att jag har en kompis som gör allt det jag vill göra och att jag tvingas läsa hennes statusuppdateringar på Fejjan om spännande konferenser hon är på, forskningspengar hon får och resor hon gör. Och hon är så sjukt duktig och på alla sätt värd allt men jag dööööör av missunsamhet och avundsjuka och jag vågar nästan inte träffa henne för jag tänker att hon måste märka det här, hon måste känna hur jag äts upp inifrån av min egen oginhet och avund. Gud som jag skäms för det här. Och vad gör jag? Gör jag något för att råda bot på detta mitt tillstånd av misär? Nej. Jag dagdrömmer om Överskottsbolagets billiga storpack med ostbågar. Jag ÄR på allvar sjuk i huvudet.
måndag 31 maj 2010
Gamla goa tider
Jag fann mig i helgen beundrandes en bild på moi, en bild tagen för sisådär en tio år sedan. Alltså bilden i sig är döbra, ljuset och what have you men det bästa är att jag är så sjuukt snygg. Förutom att jag är ung så har jag mörkt, lockigt hår och det ser ut som en backstage-bild, som om jag är en rockstjärna som sitter och hittar groovet innan jag ska gå på scenen. Det enda jag kunde tänka var att jag måste få en kopia på den så att jag kan visa barnen att "En gång i tiden var mamma snögg". De kommer ju inte att tro på att det är jag, men det är ju en annan femma. Musse var också väldigt förtjust i bilden, vilket oroade mig en aning eftersom jag inte alls ser ut så nu. Och då pratar jag mer om stilen, så mycket har jag inte förfallit. Han bah "Åh jag önskar att jag hade känt dig då". Jag fick påminna honom om det upplyftande faktumet att när jag var tjugo var han fjorton och att vi antagligen inte hade hängt. Kändes fint att säga det. Värmde liksom mitt gamla hjärta. Åhh ungdomen, vart tog du vägen?
fredag 28 maj 2010
Pojkar är dumma
Gött att jag precis i inlägget nedan skrev att pojkvännen är världens raraste när jag nu ska delge er följande lilla pärla till anekdot från gårdagens födelsedagsmiddag i trädgården. Jag hade kameran uppe och plåtade oss varpå Musse tog den och fick till ett antal bilder på mig varav alla var variationer på temat det i och för sig klassiska men ändå ganska otillfredsställandet temat "Mary ser ut som ett miffo", varför jag säger "Ameh ta vettiga bilder på mig då". "Men se vettig ut då" är svaret jag får tillbaka. Så INTE okej om ni frågar mig.
Dagens outfit
Älskar verkligen när jag i desperat jakt efter något snöggt att ha på mig, efter att ha hängt på Humana i en hel evighet och provat mig igenom halva deras sortiment av klänningar, kjolar och böxer, går därifrån med en liten, ärmlös och helt genombruten plommonfärgad spetsöverdel. Är den snygg? Ja. Löser den mitt kläd-dilemma? Absolut inte. Vill det sig illa kommer jag att slå till på ett par ganska konstiga silvergråa byxor som jag också provade där. Ibland känns det som om jag helt har tappat greppet om vad man faktiskt kan ha på sig. Säger ofta till Musse att "Du måste säga till om jag ser konstig ut eller om mina kläder är knäppa". Han är ju i och för sig världens raraste och säger alltid bara att jag är fin, men jag har länge närt en misstanke om att han har ett odiagnostiserat synfel. Men ändå, har en känsla av att på lördag, när denna outfit skall bäras, så kommer den stående reaktionen vara "Wtf har Mary på sig?". Det tänker jag i och för sig varje dag nästan, so I can relate, om man säger.
torsdag 27 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Woah-oh-oh! Natalie keeps coming back for more and she's out of control
Drömde om Ola. OMG! Han var min boxningscoach. Vaknade med Unstoppable i huvudet. Hjärnan alltså, ibland blir jag lite rädd för hur den "fungerar".
tisdag 25 maj 2010
Ändå livet, så fint liksom
Just nu sätter jag guldkant på tillvaron genom att äta överblivna kakor från brf:ens årsmöte. Löxar te det litta, som vi väl kanske inte säger i Skåne, men nästan. Försökte lite fint sådär diskrethetsäta (en självmotsägelse kan tyckas men jag har jobbat på tekniken länge) syltkakor och havrediton under mötet och förbarmade mig över resterna med förevändningen "Jo men jag kan alltid ge dom till min pojkvän". Moahahaha. Antalet kakor han kommer att komma i närheten av (och här uppskattar jag bara lite lätt, men ändå): 0. Den känslan. Oy ve.
Jag tror att jag måste vidga mina vyer lite...
Vi var på torget innan, jag och Musse. Stod och glodde på ett berg av små orangea frukter som vi på förfrågan fick veta var mispel. Jag bah "Ahh mispel, det gör Joyce marmelad på i ett Barnaby-avsnitt". Hmm, kände mig inte helt okej med den referensen faktiskt.
En nåd att stilla bejda om
Skrev i ett mejl nyss, a propos ett födelsedagsfirande som är under uppsegling: "Vi kan ju inte äta SAMMA tårta hela dagen, det är ju trist". Tänk om man alltid bara hade den sortens problem. Det livet skulle jag vilja ha. Istället: fattigdom och ångest. Har sen i lördags sjungit på "Be my baby" med Vanessa Paradis, och var tvungen att googla henne. BIG mistake, kan jag säga mina vänner. Insåg att hon är FEM ynka år äldre än undertecknad och hon är: framgångsrik, snögg, gift med rik och stilig karl, har två (säkerligen fantastiskt välartade) barn och delar sin tid mellan ett antal lyxegendomar och en yacht. Nu vill jag inte längre höra på "Be my baby", nu vill jag gå och dö. Hade hon varit tio år äldre så hade det varit lugnt, då hade hon ju haft massa mer tid på sig att skaffa allt det där, men fem år? Arrrrggghhh.
måndag 24 maj 2010
Utan titel
Innan stod jag framför hyllan med platt-tänger på Åhléns. "Hårel" stod det på skylten. Kul. Tänkte bah "Nej. Never gonna happen.". Snordyrt. Aptrist. Jag får jobba med det mamma gav mig, helt enkelt. Tjockt frissigt hår med konstiga virvlar och mysko självfall. Sköj. Och när skatteåterbäringen kommer ska jag köpa böcker. Det är alltid värt pengarna. Ful men beläst, helt enkelt. Känns stabilt.
söndag 23 maj 2010
Att platta är att dö en smula...?
Jag funderar på att införskaffa en platt-tång. På förekommen anledning, kan väl tilläggas. Mitt hår är inte bra och inte blir det bättre av att vädret nu har ställt in sig på "mulet och trist men sommarfuktigt". Luftfuktighet vad gör du med mig? Det går liksom inte att beskriva men mitt hår blir så överjävligt av fukt. Frissigt och fluffigt och liksom flottigt. En platt-tång skulle med all sannolikhet hjälpa upp det hela, slätt och fint skulle det bli. Nu har jag ganska dåliga erfarenheter av dylika apparater. För snart tio år sedan hittade jag min och syrrans gamla rödvita Babyliss-tång anno 1987 sådär på en höft. Den hade tre utbytbara set med plattor, våfflor, vågor och platt. När det begav sig var det väl mest våffelplattorna som användes (man ville ju vara fin till partyn på fritidsgården på mellanstadiet) men då, för tio år sen, använde jag plattorna och hade fint och rakt hår. Jag stod och lekte med den innan jobbet, nästan varje dag. Blev sådär kul när jag kom till frissan och fick klippa en decimeter för att det var så slitet. Efter det - ingen mer platt-tång. Men, något säger mig att det har hänt en del på hårproduktsfronten sen det glada åttiotalet. Använder inte alla tänger och mög jämt, utan att bränna av sig håret? Och det skulle ju inte vara helt fel att inte ALLTID se för jävlig ut i håret. Det finns bara ett par krux med detta:
1) Jag har inga pengar och jag gissar att en dylik apparat går loss på ett par hundra åtminstone. Sådär kul. Dock, jag är blir snart stadd i kassa när jag cashar in ersättning för brf-jobb samt skatteåterbäringen, så det kanske går att lösa där.
2) Det bär mig emot att köpa tråkiga saker och det här kvalar lätt in på listan över tråkiga saker. Där återfinns även strumpor. Har inte köpt ett nytt par på flera år. Det är tråkigt. Alltså köper jag det inte. (Behöver jag nya strumpor? Gud ja. Min senaste giv är att när hålet på stortån blir för stort, ni vet sådär jobbigt när tån petar ut, så byter jag fot, så att hålet kommer under småtårna istället. Funkar verkligen JÄTTEbra.) Jag kan till nöds gå med på att lägga pengar på sådant som är trist men nödvändigt (som havregryn) men det ultimata är ju att handla sådant som är livsnödvändigt OCH roligt. Som exempel där kan jag ju nämna böcker, fetaost och snögga kläder. Om ni undrade.
3) Det bär mig även emot att hålla på och fixa med håret, vilket ett inköp av dylik apparat onekligen implicerar. Jag tycker liksom att det är fel på något löjligt sätt, jag ska inte behöva göra det utan mitt hår ska vara bra som det är. Det är ett nederlag, en prestigeförlust att behöva ge upp och faktiskt FIXA sig, känner jag. Jag förstår ju dock att alla snögga tjejer jag ser gör precis detta och inte alls, som man kan förledas att tro, är sådär snögga av naturen. Vi inser ju alla även att det antagligen är den här inställningen som kan förklara varför jag alltid är ett fult och frissigt spektakel, men låt oss inte bli petiga här. Åter till dilemmat: att platta eller inte? Vad ska en flicka göra?
1) Jag har inga pengar och jag gissar att en dylik apparat går loss på ett par hundra åtminstone. Sådär kul. Dock, jag är blir snart stadd i kassa när jag cashar in ersättning för brf-jobb samt skatteåterbäringen, så det kanske går att lösa där.
2) Det bär mig emot att köpa tråkiga saker och det här kvalar lätt in på listan över tråkiga saker. Där återfinns även strumpor. Har inte köpt ett nytt par på flera år. Det är tråkigt. Alltså köper jag det inte. (Behöver jag nya strumpor? Gud ja. Min senaste giv är att när hålet på stortån blir för stort, ni vet sådär jobbigt när tån petar ut, så byter jag fot, så att hålet kommer under småtårna istället. Funkar verkligen JÄTTEbra.) Jag kan till nöds gå med på att lägga pengar på sådant som är trist men nödvändigt (som havregryn) men det ultimata är ju att handla sådant som är livsnödvändigt OCH roligt. Som exempel där kan jag ju nämna böcker, fetaost och snögga kläder. Om ni undrade.
3) Det bär mig även emot att hålla på och fixa med håret, vilket ett inköp av dylik apparat onekligen implicerar. Jag tycker liksom att det är fel på något löjligt sätt, jag ska inte behöva göra det utan mitt hår ska vara bra som det är. Det är ett nederlag, en prestigeförlust att behöva ge upp och faktiskt FIXA sig, känner jag. Jag förstår ju dock att alla snögga tjejer jag ser gör precis detta och inte alls, som man kan förledas att tro, är sådär snögga av naturen. Vi inser ju alla även att det antagligen är den här inställningen som kan förklara varför jag alltid är ett fult och frissigt spektakel, men låt oss inte bli petiga här. Åter till dilemmat: att platta eller inte? Vad ska en flicka göra?
lördag 22 maj 2010
Musse och Mary på nya äventyr
Ibland slänger jag ett öga på "Halv åtta hos mig", och förutom att jag alltid tänker att "Herregud jag lagar ju mycket bättre mat än vad dom gör" så tänker jag också att det är synd att det verkar som att man inte kan söka som par. För jag tror, nej jag är helt ÖVERTYGAD om att om jag och le bf hade varit med så hade vi med all säkerhet gjort success och fått en egen programserie efter det. Överösta med anbud hade vi blivit. Lätt. Typ "Musse och Mary - kaos är granne med kylen", eller något sådant. Det är bara arbetsnamnet, jag är öppen för förslag. I alla fall, upplägget är såhär: vi bjuder hem några vänner på middag, jag hetsar i köket och får utbrott när det går fel och tappar saker och domderar, allt medan Musse går mååånga vändor till kylen för att fylla på sitt vinglas. Varje avsnitt skulle sluta med en omgång TP där Musse är full och går med tärningen istället för med sin plupp och yttrar den numera klassiska meningen: "Det här händer ALLTID mig" när vi inte accepterar hans fyllevirriga svar. Eventuellt ramlar han av stolen också. Ungefär som våra vanliga middagar alltså, bara tv-sända och kanske lite upphottade. På ricko, jag tror att vi hade kunnat bli folkkära. Sen skulle jag få jag ge ut en egen kokbok och ja, the sky's the limit efter det känner jag. Enda kruxet är väl att jag inser att folk skulle skratta åt oss istället för med oss, men det känns som en petitess i sammanhanget faktiskt. De bjuder jag på, som Sally sa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



