fredag 17 februari 2012

Nr: 453

Nu har jag mycket försiktigt rakat benen avec Musses raklödder. Jag fick ta, det sa han. Onekligen en bra idé, blev minimalt med blodvite den här gången. Eftersom jag inte har någon hudkräm tog jag lite av hans after shave calming balm efteråt, så nu luktar mina ben väldigt möcket karl. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.

Ja det var allt.

torsdag 16 februari 2012

Nr: 452

Näe alltså dagen idag, så himla värdo. Allt känns apsvårt och uppsatsen känns helt kass och värdelös och jag fattar inte hur det ska bli bra. Så kasst har det varit att jag kollade på Next, med Nicolas Cage och Julianne Moore. Den var, eh, inte så bra. Men bättre än min uppsats i alla fall. Döööööööör lite.

Ska träffa Musse på stan snart, han har inget att ha på sig på helgens bröllop förutom en kostym som är för stor och i vilken han ser ut som en charterbusschaufför. Not good. Lär ju inte gå så bra, men jag ska i alla fall hjälpa honom att kolla kläder. Känner lite att han får ha på sig vad som helst till helgen, bara han är snygg när vi gifter oss. Mejlade och bah "Jag tänker pannkakor när vi kommer hem från stan. Måste underhålla knubbsälen". Knubbsälen, c'est moi, om någon undrade.

Idag har jag ätit: finn crips (okänt antal), välling, frusna lingon och smarties. Det går utför det här hörrni.

Nr: 451

Dagens känsla: ful, tjock och värdelös.

Det här kommer att bli en lååång torsdag.

onsdag 15 februari 2012

Nr: 450

Jaha govänner vad har vi egentligen gjort idag då? För min del så började dagen med en lång prom med syrran, ner till hamnen och tillbaka. Lång tid tillbringades på Lindex strumpbyxavdelning, gode tid vad det är svårt. Vilken storlek? Hur många den? Prickiga? Gah! Strumpbyxor är det svåraste som finns, särskilt storlek. Tog en ganska stor, är över medellängd och har ganska mycket ben, grenen får liksom inte hamna vid knäna. Dom hade även lätt inhållande effekt, shäjp up ni vet, oj det behövs. På vägen hem köpte jag tvättnötter på Astrid & aporna och glodde på deras äggfria majjo och på allt annat jag skulle köpa där om jag var rik. Om jag någonsin får en inkomst värd namnet kommer jag bara att handla sån fin mat, älskar det. Sen gick jag hem, läste tidningen och åt pirog och en surkåls-morot och ärtcoleslawvariant som var väldigt god. Efter det, satte mig med teoridelen och två chokladkex och te och bah "Uj det här blir inte lätt". Tappade lite sugen. Sov lite på soffan. Nu har jag diskat . Jag har en grej med att jag alltid diskar och gör snyggt innan Musse kommer hem. Inte för att han bryr sig, men jag vet hur mycket jag hatar att komma hem till disk och stök. Trevligt med städat kök, is all. Nu tänker jag göra mer te och äta upp dom två sista chokladkexen, och se om jag kan få någon ordning på teorikapitlet. Är väl mycket tveksamt. Ållrajt later gators.

Nr: 449

Sak jag inte klarar av: när folk uppmuntrar andra att, citat, "njuta".

Jag vet inte varför men jag bara ryser. Jag ser det jämt, särskilt på Facebook, som jag ju älskar att hata. Folks idioti blir så plågsamt påtaglig där. Men liksom, någon ska ut och resa och får kommentaren "Njut nu!". Någon annan har fått barn och får kommentaren "Åhh njuuuuut!". Alltså en bit av mig dör varje gång jag konfronteras med eländet. Så jävla lamt så det finns inte. Det är vad folk säger som inte har något annat att komma med, tänker jag. Uppmaningen i det hela stör mig också, liksom, det ska väl dom skita i vad jag gör. Jag bestämmer väl själv om jag vill "njuta" eller ej. Vilket jag verkligen inte vill. Vidrigt ord. Kommer aldrig att använda det igen efter det här.

tisdag 14 februari 2012

Nr: 448

Åkej kan inte gnälla mer eftersom jag just kollade posten och hade fått fyra (4!) paket! Alla hjärtans-paket! Ihhh! Med choklad! På en tisdag? Man tackar! Sprang upp för trapporna och slet upp alla, och struntade bestämt i att det stod Musses namn på två av dom. Nänä, är man inte hemma så är man inte, you snooze you loose. Så är det. Men i alla fall, blev så glad.

Vissa håller ju på och "Nämen jag ger aldrig något på alla hjärtans dag för det är så trist för då gör ju alla det bara för att man måste och jag är så special, så special så nej vettu sånt sysslar inte jag med". Jag tänker alltid då att "Åh men då ger du inte presenter på födelsedagar eller julklappar på jualfton heller, för att det är ospontant och tråkigt?". Det är garanterat samma människor som inte kan ha samma tröja från H&M som någon annan har för att "dom vill vara unika". Orka. (Dessutom, om du tror att du blir unik för att du har en tröja som ingen annan har så känner jag att den intellektuella nivån är väl låg.) Klarar inte idiotin. Blir man glad för ett kort på alla hjärtans dag? Svar ja. Hindrar det att man skickar kort andra dagar också? Svar nej. Ångrar jag bitter att jag inte skickade fler kort? Amen ja! Det krävs så lite. Jag blev själaglad. Vill göra andra glada också. Åh. Silly Mary.

Nr: 447

Alltså somliga har det bra, får riktiga presanger på alla hjärtans. Syrrans karl köpte en fin klocka till henne och kunde inte hålla sig utan hon fick den redan igår. Vafan? Jag har Musse som säger "Du får inget!". Vi är inte roade. Obs, obs, hon är värd allt och mer därtill. Är glad att hon har en karl som ger henne presenter.

Och på matfronten då, undrar ni såklart, hur går det där? Jodå, idag har jag ätit: Två chokladkex. Nachos. Frysta lingon. Pirog med surkåls- och morotssallad. I det här fallet är det min stackars mage som inte är road.

Nr: 446

Till det förestående bröllopet (jag vill alltid säga "bröllopet" eftersom det för mig är mottagning och sen vigsel avec brunch, bröllop är för mig vit marängklänning och körrka) så har jag bjudit in min far. Det kan ju tyckas vara ett ganska vedertaget förfarande, men med tanke på att vi sågs för första gången för ungefär ett år sedan så är det kanske inte helt självklart. Alltid när folk frågar hur han är och hur det är att träffa honom så säger jag samma sak "Han är väldigt trevligt. Vi är ganska lika." Han ÄR väldigt trevlig. Och vi är ganska lika. Gillar mycket samma saker, som konst, mat, filmer, böcker, museum och utställningar, gamla möbler och prylar, långa promenader, och vi verkar ha ganska mycket samma inställning till livet och vad som är viktigt (typ inte melodifestivalen och köpcentrum). Han är också melankolisk av sig och kan mejla "Igår kändes allt meningslöst" och jag förstår precis känslan.

Men han tror nog att jag har tänkt mycket mer på honom under åren än vad jag har gjort. Och det känns så svårt, liksom lite taskigt att säga att "Näe det har jag inte gjort", när han såklart har tänkt på mig och min syster. Men som jag har sagt till honom, och som jag sa till Musse när vi pratade om det härom dagen, att med en mor som min så behöver man inte så mycket mer. Hon har hela tiden varit nog. Aldrig någonsin har jag känt att någon eller något har saknats. Och det kan nog inte vara det lättaste att vara far till Barbaras barn, med tanke på hur självlysande och sådär magnetiskt tilldragande hon är och alltid har varit. Med henne har man aldrig tråkigt och saknar som sagt aldrig något. Hon är technicolor i en svartvit värld, min vackra mor, och om jag är ens en tiondel som hon så kan jag skatta mig oändligt lycklig.

Så, det här är till min mor, som aldrig har låtit mig eller mina syskon tvivla ens ett ögonblick på hur mycket hon älskar oss och som alltid gör allt hon kan för oss och bara vill oss väl och hela tiden visar det, det här är till henne på alla hjärtans dag. Barbara, du fick ingen choklad i år, förlåt för det, men jag älskar dig. Väldigt mycket.

måndag 13 februari 2012

Nr: 445

Ett skämt jag kan skratta åt för mig själv, ofta, ofta:

Polisen arrangerar olympiad. En av grenarna är tvåhundra meter "Hur var det här då?".

Alltså jag vet inte varför men det roar mig något ENORMT. Fnissar som en dåre. Nästan i stil med Johan Glans kåckahistoria. Dör bara jag tänker på den.

Musse har i flera dagar lovat att läsa mina två inledande uppsatskapitel. Inte har han gjort det. Idag när han kom hem skulle han bara äta ägg och majjo-macka först (alltså jag dog och satt bara och glodde på honom och kunde inte sluta säga "Gud vad det ser gott ut", älskar ägg, älskar majonäs. Äter inget av det på grund av äggen.) och sen, sen skulle han läsa mig uppsats. Gjorde han det? Nej. Istället hittade jag honom framför dattan i köket där han fnissade åt Arnold Schwarzenegger-pranks på Youtube. Känner att jag förstår honom. Hade jag ett val skulle jag lätt välja Arnie framför uppsatsen. Lätt.

Nr: 444

Idag omregistrerade jag mig förresten på uppsatskursen, så att jag är inskriven när jag lägger fram uppsatsen. (När? Om!) Mona på expen försitter ju aldrig ett tillfälle, så hon bah "Du har varit inskriven på den tre terminer redan...". Jag bah "Säg nåt jag inte vet". Eller nej det sa jag ju inte, jag log och sa "Jaa det har jag" med mitt klatschigaste tonfall. I alla fall, nu är jag rädd för att det kommer att gå troll i uppsatsarbetet, som om jag har tagit ut allt i förskott med den här jämrans registreringen. Det är inte lätt att vara dum i huvudet.

Och för den som undrar hur det går med den där föresatsen att INTE bli en fettis så kan jag meddela att jag, as I write, äter rester av gårdagens kaka som jag fick med hem från modern. Jomen.

Nr: 443

Här kommer veckans intressanta inlägg så fokusera nu:

Saker jag måste köpa före helgen:
1) Strumpbyxor
2) Deodorant

Strumpbyxorna behövs till helgens bröllop, en av Musses kusiner gifter sig. Jag har klänning, skor och alles, förutom strumpbyxor. Är i ärlighetens namn inte sådär jättepepp, Kommer garanterat att vara ett sådant där kalassvennigt bröllop, ni vet körrka och församlingshem/bygdegård/idrottsföreningnslokal och töntiga tal och "spexiga upptåg" och om det rings i klockor så att alla ogifta kvinns/ogifta karlar ska upp och pussa på brudgummen respektive bruden så tänker jag betrakta mig som gift och bli sittande. Gode tid, de kan vara det värsta jag vet. Lär ju dyka upp ett sånghäfte någonstans under kvällen också, sätter en peng på det. Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag stanna hemma. Oh well. Det är inte mycket att be för. Hoppas jag får trevliga bordsgrannar i alla fall. (Jobbig grej i och med det, frågan "Vad gör du?". Alltså vet ju att det jag håller på med låter helflummigt om man inte är inne i svängen, och jag vill verkligen inte prata om min uppsats eller förklara vad det är jag gör för något. Borde fundera ut smarta och trevliga svar, men vet ju nästan inte ens själv vad det är jag skriver om. Arhhh!)

Deodoranten behövs efter som jag har lagt mig till med ovanan att svettas hela ti'n. Vet inte vad det är för fel på mig, blir liksom svettig bara jag är hemma. Musse har ju tack och lov väldigt dåligt luktsinne, men för egen och andras del känns ju deodorant som en bra giv. Köper alltid Bats oparfymerade variant på Apoteket, lätt den bästa.

Slut på mördande tråkig info.

Nr: 442

Insåg igår att det håller inte, det här mutandet med gottis. Geht nicht. Känner mig vansinnigt tjock och rälig. Bah nej. Inte blev det bättre av att modern bjöd in igår kväll och uttryckligen på telefon sa "Det blir inte middag", varpå jag glatt mumsade i mig resterna av lördagens hemmapizza till lunch. Avec surkål. Borde ju ha vetat bättre, modern går ju alltid all in, så det var ju givetvis bubbel och pirog och bröd och en galet god efterrätt på chokladkaka, kolasås och grädde. Satt där och åt min dessert och tittade på Musses skål och bah "Hur går det här då? Jag tar lite av din grädde....". Amen neje. Måste skärpa mig. Vill inte vara ett fetto till påskens begivenheter. Slut på mut alltså, nu äre piska, plåga occh bestraffning som gäller.

söndag 12 februari 2012

Nr: 441

Har redan Facebookat om det men kan inte sluta tänka på att jag vill ha en get. Flera. Och ett gammalt skolhus i tegel, med stor äppelträdgård. På Österlen. Så kan vi starta Musse och Marys getostysteri. Ser det framför mig, verkligen. Men i alla fall, getter. Sjukt söta djur. Vill ha en, nästan mer än jag vill ha en mops. Musse vill ha en minigris. Fast på frågan om han inte skulle skämmas att gå ut med den här i stan såg han lite stukad ut. Alltså jag känner hånet man skulle få utstå om man kom med en gris i koppel över Möllan. Jisses.

Har som vanligt massa grejer jag vill prata med er om men hinner inte idag på grund av äter pizzarester med surkål och skriver på uppsatsen samt ska in till min mor ikväll. Måste hinna jobba innan dess. Känns som om jag har ganska bra flyt just nu, även om jag har en anteckningsbok där jag för varje kapitel skriver upp fler böcker som måste lånas och saker som måste skrivas om. Jag blir lite matt bara jag tänker på allt som är kvar att göra. Men siste mars, det är fortfarande målet. Måste alltså vara klar en vecka innan, senast. Oy ve.

Har två störiga hakningar när jag skriver. Eller nej, tre faktiskt.

1) Är besatt av sidantalet. Vilket är sjukt störigt, dels för att jag vet att jag av hävd inte behöver oroa mig för det eftersom jag brukar skriva sjukt mycket, och dels eftersom det verkligen inte är det viktigaste. Det viktigaste är att det som finns där är bra, inte hur många sidor det är. Men ändå, de där åttio sidorna spökar för mig.

2) Litteraturlistan! Blir nöjd varje gång jag refererar till en ny bok, så att jag kan bättra på littlistan. Det är samma hakning som med sidantalet, bah vill inte ha en kort och dålig littlista. Måste vara lååååång och innehålla tuffa böcker. Är hittills mest nöjd med att den inleds med Upplysningens dialektik av Adorno och Horkheimer. Känner att det sätter standarden lite. Alltså jag är en idiot, jag vet det.

3) Jag avskyr att refera till sidan 3 i en bok. Det ser så illa ut. Eller ännu värre, sidan xii. Det är liksom innan inledningen, man har inte ens tagit sig så långt. Gjorde just det, refererade till sidan fyra i en bok, och kommer nu att ägna mig åt att försöka hitta något att referera till på typ sidan sjuttio i alla fall. Är jag dum i huvudet? Svar ja.

Åkej det var allt. Klart slut från miffot.

fredag 10 februari 2012

Nr: 440

Fredagen är här, Musse är på väg hem, han utlovar ost och bröd och hoummous och jag tänker att "Jaa det låter inte illa alls". Känslan när man faktiskt har gjort något under dagen och på allvar kan tänka att ikväll ska jag fredagshänga med gott samvete, lyssna på lite Fleetwood, dricka litta böbbel och bara rent allmänt "unna mig", den är inte dum.

Nr: 439

Alltså blir ibland matt av folks idioti. Lyssnar på P1 till frulle och det handlar om tiggare och om folk ger eller inte ger. Och folk är såna jävla miffon. Säg att du inte vill, att du inte har råd eller inte känner för det, att du inte vill dela med dig av dina egna pengar, men dom här löjliga "Näe jag har som princip att inte ge för jag vill inte uppmuntra att man inte arbetar eller gör något mer konstruktivt" eller "Jag har som princip att inte ge för att det finns så mycket pengar och dom borde fördelas bättre och det ska inte läggas på individen utan det är systemet som ska ändras" eller min absoluta favorit "Näe jag ger inte för att jag vet inte vart pengarna går, jag kan ge mat eller rikskuponger men annars vet jag inte vad dom gör för pengarna". Alltså mänskligheten! Fräckheten att fattiga eller hemlösa inte ska få bestämma själv vad de vill göra för sina pengar, jag dånar. Om du ger ger du pengar, men att ta sig rätten att diktera vad den du ger till ska göra för dom pengarna, jag blir matt. Eller att mena att den romska kvinnan på gatan ska "göra något mer konstruktivt", det är fan ett hån. Gode tid. Och som filosofen i P1 säger, att låta bli att ge, "som princip", det ändrar ju inte på systemet. Om ingen ger här så åker ju de utländska tiggarna hem igen, men det tvingar ju knappast fram reformer vare sig i Ungern eller här. Det enda som händer är att vi slipper se dom. Och det är kanske det vi egentligen vill.