Sak jag gör typ en ziljon (närå men nästan) varje dag: Kokar upp tevatten som jag sen glömmer bort för att jag, när det väl är klart, har fastnat i någon bok/artikel/valfritt mög på nätet. Varje dag. Slår aldrig fel.
En annan sak jag gör med mitt te är att jag fortfarande häller upp vatten som om om jag skulle få plats med mjök också. Sitter väl i handleden, tänker jag, vattenmängden.
tisdag 12 juni 2012
Nr: 555
Följande samtal utspelade sig chez Masse igår när jag hade kommit hem från käkkirurgen:
Musse: Var du en modig säl?
Mary: Men, så kan du inte säga! Sälar är tjocka!
Musse: Sälar är söta.
Mary: Ja jag var jättemodig!
Men jag VAR faktiskt jättemodig, jag blinkade inte ens när han stack mig med tre stora sprutor. Och sen borrade han sönder tanden och det var väl inte det trevligaste jag varit med om, det måste erkännas. Men han var supertrevlig och väldigt pedagogisk och "Sen kommer jag att förklara exakt vad som händer och vad jag gör....". Så rart. Jag väntar med att säga något om hans kompetens tills det har läkt utan bekymmer, jag har hört så många skräckhistorier om folk där dom har glömt en bit tand och så blir det infekterat och grejjer, är dörädd för det.
Men såhär:
Det värsta med att operera ut en tand: det gör ganska ont när bedövningen släpper.
Det bästa med att operera ut en tand: man får vara konvalescent och äta glass och läsa Svensk damtidning.
Musse: Var du en modig säl?
Mary: Men, så kan du inte säga! Sälar är tjocka!
Musse: Sälar är söta.
Mary: Ja jag var jättemodig!
Men jag VAR faktiskt jättemodig, jag blinkade inte ens när han stack mig med tre stora sprutor. Och sen borrade han sönder tanden och det var väl inte det trevligaste jag varit med om, det måste erkännas. Men han var supertrevlig och väldigt pedagogisk och "Sen kommer jag att förklara exakt vad som händer och vad jag gör....". Så rart. Jag väntar med att säga något om hans kompetens tills det har läkt utan bekymmer, jag har hört så många skräckhistorier om folk där dom har glömt en bit tand och så blir det infekterat och grejjer, är dörädd för det.
Men såhär:
Det värsta med att operera ut en tand: det gör ganska ont när bedövningen släpper.
Det bästa med att operera ut en tand: man får vara konvalescent och äta glass och läsa Svensk damtidning.
måndag 11 juni 2012
Nr: 554
Förra veckan slutade med en ganska tråkig helg som följde på ett cellprovsbesök och allmänt tråkiga jobbansökningar. Man skulle ju då kunna hysa en viss förhoppning om att innevarande vecka enbart skulle kunna innebära skoj och gamman, men eftersom den inleds med en visdomstandsoperation ikväll så vete honken. Är lite rädd. Alltså, jag är inte en sån mes som är rädd för sprutor eller så men tänder och munnen, det är så räligt. Och har hört massa skräckhistorier. En vanlig utdragning är en baggis, det har jag gjort massor med gånger (har dragit ut fyra vanliga tänder och en vidsomstand) men just när dom måste operera och knäcka sönder tanden, aje. Också - kommer att svida rejält i plånboken.
Annars då? Jag tänker konstant på mitt hår, ännu mer än vanligt, eftersom det är katastrofalt fult. Har dock inte råd att klippa mig så egentligen vet jag inte varför jag bryr mig. Tänker också att jag ska göra fusksill till midsommar. Jag har aldrig någonsin tyckt om sill och har aldrig ätit det vare sig till jul eller midsommar, men är nu sugen på att fixa auberginesill till maken. Han är inte road, kan jag meddela. Stackarn har fått stå ut med soyziki i helgen. Alltså soygurt, det är inte jättegott. Men med tillräckligt mycket vitlök dödar man smaken och det blev faktiskt god tsatziki. Han är bara gnällig. Näe, auberginesill med tångkaviar, han kommer att älska det tror jag bestämt. Stackars man.
Annars då? Jag tänker konstant på mitt hår, ännu mer än vanligt, eftersom det är katastrofalt fult. Har dock inte råd att klippa mig så egentligen vet jag inte varför jag bryr mig. Tänker också att jag ska göra fusksill till midsommar. Jag har aldrig någonsin tyckt om sill och har aldrig ätit det vare sig till jul eller midsommar, men är nu sugen på att fixa auberginesill till maken. Han är inte road, kan jag meddela. Stackarn har fått stå ut med soyziki i helgen. Alltså soygurt, det är inte jättegott. Men med tillräckligt mycket vitlök dödar man smaken och det blev faktiskt god tsatziki. Han är bara gnällig. Näe, auberginesill med tångkaviar, han kommer att älska det tror jag bestämt. Stackars man.
torsdag 7 juni 2012
Nr: 553
Har sökt fler jobb. Inget som jag vill ha sådär överdrivet mycket, inte om man jämför med forskartjänsten, men som hade varit helt okej. Alltså, jag vill ju ha dom, för att jag måste ha ett jobb. Men liksom, det känns så sjukt olönt. Helt uppriktigt, jag vet inte vad jag ska göra för att få ett jobb. En examen gör ju ingen skillnad.
Nr: 552
Vi var på galej i lördags. Musses ena syster hade typ disputerat, blivit specialist inom sitt område. Så det var massa folk och hyrd lokal och väldigt trevligt men eftersom vi är som vi är så insåg vi raskt att ett utmärkt sätt att prata med folk men slippa mingla är att utnämna sig själv till bartender. Så det gjorde vi. Det behövs ju alltid hjälp med att hälla upp välkomstdrinken och grejja och det bästa som finns är ju att ha något att göra. Väldigt trevligt. Och för att slippa dansa efter maten så intog vi köket. Älskar att ha en man som glatt ropar "Kökstjänst" och tar på sig förklädet och styr över diskmaskinen. Det var en sådan där supersnabb och effektiv storköksdiskmaskin och Musse blev helt förälskad i den och ville aldrig sluta. När det till sist inte fanns mer att diska blev han helt besviken. Musses syster oroade sig över att vi inte hann ha kul men det var den roligaste fest jag varit på på länge. Är man lite socialt inkompetent så gör det mycket att ha ett kök att med god anledning gömma sig i. Fast jag dansade lite också. Faktiskt.
fredag 1 juni 2012
Nr: 551
Föregående inlägg föregicks av en utflykt till den mest debila av modebloggar. Silly me, I knows. Eller när jag tänker på det, det är kanske inte ens mode, bara någon märklig lifestajl-grej som går ut på att blogga om doftljus och älsklingsväskorna. For realz? Jag vet inte. Jag försöker att se mode som ett legitimt intresse (Man kan ju fråga sig varför kvinnors intressen alltid ska skuldbeläggas och ses som innehållslösa medan män får lägga pengar och tid på vad som helst utan att dom anklagas för att vara ytliga och korkade?) och det är det ju såklart också, men när man bara ägnar sig åt yta och att köpa saker, jag är ledsen men jag tycker att det är värdelöst. Oavsett vem som handlar och vad det är som handlas. Kläder, sportbilar, klockor, handväskor. I don't discriminate.
Nr: 550
Btw, folk som kallar sina barn för prinsar och prinsessor, gud vad jag hatar det. Helt efterblivet är vad det är.
Eller för den delen använder ord som "tee" och "heels". Gud, jag går lite falling down på dom känner jag, orkar inte med idiotin idag. Då är ju inte the internetz rätt ställe att vara på, kanske vän av ordning invänder, och det har du så rätt i.
Eller för den delen använder ord som "tee" och "heels". Gud, jag går lite falling down på dom känner jag, orkar inte med idiotin idag. Då är ju inte the internetz rätt ställe att vara på, kanske vän av ordning invänder, och det har du så rätt i.
Nr: 549
Jahapp, då var ansökan inskickad! Klickade på send igår, efter att ha fått hjärnblödning av ännu en onlineansökningssajt, som jag dessutom inte förstod, vare sig på engelska eller på norska. Dom bah "Jaha hon kan inte ens läsa innantill den går i dokumentförstöraren....". Alltså, jag tycker att det är en jättebra ansökan och att mitt projekt är helt jävla astufft men vafan, det känns ju inte ens lönt att hoppas. Men jag satt igår och läste min text för femhundrade gången och tyckte helt ärligt att det var typ det bästa jag har skrivit någonsin, rent textmässigt. Så det har jag i alla fall lyckats prestera. Alltid något.
Det enda jag vill nu är typ att titta på tv-deckare och äta chips, men se det ska jag inte göra för idag åker vi till Småland över helgen, till Musses päron. Och jag är lite orolig för maten. Det är jobbigt redan innan att jag är vegetarian och jag har bett Musse att inte säga något om veganismen, men nu känner jag att det är lite jobbigt. Dels är det jobbigt för att jag inte vill äta mjölk och ost och grejjer, och dels är det jobbigt för att nu kommer jag att äta mindre, att tacka nej till en hel del, och det kommer inte att tas emot väl.
Svärmor menar väldigt väl, men det är ett konstant, oupphörligt kommenterande om vad man äter, att man måste äta mer och att vi äter så lite och "Ni är så smala och ta mer nu", gärna följt av att hon lägger upp mer mat åt en. Och det funkar så katastrofalt dåligt på mig. Jag har aldrig tyckt om när någon lägger upp mat åt mig eller gör en smörgås åt mig (det var ungefär det värsta jag visste som liten, man kunde alltid räkna med att det blev fel med alldeles för mycket smör eller något annat räligt) och jag tycker definitivt inte om när andra kommenterar vad eller hur jag äter. Framför allt tycker jag inte att man gör det. Jag är en vuxen kvinna som äter det jag vill, om jag äter mycket eller lite av något är inget någon annan behöver bekymra sig om, ännu mindre kommentera, såvida det inte är hälsovådligt. Och det här stressar mig något enormt. Redan nu, innan vi åker, tycker jag att det här är jobbigt. Och är stressad. Att hela tiden behöva försvara sig och säga "Nej tack och jag är nöjd och jag önskar inte mer", alltså jag blir helt matt. Mormor höll också alltid på så. Det var ett evigt mattjat och åt man lite var det dåligt, men åt man mycket var det lika illa. Allt skulle bli mycket trevligare om jag fick äta ifred. Jag tänkte på det när syrran och jag hälsade på vår far på Öland, och jag efter ett tag kom på varför jag kände mig så avslappnad och trevlig, det var för att det inte en enda gång sas något åt det hållet. Vi lagade mat och han gjorde rabarberpaj och när vi åt så var det "Är alla nöjda? Någon som önskar mer?" men inga andra frågor. Inget tjat. Så sjuuuukt skönt.
Hur som helst, jag känner att jag i alla fall har blivit mer vän med veganismen, och det känns ju bra. Jag har lärt mig att dricka te utan mjölk, att äta gröt utan mjölk samt insett att tofuglass är väldigt gott. Wohoo! Än så länge känns det i och för sig mest som om jag bara har tagit bort saker, utan att lägga till något, men det ger sig vad det lider tänker jag. Får jag den där tjänsten bara så har jag råd att handla mat igen. Och kanske klippa håret. Det hade behövts.
Det enda jag vill nu är typ att titta på tv-deckare och äta chips, men se det ska jag inte göra för idag åker vi till Småland över helgen, till Musses päron. Och jag är lite orolig för maten. Det är jobbigt redan innan att jag är vegetarian och jag har bett Musse att inte säga något om veganismen, men nu känner jag att det är lite jobbigt. Dels är det jobbigt för att jag inte vill äta mjölk och ost och grejjer, och dels är det jobbigt för att nu kommer jag att äta mindre, att tacka nej till en hel del, och det kommer inte att tas emot väl.
Svärmor menar väldigt väl, men det är ett konstant, oupphörligt kommenterande om vad man äter, att man måste äta mer och att vi äter så lite och "Ni är så smala och ta mer nu", gärna följt av att hon lägger upp mer mat åt en. Och det funkar så katastrofalt dåligt på mig. Jag har aldrig tyckt om när någon lägger upp mat åt mig eller gör en smörgås åt mig (det var ungefär det värsta jag visste som liten, man kunde alltid räkna med att det blev fel med alldeles för mycket smör eller något annat räligt) och jag tycker definitivt inte om när andra kommenterar vad eller hur jag äter. Framför allt tycker jag inte att man gör det. Jag är en vuxen kvinna som äter det jag vill, om jag äter mycket eller lite av något är inget någon annan behöver bekymra sig om, ännu mindre kommentera, såvida det inte är hälsovådligt. Och det här stressar mig något enormt. Redan nu, innan vi åker, tycker jag att det här är jobbigt. Och är stressad. Att hela tiden behöva försvara sig och säga "Nej tack och jag är nöjd och jag önskar inte mer", alltså jag blir helt matt. Mormor höll också alltid på så. Det var ett evigt mattjat och åt man lite var det dåligt, men åt man mycket var det lika illa. Allt skulle bli mycket trevligare om jag fick äta ifred. Jag tänkte på det när syrran och jag hälsade på vår far på Öland, och jag efter ett tag kom på varför jag kände mig så avslappnad och trevlig, det var för att det inte en enda gång sas något åt det hållet. Vi lagade mat och han gjorde rabarberpaj och när vi åt så var det "Är alla nöjda? Någon som önskar mer?" men inga andra frågor. Inget tjat. Så sjuuuukt skönt.
Hur som helst, jag känner att jag i alla fall har blivit mer vän med veganismen, och det känns ju bra. Jag har lärt mig att dricka te utan mjölk, att äta gröt utan mjölk samt insett att tofuglass är väldigt gott. Wohoo! Än så länge känns det i och för sig mest som om jag bara har tagit bort saker, utan att lägga till något, men det ger sig vad det lider tänker jag. Får jag den där tjänsten bara så har jag råd att handla mat igen. Och kanske klippa håret. Det hade behövts.
onsdag 30 maj 2012
Nr: 548
Jag skriver på min ansökan. På fredag ska den vara inne. Det har känts jättebra, jag tycker att min projektbeskrivning är så sjukt bra och spännande men så igår bara kände jag att vafan, det kommer alltid att finnas någon som är bättre än vad jag är. Jag kommer aldrig att vara den någon väljer framför någon annan. Och det är så jävla synd eftersom jag skulle göra det så bra och det finns typ inget annat jag hellre vill göra. Blev jätteledsen och arg.Va ska man göra då? Va?
Imorse vaknade jag med hemsk nackspärr. Ena sidan av nacken och ryggen är helt hopsnörpt. Sjukt ont gör det. Kan typ inte röra mig.
Jaja det var väl allt. Återkommer när jag har skickat in eländet.
Imorse vaknade jag med hemsk nackspärr. Ena sidan av nacken och ryggen är helt hopsnörpt. Sjukt ont gör det. Kan typ inte röra mig.
Jaja det var väl allt. Återkommer när jag har skickat in eländet.
fredag 25 maj 2012
Nr: 547
Imorn åker mor, syrran och jag till Fräckastan för att fira syster nummer tvås födelsedag. Jag åtog mig att baka piroger till tågfrullen/lunchen. Är inte så förtjust i jästdegar som ska knådas och kavlas och grejjas med. Har nu lite ångest. Fyllningen är klar och luktar kalas. degen är snart färdigjäst. Men alltså det kan bli jättedåligt. Tur att jag är själv hemma i alla fall, så att maken inte är här.
Jobbig grej när vi var på Öland: vi åkte till ett getostysteri. Alltså, varför, VARFÖR, kunde vi inte gjort det för bara en månad sen, när jag åt ost? Det var en plåga! Syrran och vår far smakade och handlade och jag bah "Ladiladila" och tantan bakom disken "Vill du också smaka?". Nej tack sa jag. "Tycker du inte om ost?" frågade hon då. "Joo jätemycket....". Åh! Det var inte lätt. Till helgen planerar jag att äta första pizzan utan ost. Undrar hur det är.
Jobbig grej när vi var på Öland: vi åkte till ett getostysteri. Alltså, varför, VARFÖR, kunde vi inte gjort det för bara en månad sen, när jag åt ost? Det var en plåga! Syrran och vår far smakade och handlade och jag bah "Ladiladila" och tantan bakom disken "Vill du också smaka?". Nej tack sa jag. "Tycker du inte om ost?" frågade hon då. "Joo jätemycket....". Åh! Det var inte lätt. Till helgen planerar jag att äta första pizzan utan ost. Undrar hur det är.
onsdag 23 maj 2012
tisdag 22 maj 2012
Nr: 545
Måste bara säga att jag ÄLSKAR dig som googlade dig hit via "monogami ur ett ekologiskt perspektiv". Vad innebär det? Do tell? Tror desvärre dock att varken du eller du som var ute efter "Carolina Gynning favoritbutik" hittade riktigt vad ni sökte. Sorry. Bättre lycka nästa gång.
Nr: 544
Men alltså förlåt för tystnaden. Jag var på Öland för en lite minisemester och nu håller jag på med min ansökan och till helgen ska jag till Fräckastan. Lilla blöggen kommer ikläm då förstår ni.
Pratade med en bekant innan och var tvungen att säga vad jag gör för tillfället det vill säga pysslar med ansökan och varje gång är det som ett ticks, jag bara måste lägga till "Alltså jag kommer ju inte att få tjänsten men.....". Hjälp. Musse läste igår. Jag bah "Men hatar du mig nu för att jag är dum i huvudet? Vill du skiljas för att jag är så dålig?". Han svarade "Nej" på båda frågorna.
Pratade med en bekant innan och var tvungen att säga vad jag gör för tillfället det vill säga pysslar med ansökan och varje gång är det som ett ticks, jag bara måste lägga till "Alltså jag kommer ju inte att få tjänsten men.....". Hjälp. Musse läste igår. Jag bah "Men hatar du mig nu för att jag är dum i huvudet? Vill du skiljas för att jag är så dålig?". Han svarade "Nej" på båda frågorna.
lördag 12 maj 2012
Nr: 543
Pratade med mor på telefon innan. Hon bah "Minns du när jag skulle ut och köra och tog fel medicin, jag tog en sömntablett....?". Älskar min mor.
Nr: 542
Öppet brev till Game of Thrones manusförfattare: När ni nu har gått bananas på explicit sex var och varannat minut så skulle jag väldigt gärna vilja, någon enda gång ibland, se ömsesidigt sex, dvs sex som inte innehåller 1) horor, 2) våld eller 3) incest. It boggles the mind, I know, men jag har hört att det förekommer. Get on that.
Jag blir helt ärligt matt och jävligt ledsen av att ständigt se hur kvinnor reduceras till saker, som kan köpas eller säljas och som aldrig har någon egen talan. Och så svär man sig fri med det gamla vanliga att "Vi skildrar en sexistisk tid, det innebär inte att serien i sig är sexistisk yadiyadi". Jo, det är precis vad det innebär, det innebär att man säger det och sen viftar med det som en fribiljett med vilken man kan visa hur mycket tuttar och våldssex och lesbiska têt-à-têter som helst eftersom det "bara skildrar en sexistisk och våldsam tid hörrni alla femenister så bli inte upprörda nu guud ni sabbar ju allt har ni ingen humor". Att det enda bögparet visas ytterst modest, det är lite kyssar och tafs men det är allt, säger väl ganska mycket. Det tilltalar ju inte den stora målgruppen aka unga heterosexuella män, såklart. Och ja det finns flera kvinnor med makt och agens, det gör det och jag älskar Danaerys givetvis men det räcker fan inte. Jag pallar inte mera. Jag känner mig tillintetgjord.
Igår läste jag ett debattinlägg i SvD tror jag det var, skrivet av två förläggare, som handlade om om obalansen i barnböcker vad gäller huvudpersonernas kön. I bilderböcker riktade till mindre barn är det en övervägande del av böckerna som har en pojke i huvudrollen, detta eftersom flickor antas kunna läsa och engagera sig i flickor OCH pojkar, eftersom pojkar är allmänmänskliga, medan flickors erfarenheter givetvis bara berör andra flickor och inte är något som rimligtvis skulle kunna intressera pojkar. (Tilläggas ska att detta ändras sen när det kommer till ungdomsböckerna, där det är övervägande böcker med flickor i huvudrollen som ges ut, eftersom många pojkar slutar att läsa och därmed inte är intressanta för förlagen. Något att också uppröras över, på andra sätt. Jag vet.) Och så, dum som jag är, läste jag kommentarerna. Jag behöver väl inte säga så mycket, kontentan var att feminister är dumma i huvudet och pinsamma och "Betalar mina skattepengar det här?" och "Herregud nu skämmer Sverige ut sig och barn svälter i Sudan" och där någonstans gav jag upp, skakade händerna uppgivet i luften och sa till Musse "Men GUD vad är det för fel på folk?". Han bah "Jaaa men det där är 80 procent av Sveriges befolkning, minst".
Ser vi kanske ett samband här? Med att pojkar inte antas kunna/vilja läsa om flickor och att flickor blir statister och så småningom kroppar och inget annat. Och vad gör det med flickorna att aldrig få ha kvinnliga förebilder, vad gör det med oss när vi från tidig ålder får lära oss att det är pojkarna som agerar och att det är dom vi skall se upp till? JAG, en intelligent och välutbildad vuxen kvinna blir ledsen av det men jag är ju ändå medveten om obalansen, jag kan reflektera över det utan att låta det bestämma min världbild, men små flickor? Unga tjejer?
Och dessa människor, VARFÖR skulle det vara så farligt att tänka lite? Jag vill ju göra världen bättre, hur idiotiskt det än låter, jag vill att det ska finnas en grundläggande drivkraft att utvecklas, att ifrågasätta, att förändra men de här som kommenterar, för de är varje ansats att ifrågasätta något ett personligt angrepp på dem och deras infantila och misogyna värld. Livet är inte ett nollsummespel, vill jag skrika så högt att de hör, man måste inte ställa saker mot varandra, det ena tar inte ut det andra, man FÅR LOV att diskutera könsobalansen i barnböcker utan att någon måste dänga "barn svälter i Afrika skärp er"-argumentet i huvudet på vederbörande. Det är också enda gången de tänker på barnen i Sudan men visst they come in handy i det här läget, det måste ju erkännas. (Det är ungefär som alla köttätare som enda gången de bryr sig, eller rättare enda gången de säger sig bry sig om hur slaktdjuren har det är när det kommer till halalslakt och de med illa dold xenofobi engagerar sig "För det ska vi baske mig inte ha i Sverige för det är djurplågeri". Lol. som att det är bättre med en bultpistol i pannan. Jag har mina dubier, om man säger.) Jag tänker också uppgivet och lite ledset och kanske inte särskilt snällt att det är de här människorna som skaffar barn och uppfostrar dem till att hata kvinnor som inte rakar sig under armarna, medan Musse och jag, som skulle uppfostra Hieronymus och Mildred till tänkande människor, aldrig kommer att få chansen att göra det.
Ja. Dagens rant. Var tvungen att få det ur mig. Lo siento.
Jag blir helt ärligt matt och jävligt ledsen av att ständigt se hur kvinnor reduceras till saker, som kan köpas eller säljas och som aldrig har någon egen talan. Och så svär man sig fri med det gamla vanliga att "Vi skildrar en sexistisk tid, det innebär inte att serien i sig är sexistisk yadiyadi". Jo, det är precis vad det innebär, det innebär att man säger det och sen viftar med det som en fribiljett med vilken man kan visa hur mycket tuttar och våldssex och lesbiska têt-à-têter som helst eftersom det "bara skildrar en sexistisk och våldsam tid hörrni alla femenister så bli inte upprörda nu guud ni sabbar ju allt har ni ingen humor". Att det enda bögparet visas ytterst modest, det är lite kyssar och tafs men det är allt, säger väl ganska mycket. Det tilltalar ju inte den stora målgruppen aka unga heterosexuella män, såklart. Och ja det finns flera kvinnor med makt och agens, det gör det och jag älskar Danaerys givetvis men det räcker fan inte. Jag pallar inte mera. Jag känner mig tillintetgjord.
Igår läste jag ett debattinlägg i SvD tror jag det var, skrivet av två förläggare, som handlade om om obalansen i barnböcker vad gäller huvudpersonernas kön. I bilderböcker riktade till mindre barn är det en övervägande del av böckerna som har en pojke i huvudrollen, detta eftersom flickor antas kunna läsa och engagera sig i flickor OCH pojkar, eftersom pojkar är allmänmänskliga, medan flickors erfarenheter givetvis bara berör andra flickor och inte är något som rimligtvis skulle kunna intressera pojkar. (Tilläggas ska att detta ändras sen när det kommer till ungdomsböckerna, där det är övervägande böcker med flickor i huvudrollen som ges ut, eftersom många pojkar slutar att läsa och därmed inte är intressanta för förlagen. Något att också uppröras över, på andra sätt. Jag vet.) Och så, dum som jag är, läste jag kommentarerna. Jag behöver väl inte säga så mycket, kontentan var att feminister är dumma i huvudet och pinsamma och "Betalar mina skattepengar det här?" och "Herregud nu skämmer Sverige ut sig och barn svälter i Sudan" och där någonstans gav jag upp, skakade händerna uppgivet i luften och sa till Musse "Men GUD vad är det för fel på folk?". Han bah "Jaaa men det där är 80 procent av Sveriges befolkning, minst".
Ser vi kanske ett samband här? Med att pojkar inte antas kunna/vilja läsa om flickor och att flickor blir statister och så småningom kroppar och inget annat. Och vad gör det med flickorna att aldrig få ha kvinnliga förebilder, vad gör det med oss när vi från tidig ålder får lära oss att det är pojkarna som agerar och att det är dom vi skall se upp till? JAG, en intelligent och välutbildad vuxen kvinna blir ledsen av det men jag är ju ändå medveten om obalansen, jag kan reflektera över det utan att låta det bestämma min världbild, men små flickor? Unga tjejer?
Och dessa människor, VARFÖR skulle det vara så farligt att tänka lite? Jag vill ju göra världen bättre, hur idiotiskt det än låter, jag vill att det ska finnas en grundläggande drivkraft att utvecklas, att ifrågasätta, att förändra men de här som kommenterar, för de är varje ansats att ifrågasätta något ett personligt angrepp på dem och deras infantila och misogyna värld. Livet är inte ett nollsummespel, vill jag skrika så högt att de hör, man måste inte ställa saker mot varandra, det ena tar inte ut det andra, man FÅR LOV att diskutera könsobalansen i barnböcker utan att någon måste dänga "barn svälter i Afrika skärp er"-argumentet i huvudet på vederbörande. Det är också enda gången de tänker på barnen i Sudan men visst they come in handy i det här läget, det måste ju erkännas. (Det är ungefär som alla köttätare som enda gången de bryr sig, eller rättare enda gången de säger sig bry sig om hur slaktdjuren har det är när det kommer till halalslakt och de med illa dold xenofobi engagerar sig "För det ska vi baske mig inte ha i Sverige för det är djurplågeri". Lol. som att det är bättre med en bultpistol i pannan. Jag har mina dubier, om man säger.) Jag tänker också uppgivet och lite ledset och kanske inte särskilt snällt att det är de här människorna som skaffar barn och uppfostrar dem till att hata kvinnor som inte rakar sig under armarna, medan Musse och jag, som skulle uppfostra Hieronymus och Mildred till tänkande människor, aldrig kommer att få chansen att göra det.
Ja. Dagens rant. Var tvungen att få det ur mig. Lo siento.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)