Igår såg vi Sarahs nyckel. Har ni sett den? Med Kristin Scott Thomas. Gud vad jag älskar henne. Men i alla fall, den var bra men så ledsam och hemsk. Jag var helt uppriven efteråt och kunde inte sova, Musse fick klappa lite på mig. Så när jag låg där och var ledsen så dök av någon anledning Heidegger upp i huvudet. Och jag kunde inte för mitt liv komma på vad karln hette i förnamn. Jag försökte se Varat och tiden framför mig där den står i bokhyllan och när det inte lyckades gick jag igenom alla klassiska tyska namn jag kom på i huvudet; Heinrich, Thomas, Johann, Friedrich, ja ni fattar, tills Musse mumlade "Han hette Martin". Härom kvällen väckte jag Musse med frågan "Du, vad hette hon hamnpolisen i säsong två av The Wire?". Vad är det som gör att sådant dyker upp i huvudet?
Idag kom Musse hem från bibblan med lite böcker. Bland annat med en lättläst bok på tyska, Fälle für den Kommissar, något som föranleddes av att vi inledde dagen med att googla etymologin bakom ordet vitlök vilket sen gjorde att vi läste på om muskotblomman och sen hamnade på den tyska wikisidan för muskotnöt. Och vi aspirerar ju på att bli tyskofiler, så då måste vi fräscha upp tyskan. Dorkofiler är vi ju redan, så det är inget vi behöver jobba på, som ni ju förstår.
lördag 10 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
Nr: 484
Har givit upp jobbandet för dagen och ligger nu på soffan och läser Fredrick Forsyths The Odessa File. Sjukt dålig än så länge, men jag hittade den på ett bokbord på universitetet, bland gamla utredningar och tråkiga rapporten låg den och "Varsågod och ta" stod det och det gjorde jag.
Just i uppsatsdeppen kom ett mejl från en lärare som vill att jag ska presentera uppsatsen på ett seminarium nästa vecka, bah "Varför gör du inte det?". "För att jag inte vill", vill jag svara, som den tolvåring jag är.
Just i uppsatsdeppen kom ett mejl från en lärare som vill att jag ska presentera uppsatsen på ett seminarium nästa vecka, bah "Varför gör du inte det?". "För att jag inte vill", vill jag svara, som den tolvåring jag är.
Nr: 483
Alltså stryk det där med bra, gode moses nu känns den världsadålig = jag är ledsen och vill tröstäta.
Nr: 482
"Jag tar vad jag kan få" kan ju vara den sorgligaste inställningen till livet någonsin. Här aspirerar vi inte på något, nä vi tar tacksamt emot det som blir oss givet, men inget annat. Jag är inte sådan egentligen, jag lovar. Jag inser väl bara alltför väl mina begränsningar ibland.
Nr: 481
Gudars det flimrar snart framför ögonen. Jag sitter och går igenom uppsatsen och trycker på "delete"-knappen så ofta jag bara kan. Det bästa som finns är att plocka bort saker ur en text, inte förrän då blir den bra. Men ändå, sjuuukt tråkigt. Och bra och bra, jag har ingen aning alls. Ibland tänker jag att den är ganska sofistikerad, ibland att den nog är jättedålig och simpel. Jag tänker inte sticka under stol med att jag kommer att bli sjukt besviken om jag bara får godkänt och att det kommer att kännas bittert som bara den att avsluta en utbildning med det när jag nästan enkom har spetsbetyg på resterande kurser. Emellertid, numera är min inställning väl egentligen den att om jag slipper skämmas och inte blir helt tillintetgjord på seminariet så är det bra, oavsett betyg. Beggars can't be choosers, eller hur var det nu igen? Jag tar vad jag kan få, som vanligt helt enkelt.
Nr: 480
Igår var jag borta från hemmet under dagen, och Musse jobbar kontorstid nere i industrihamnen och är aldrig hemma på dagtid i veckorna. Så, jag kom hem i godan ro, hängde av mig och grejjade och så när jag kom ut i köket låg där en femkilossäck med lök. Som inte låg där när jag gick hemifrån. Jag ba "Woot????". Var tvungen att ringa Musse; "Har du varit hemma idag? Avec lök??". Det hade han, men min första reaktion var att oroligt kolla om det fanns någon annan i lägenheten. De där lökarna kändes som ett subtilt, om än ganska märkligt, hot.
Nr: 479
Vad jag har blivit helt hooked på på sistone: blodapelsinslush! Har käkat det flera dagar på rad nu, tack vare Hemköps billiga blodapelsiner. (Som för övrigt går under namnet apelsin - röd. Så tramsigt. Får det inte heta blod längre?) I alla fall, imorse gjorde jag det igen: pressade fyra apelsiner, mixade för att slippa fruktköttsslamsor och sen in i frysen i ca en timme, en och en halv, så har man slush. Sjuuukt gott. Vassego för tips.
Jag älskar för övrigt min mixerstav och använder den varje dag. Helt oumbärlig. Jag är ingen pryltjej, har varken vitlöksskalare eller mjölkskummare och tycker överlag att prylar är otroligt ointressant (min telefon är till exempel en sex år gammal tegelsten, jag bryr mig verkligen inte), men ve den som kommer emellan mig och min mixerstav, det säger jag bara. Hell hath no fury like a woman utan mixerstav.
Jag älskar för övrigt min mixerstav och använder den varje dag. Helt oumbärlig. Jag är ingen pryltjej, har varken vitlöksskalare eller mjölkskummare och tycker överlag att prylar är otroligt ointressant (min telefon är till exempel en sex år gammal tegelsten, jag bryr mig verkligen inte), men ve den som kommer emellan mig och min mixerstav, det säger jag bara. Hell hath no fury like a woman utan mixerstav.
Nr: 478
Jag tänkte härom dagen att "Nähä, jag ska nog inte dricka någon alkohol fram till bröllopet". Oklart varför, jag bara tänkte att det kan ju vara en idé, liksom. Men gillar att bestämma mig för saker. Plus att alkohol är fetande. Sen igår, sjuuukt sugen på ost och portvin. Åh! Det här kan vara något jag kommer att ångra bittert, känner jag.
lördag 3 mars 2012
Nr: 477
Vad som håller mig uppe just nu när jag sitter och uppsatsjobbar såhär på lördagkvällen: Jag har en liten flaska prosecco i kylen! Den kommer inte att bli långvarig där is all I'm saying.
Nr: 476
Igår sa jag "Men alltså tv, jag dör". Vi var på vernissage på kvällen. Musse och en kompis gick och pojkölade efteråt. Jag kom hem själv och tänkte att "Jomen det kanske finns något att titta på". Härdade ut en kvart sen, se ovanstående citat. Alltså det är ju inte så att vi är några amish som sitter och virkar i stearinljussken istället för att se på tv, jag älskar film och tv-produktioner och vi kollar jämt på dylika, men numera har jag noll tålamod för slasktv med reklampauser. Det kryper i mig efter fem minuter. Geht nicht. Så jag stängde av, borstade tänderna, funderade på att slå på dattan och sätta mig och jobba men nöjde mig med att dricka ört-te (det får man dricka efter tandborstning) och läsa uppsatsböcker i sängen. Inte så möcket high life men ganska trevligt.
fredag 2 mars 2012
Nr: 475
Nyss förnyade jag en lånebok för sjunde gången. Känns stabilt. Mest handlade det om att lånet gick ut idag och att jag inte kände för att gå till bibblan just nu. Jag är klar med den så snart, snart ska dom få sin bok tillbaka. Jag lovar.
Nr: 474
Jag jobbar med snedbenan, för den som oroligt undrar hur läget är på hårfronten. (Det vill säga ingen, och I don't blame you.) Musse älskar det. Jag citerar "Du har aldrig varit snyggare". Jaja bless hiss little heart han är en raring. Men lite känns det som hämtehår, som vi säger i Skåne. A comb over, om ni förstår.
Och bröllopet, jomen det ska väl bli lite trevligt dårå, jag gör mitt bästa för att hålla mitt kontrollbehov i schack. Jag har äntligen ringt och fixat påskaftonens lunchbokning, det har sökt mig länge och jag var dörädd för att dom skulle ha stängt eller fullt eller något. Men puh, det gick bra. Vi ska till Konsthallen med föräldrar och syskon efter våra två minuter i Rådhuset. Det ser jag fram emot mycket, älskar Konsthallen och de har jättebra mat. Känns härligt vårigt med Rådhuset, promenad genom stan och sen lunch. Jag hoppas på fint väder men framför allt på torrt väder. Mitt hår klarar inte vårfukten. In other bröllopsrelaterade news så införskaffades igår en svart spetstrasa från Monki, jag tänker mig att den och en svart långkjol blir bra. Och så en vit tygros bakom örat och mormors bröllopsbrosch, som hon hade när hon och morfar gifte sig i Göteborg 1942. För sjuttio år sedan. Det gör mig så ledsen att hon inte kan vara med, jag hade velat det så mycket. Men jag vet inte, måste jag ha två outfits? En till långfredagens mottagning och en till Rådhuset på påskafton? Jobbigt jue. Kan man inte få ha samma?
Men Monki alltså. Gode tid. Igår, fast jag givetvis inte skulle köpa dom, drog jag i ett par skor där och tänkte "Amen jag testar dom". Ibland gör jag sånt, bara för att. Tittade sen runt efter någon stans att sitta whilst jag provade skorna jag ändå inte skulle ha och som dessutom inte fanns i rätt storlek. Det fanns inget att sitta på. Så jag fick fråga den tuffa tjejen (som var och tog cellprov samtidigt som mig senast, det tänker jag alltid på när jag ser henne) och som sportar vad jag skulle vilja kalla queer-frisyr, varpå hon pekade på en vit pilatesboll-liknande sak. WTF? Hur ska tant kunna prova skor, skor som dessutom sitter ihop med en plastremsa, samtidigt som hon måste balansera på en jämrans boll? Vafan? Jag förstår ju att dom bara vill ha unga och hippa kunder och inte en tant med långkjol och morgonrock istället för kappa men ändå, förnedringen. Inte sköj.
Jaha men om man skulle ta och runda av det här totalt ointressanta inlägget med lite mer ointressant info som att jag nu kommer att göra mer te och sätta mig med min uppsats och jobba innan det blir vernissage och möjligtvis, bara möjligtvis ett glas bubbel ikväll? Jo, så får det bli.
Och bröllopet, jomen det ska väl bli lite trevligt dårå, jag gör mitt bästa för att hålla mitt kontrollbehov i schack. Jag har äntligen ringt och fixat påskaftonens lunchbokning, det har sökt mig länge och jag var dörädd för att dom skulle ha stängt eller fullt eller något. Men puh, det gick bra. Vi ska till Konsthallen med föräldrar och syskon efter våra två minuter i Rådhuset. Det ser jag fram emot mycket, älskar Konsthallen och de har jättebra mat. Känns härligt vårigt med Rådhuset, promenad genom stan och sen lunch. Jag hoppas på fint väder men framför allt på torrt väder. Mitt hår klarar inte vårfukten. In other bröllopsrelaterade news så införskaffades igår en svart spetstrasa från Monki, jag tänker mig att den och en svart långkjol blir bra. Och så en vit tygros bakom örat och mormors bröllopsbrosch, som hon hade när hon och morfar gifte sig i Göteborg 1942. För sjuttio år sedan. Det gör mig så ledsen att hon inte kan vara med, jag hade velat det så mycket. Men jag vet inte, måste jag ha två outfits? En till långfredagens mottagning och en till Rådhuset på påskafton? Jobbigt jue. Kan man inte få ha samma?
Men Monki alltså. Gode tid. Igår, fast jag givetvis inte skulle köpa dom, drog jag i ett par skor där och tänkte "Amen jag testar dom". Ibland gör jag sånt, bara för att. Tittade sen runt efter någon stans att sitta whilst jag provade skorna jag ändå inte skulle ha och som dessutom inte fanns i rätt storlek. Det fanns inget att sitta på. Så jag fick fråga den tuffa tjejen (som var och tog cellprov samtidigt som mig senast, det tänker jag alltid på när jag ser henne) och som sportar vad jag skulle vilja kalla queer-frisyr, varpå hon pekade på en vit pilatesboll-liknande sak. WTF? Hur ska tant kunna prova skor, skor som dessutom sitter ihop med en plastremsa, samtidigt som hon måste balansera på en jämrans boll? Vafan? Jag förstår ju att dom bara vill ha unga och hippa kunder och inte en tant med långkjol och morgonrock istället för kappa men ändå, förnedringen. Inte sköj.
Jaha men om man skulle ta och runda av det här totalt ointressanta inlägget med lite mer ointressant info som att jag nu kommer att göra mer te och sätta mig med min uppsats och jobba innan det blir vernissage och möjligtvis, bara möjligtvis ett glas bubbel ikväll? Jo, så får det bli.
torsdag 1 mars 2012
Nr: 473
Och en annan sak, jag blir så jävla arg på Musse när han försöker vara snäll och släta över och säga att "jag är vacker i verkligheten". Tror han att jag är dum? Bara för att han är blind så innebär det inte att jag är det. Herre. GUD.
Kommer ju onekligen att bli svarta kläder till det jämrans eländesbröllopet, eftersom allt annat är fetande. Hela jag är fetande, men kom igen, man får göra sitt bästa. Är för övrigt inte ett dugg sugen på några festligheter. Känns bara jobbigt och tråkigt och betungande. Hade jag tyckt att ordet "blä" anstår en vuxen kvinna hade jag använt det. Det gör jag dock inte så jag nöjer mig med att säga att Mary inte är road. Kommer uppmuntra alla att gifta sig som två kompisar gjorde, i hemlighet i Köpenhamn med två vittnen som sen skickades ut på stan med fickpengar så att brudparet kunde fira ifred. Varför, varför bestämde inte vi oss för det?
Idag på Facebook såg jag någon som skrev *leende* i en statuskommentar. Något gick sönder i mig när jag såg det, jag lovar.
Kommer ju onekligen att bli svarta kläder till det jämrans eländesbröllopet, eftersom allt annat är fetande. Hela jag är fetande, men kom igen, man får göra sitt bästa. Är för övrigt inte ett dugg sugen på några festligheter. Känns bara jobbigt och tråkigt och betungande. Hade jag tyckt att ordet "blä" anstår en vuxen kvinna hade jag använt det. Det gör jag dock inte så jag nöjer mig med att säga att Mary inte är road. Kommer uppmuntra alla att gifta sig som två kompisar gjorde, i hemlighet i Köpenhamn med två vittnen som sen skickades ut på stan med fickpengar så att brudparet kunde fira ifred. Varför, varför bestämde inte vi oss för det?
Idag på Facebook såg jag någon som skrev *leende* i en statuskommentar. Något gick sönder i mig när jag såg det, jag lovar.
Nr: 472
Just nu gråter jag för att jag är så jävla ful. Glöm det där med sidbenan på passbilden, dubbelhakan är det enda alla kommer att se ändå. På pass och id. I fem jävla år. Fy fan jag är så groteskt ful så det finns inte. Det är tragiskt att jag tror att smink gör någon skillnad, jag skäms ju för hur ful jag är. Det är innerlig tur att jag aldrig kommer att få barn, för jag hade ju aldrig klarat det utan att bli kalasfet, det fattar ju alla.
I alla fall en sak mindre för syrran att göra på bröllopsdagen - ta bilder. Den som tar upp en kamera kommer att dö.
I alla fall en sak mindre för syrran att göra på bröllopsdagen - ta bilder. Den som tar upp en kamera kommer att dö.
onsdag 29 februari 2012
Nr: 471
Helt ärligt, jag blir lite ledsen och funderar över vad det är för folk jag är vän med på Facebook när det enda som sysslas med är att lägga upp spexiga bilder eller kloka sentenser. Alltså lolcats kan jag leva med, jag är själv en återfallsförbrytare vad gäller trams och ytligheter, det inser ni ju alla givetvis, men ni kommer aldrig att höra mig erkänna att jag även delar med mig av deviser som "Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain". Gode moses nej. På allvar, mitt liv blir lite sämre när jag intet ont anande kollar Facebook och konfronteras med dylikt skräp. Det är väl bara en tidsfråga tills John Lennons berömda livscitat dyker upp i nyhetsflödet. Just say no, people. You can do it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)