torsdag 5 april 2012

Nr: 500

Igår gjorde jag en låtlista till mottagningen. Den heter något så fantasifullt som "Bröllop" och är en "salig blandning". Jag är ju något av en "allätare" när det kommer till musik. Näe skoja. Det är jag inte alls. Ju. En låt som inte är med är "Utan dina andetag". "Kärleken förde oss samman" lyser även den med sin frånvaro. Who woulda thunk? Istället är det franska dragspelsdängor som får sällskap av The Supremes, Edith Piaf, Cole Porter, Mamas and the Papas, Django Reinhardt och en massa annat löst folk. Jag är möcket nöjd.

Idag ska jag handla blomster. Hela tin har jag varit ute efter fresior, men jag får se vad som finns för fint, orkade inte beställa och hålla på. Ranunkler, anemoner och annat fint går också bra. Och körsbärskvistar ska vi ha också, i en stor vas.

Jag mejlade med en gammal kursare och bah "Hett tips: Om ni ska gifta er så rym till Paris. Eller bara rym!", Haha.

Nr: 499

Mottagningen imöra blir kött- och fiskfri. Det blir schnitts, ost, röror, bröd, oliver, saltgurka, jellybönor och chokladpåskägg i folie och ekologisk prosecco och ekologisk hallon- och apelsinläsk i fina glasflaskor och chokladtårta i lager på lager med chokladmousse och jag vet inte allt. Men det blir inget kött och ingen fisk. Jag frågade Musse vad han ville ha och först var han inne på att jo men lax och lite parmaskinka och sånt det ville han nog ha. Och fine, det är ju inte så att JAG ska bestämma, vi ska ju båda vara nöjda, så jag sa givetvis att det var okej. Men nu har han gått och blivit vegetarian igen, så då blev det djurfritt imorgon. Helt på eget bevåg har han blivit det, jag har inga åsikter mer än att jag inte tycker att han ska köpa äckligt kebabkött på lunchen. Men, och detta är ett stort men, jag är helt hundra på att svärmor kommer att tro att de är jag som har övertalat honom att sluta äta kött, och att det är jag som har övertalat honom att ha köttfri mottagning. Gah! It wasn't me, för att citera den stora poeten Shaggy.

tisdag 3 april 2012

Nr: 498

För ett tag sedan fixade Musse en bröllopspresent till oss - en årsprenumeration på New York Review of Books. Jag blev själaglad och en prenumeration var inte så dyr. Alltid när jag tänker på hurdan jag vill vara, vilket liv jag vill leva, så innehåller det den tidningen. Och massa böcker. Och tulpaner. Typ. Det innehåller även en sådan där perfekt bohemisk lägenhet som man ser i franska filmer, med balkong och långa fladdrande gardiner och tre välartade barn. Ni hajjar, helt verklighetsförankrad är jag inte. Dagdrömma kan man ju alltid.

Nr: 497

Jobbigt läge att jag har noll, absolut noll stresstålighet och redan nu, på tisdag, känner mig helt förstörd inför fredagen. Det kryper i armarna och jag vaknar på morgonen och känner mig helt slut. För det är ju det, jag känner mig själv. Jag vet hur jag blir under stress. Gode Moses. På fredag kommer jag att somna i ett hörn någonstans så fort alla har anlänt. Saker jag tänker på: Gud tänk om dom har tråkigt och går på en gång. Gud tänk om dom stannar jättesent? Tänk om allt blir dåligt. Tänk om maten blir äcklig. Tänk om dom har tråkigt. Varför gör jag det här? Varför rymmer vi inte?

Mest rädd är jag för att jag kommer att vara så stressad att jag inte kommer kunna ha trevligt och prata med alla som jag vill prata med och att jag bara kommer att hetsa över att fylla på faten och se till att folk har bubbel och gah!

måndag 2 april 2012

Nr: 496

Idag har jag rekvirerat syrran avec Volvo och så ska vi göra Mobilia och handla tjugo flaskor bubbel. Göttig shoppingrunda.

Nr: 495

En sak som alltid gör mig så glad är när Musse och jag pratar. Det låter kanske konstigt, men jag har alltid komplex för att vi är tråkiga och säkert inte pratar tillräckligt mycket och det är alltid så tyst här hemma tänker jag, det saknas liv och schvung och jag är rädd för att vi är dåliga och ointressanta. Det här är ju jag som har ångest och komplex eftersom jag är just så rädd för att vara sådan, men ändå, jag tänker det ganska ofta. Men sen insåg jag i lördags att det enda vi gjorde var att prata. Modern var inne en sväng och hälsade på, vi satt och pratade, sen följde jag henne till tåget och Musse lagade spenat- och fetaostspagetti till oss och sen låg vi skavfötters i soffan och bara pratade i flera timmar. Pratade om livet och idéer och vad jag ska skriva min nästa uppsats om och efteråt tänkte jag att "Åh men vi pratar ju ganska mycket". Måhända är vi kanske inte är så dåliga och tråkiga ändå.

lördag 31 mars 2012

Nr: 494

Alltså nu har jag läst igenom opponentens kommentarer och gode tid jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är så mycket ointelligent och ogenomtänkt kritik och i princip säger han att uppsatsen är "vinklad" och att jag bara återger mina egna åsikter och jag bah dånar lite. Det bästa är att han skrev på FB igår att "Vill du diskutera mer så finns jag här" och dum som jag var accepterade jag hans vänförfrågan i morse innan jag hade läst hans trams, det ångrar jag ju bittert nu. Och jag velar mellan att säga hur jävla fel han har (givetvis inte i dom orden) och att ignorera honom eftersom hans åsikter betyder absolut nada. Men liksom, han ska fan inte komma här och komma. Och det kanske absolut värsta, han skriver i sin lilla text att det finns några stavfel, men att "på nittio sidor får man räkna med det". Gud så storsint. Det finns inga stavfel. Mary does not do stavfel. Däremot fanns där typ tre slarvfel, som att ett t saknades i ett ord. Sånt händer! Detta kommer då från någon som inte ens kan stava rätt på namnet på disciplinens främsta företrädare. A bit rich att klaga på mig då, tycker jag. Bitch please.

Blev sjukt sur på Musse också eftersom han inte förstår varför jag blir upprörd, han bah "Ja tycker du ska släppa det nu". Återkom när du har slitit och ett miffo inte ens kan läsa innantill eller förstå vad det är han läser. Inte okej.

Nr: 493

Det absolut finaste som finns måste ju vara att ha människor som bryr sig om en. Vilken tur jag har som har såna i mitt liv. Som sms:ar och ringer och frågar hur det går. Och när jag kom hem igår från Lund satt storasyrran och Musse i köket och sjöng grattis för mig och skålade i vin och syrran hade, på uppdrag av vår far, köpt fantastiska uppsatsblommor till mig från honom, men uppmaningen att inte snåla. Han köpte blommor till sin fru varje vecka när hon levde, och han snålade aldrig. Så himla fint. Så nu har jag tre vaser med världsafina tulpaner, en färdig uppsats och ett vg. Examinatorn sa att den var utmärkt och hade typ inget att anmärka på.

Min opponent däremot gjorde väl kanske inte ett jättebra jobb, inte ens en sammanfattning fick han till, jag fick fylla i vad som var uppsatsens centrala slutsats. Jag vet, det är inte lätt om man inte är van, snarare dösvårt, men ändå. Det bästa var emellertid när jag på tåget hem gick igenom hans anteckningar i min uppsats (Han bah "Du får det här så kan du ju kolla och se vad jag har för kommentarer" och okej det var väl i all välmening men lite overkill kanske, han är en sån ung man som har en kandidat och därmed tror att han kan allt och att alla hans tankar är rasande intressanta) så efterlyser han vid flera tillfällen "enklare språk". Och lite här och var har han gjort förslag på ändringar i mina ytterst korrekta meningar, förslag som gör det platt och tråkigt och utan schvung, antagligen för att han inte förstod. Alltså jag dog. Pärlor för svin und so weiter. Jag som var glad för att jag fick en svensk och inte en dansk opponent, just med tanke på att då skulle vederbörande i alla fall kunna upskatta att den var välskriven. Så fel jag hade där. Enklare språk? Jo tjena. Det är inte riktigt så jag jobbar, jag kan fila på en formulering i en evighet. Och det är långt ifrån akademiskt fikonspråk. Jaja, you can't win them all.

fredag 30 mars 2012

Nr: 492

Jaha govänner nu drar jag in till Lund för att möta mitt uppsatsöde. Det faller sig så väl att jag har en lillasyster som dealar betablockerare, så det ska nog ge sig. Later gators.

torsdag 29 mars 2012

Nr: 491

Imorn är det uppsatsseminarium. Än så länge är jag mer nervös för att opponera på den uppsatsen jag har läst, än orolig över vad de kommer att säga om min. Jag hatar att opponera på någon annans uppsats eller paper, det är så svårt och jag är alltid rädd för att jag ska missa något eller inte förstå och att examinatorn och uppsatsförfattaren ska tycka att jag är helt dum i huvudet. Därför har jag nu tretton dattasidor med anteckningar som jag ska gå igenom och sammanställa. Det är mycket möjligt at det är att gå lite overboard men vafan, hellre välförberedd än tvärtom tänker jag.

Nr: 490

Igår pratade vi om resan och jag bah "Åhh jag måste ha med böcker, kanske ska lyxa till det och köpa två nya...." och Musse bah "Ska du ha med två böcker?". Han skrattade rått när jag lite oroligt sa "Är det för lite?" och bah "Jag ska gifta mig med en pointdexter...". Men helt ärligt, resan hem tar typ tjugotvå timmar, tror han att jag vill prata med honom hela tiden? Va? I alla fall, vi har bokat hotellet i Prag, det hade galen inredning och en hel vägg (nåja) med gamla pistoler och jag bah "Åh där vill jag bo!".

onsdag 28 mars 2012

Nr: 489

En annan sak: Igår satt vi i godan ro och kollade på The Wire och så bah dog Omar! Nooooooo! Vafan? Musse och jag bara tittade på varandra och "Men, dom hade ihjäl Omar?". Först Proposition Joe, som jag var mycket förtjust i, och nu Omar. Manusförfattarna har ju onekligen en väldigt osentimental inställning till sina karaktärer, men liksom kom igen, Omar? Vi är inte roade.

Nr: 488

Jag är så sjuuukt ledsen och besviken på min bror. Ni anar inte. Broren har de senaste åren kört på en mycket egen strategi, nämligen han deltar inte i familjen, svarar inte när man ringer, ringer aldrig upp, svarar aldrig på inbjudningar och dyker upp när det behagar honom och antingen tillbringar han kvällen med att röka och sms:a eller så är han kalastrevlig, det vet man aldrig. Och ingen säger något för det går inte för då "tjatar man" och det hatar han så dumma som vi är blir vi bara kalasglada när han väl känner för att nedlåta sig till att umgås med oss.

Sin vana trogen så kör han ju på samma giv inför det stundande bröllopet. Han har inte tackat för inbjudan. Inte hört av sig och sagt grattis. Inte sagt om han kommer. Nada. Igår mejlade jag honom på FB (För det är jobbigt när familjen ringer, det har han inte tid med för han är så busybusy och jobbar så mycket. Kunderna har han antagligen tid för och skulle aldrig behandla såhär, men dom är ju viktiga gudbevars, det är ju inte hans syster) och påminde honom om nästa helg och frågade om han kom och hur det var med honom och sådär. Tror ni att han har behagat att svara? Nejrå. Han har varit aktiv på FB givetvis men hemska tanke om han skulle ta och svara mig, nej det går då rakt inte för sig.

Min styvfar och tillika brorens far är lika illa på det han. Tro inte att han ringde när han fick inbjudan, nejrå. Vi sågs av en händelse någon vecka efter det och när han inte sa något frågade jag efter ett tag "Har du fått en inbjudan...?". Svaret blev det entusiastiska "Ehhh jaaa just det ja....". Inget tack. Inget "Grattis, vad roligt". Nada.

Alltså jag blir så ledsen att jag nästan gråter.

Nu är min fråga - är det okej att bete sig så? Va? Är det det? Är det jag som är mongo som för det första tycker att det är kul att umgås med familjen och för det andra skulle dö hellre än att vara så ohyfsad? Och jag vill ju säga till dom båda vad jag tycker, hur ledsen det gör mig, men jag vet ju också att det inte kommer att tas emot väl och att dom antagligen kommer att tycka att jag är ännu dummare i huvudet än vad de redan tycker. Men så tänker jag att vi ses ju ändå aldrig, vi hörs ju aldrig, så vafan spelar det för roll?

Bröllopspeppen är med andra ord minimal. Vill inte ha nåt. Vill gå till Rådhuset med Musse utan någon annan och utan att någon vet.

Det enda roliga: vi har köpt vår resa i alla fall. Nästa söndag tar vi tåget till Prag. Jag har varit i Prag för länge sen, det var mitt i sommaren och kalasvarmt men jag minns det som en väldigt fin och trevlig stad. Efter några dagar där åker vi till Budapest, som enligt uppgift ska vara en torr stad, jag tänker att det är vinden från Pustan som blåser in. Låter lovande. Efter ett par dagar där tar vi natt-tåget (med egen kupé, jojo här löxas det till förstår ni) hem via Berlin. Jag ser framför mig hur vi spankulerar på stan, går på museum, handlar picknick i någon liten butik och frukt på torget, sitter i en park och läser och äter. Åh!

fredag 23 mars 2012

Nr: 487



Jag inledde dagen det det här, eller inledde och inledde det var ett par timmar in på skrivandet när jag fnissade åt "Nu är'e boxtajm". Det blir på ricko aldrig tråkigt, fan älskar det, även om det är lite tragiskt kanske, att vara föll på jöbbet som Benke.

Har potential att bli en fin helg i alla fall. Nu väntar jag på att Musse skall göra entré i hemmet sen blir det bröd och ost och myyyyys hela kvällen lång. Närå, men nästan. Ett avsnitt av The Wire och ett av Game of Thrones ska vi hinna med, och sen lär väl jag somna antar jag, är helt övertrött nu, speedad och uppe i varv men jättetrött. Imöra ska vi på teaaaaater för att fira att Musse fyller år på söndag, och då blir det utefrulle, Konstmuseum och sen våffelfest. Gött att han fyller år på våffeldagen, det är liksom aldrig någon tvekan om vad som det skall festas på.

Viktig grej också, imorn ska vi se om vi äntligen kan boka vår resa. Prag och Budapest i april, wohoo! jag tror det när jag ser det, med tanke på hur det brukar gå för oss. Vi är väl inga doers, om man säger.

Nr: 486

Hello lovers!

Ni får förlåta mig mitt frånfälle men jag har skrivit klart min uppsats, tro't den som vill. Skickade in eländet för några timmar sen och är nu ganska mör, om man säger. Jag tyckte att jag låg så bra till, "det är lugnt jag är nästan klar", men sen så dyker det alltid upp massa grejer som ska fixas på slutet, så två timmar innan deadline kom den in. Puh! Jag har vaknat vid fyra både idag och igår för att jag har varit så stressad och uppe i varv att jag inte har kunnat sova, så då har jag gått upp och satt mig och jobbat. Innerlig tur att jag gjorde det idag för annars hade jag nog aldrig hunnit. Nu har jag i alla fall plockat undan, diskat, duschat och tvättat håret och klätt mig och sitter i soffan och dricker te och äter bröd och avocadoröra. Höll på att börja gråta innan när jag satt med Musses mac och skulle fixa pdf-format. Inte för att det var svårt men det tog säkert nästan två timmar för att möget hela tiden flödade om (Heter det så? När texten hoppar och konstrar sig? Ja ni hajjar väl i alla fall.) och inget stämde med innehållsförteckningen eller marginalerna eller nåt och gah! Men det fixade sig. Tror jag. Stackars sate som ska läsa den. Ibland tänker jag att den är kalas och bara väntar på att min lärare ska höra av sig och bah "Wow this is great" men så fantastisk är den ju klart inte. Oh well. Inlämning idag. Opponering nästa freitag. Och fredagen därpå är det mottagning. Busy busy.

On a happy note: dieten går framåt. Har typ inte ätit eller sovit på två dar och ser ut som ett härke men ett tärt härke i alla fall. Wohoo! Jag tänker på bröllopsbilderna som man kommer att få leva med resten av livet och jag vägrar dubbelhaka på dom, absolut vägrar. Tur att syrran är fotograf, hon kommer att ha ensamrätt på plåtandet.