torsdag 19 april 2012

Nr: 509

Tom Regan skriver i sin bok att de allra flesta är vad han kallar "muddlers", människor som inte får en aha-upplevelse vad gäller det inhumana i att utnyttja, använda och äta djur, utan de (vi) är som folk är mest. "They muddle along" och det ena ger det andra, de läser en bok, de läser en till, de börjar ställa frågor och så en dag tittar de sig i spegeln och ser en ARA, en animal rights advocate och ja, sen så är de det. Inte helt plötsligt, inte genom någon stor uppenbarelse, utan lite i taget, sakta men säkert så kommer de dit. Jag känner att det är så för mig med veganismen (och djurrättsaktivismen om vi ska vara helt ärliga) att en vacker dag kommer jag att titta mig i spegeln och bestämma mig för att idag är den dagen som jag blir vegan och helt ställer mig på djurens sida mot allt elände vi utsätter dem för.

När jag slutade äta kött för ganska många år sedan så var det inte utifrån några vackra etiska ideal, det handlade om att jag tyckte (och fortfarande tycker) att kött är äckligt. Under ganska många år tänkte jag inte alls mer på varför vi äter kött och om det är rimligt, det handlade bara om att jag personligen inte ville göra det. Men sen, lite i taget, började jag tänka mer på det för mig märkliga att vi tar oss rätten att döda och äta djur. Att vi tycker att vi har rätt att behandla levande varelser som bildelar. Vi föder upp djur för att döda dom, är inte det groteskt? Det är ju barbariskt, jag tycker verkligen det. För att inte tala om moraliskt förkastligt.

Får jag säga vad som har hindrat mig hittills? Från att bli vegan och en ARA? Förutom att det känns svårt och jobbigt så verkar det så jävla tråkigt. Eller snarare, andra verkar uppfatta det som så jävla tråkigt. Ska man bli något sorts jämrans dåligt samvete för alla? Någon glädjedödande moralistisk surpuppa? Som aldrig kan äta något som andra äter? (Gudarna ska veta att mina svärföräldrar tycker att det är jobbigt som det är, och då är jag ändå en vansinnigt lättsam typ som alltid säger att jag kan äta det dom äter sans kött, inget speciellt behöver lagas till mig. Svärfar gillar dock att experimentera i köket så jag tror att han tycker att det är ganska kul.) Samtidigt - jag tycker att det är så himla viktigt. Och om man tycker att något är viktigt, då måste man väl också agera utifrån den övertygelsen, åtminstone för sin egen del? För att på något sätt försöka vara det man tror och tycker är en bra människa, som försöker göra bra saker. Mitt bekymmer är tror jag att jag är för analytiskt och akademiskt lagd, jag analyserar och relativiserar hela tiden mitt tänkande, istället för att agera utifrån någon sorts kategorisk förvissning. "If you find something you don't understand/don't like you have to objectify it and study it" är kontentan av vad en av mina universitetslärare sa en gång och jag tror på det. Så fort jag tycker att något är fel eller konstigt så försöker jag analysera inte bara det men också mina egna reaktioner gentemot vad det nu än är. Det har sina poänger i många lägen och man undviker förhoppningsvis den värsta dogmatismen, men det kan ju också vara ett sätt genom vilket man slipper ta ställning, slipper göra något.

I alla fall, jag känner att en dag snart, snart, kommer jag att titta mig i spegeln. Och tänka att idag är dagen när jag bestämmer mig.

Nr: 508

Alltså nu har jag tittat lite mer på sortimentet och herregud I spoke to soon - vaddå inte min favoritbutik? När man kan få champagneglas designade av Carolina Gynning, vad mer i livet behöver man då? Nu måste jag göra plats i skåpen och flytta på alla mina Lasse Åberg-glas...

Nr: 507

Alla är så snälla när man gifter sig! Jag blir helt rörd. Musses kollegor vart lite till sig. Dels fick han (vi) typ tre kilo lösgodis och en bild på oss (från min syrras Facebook-album) utskriven i A4-format och laminerad. Wtf? Lite konstigt, men rart. Ännu rarare var flaskan champagne och ett presentkort på Cervera och ett på Designtorget. Superrart, verkligen. Det är ju inte mina favoritaffärer men de har ju så klart bra saker, vi hittar säkert något jättefint. Vi behöver vinglas och Musse gillar sådana där fula, stora restaurangglas (som jag givetvis tycker utstrålar mycket pengar, ingen smak) så något säger mig att det är dithän det lutar. (Syrran bah "Ni måste köpa en Le Creuset!" Fullt så generösa var de inte, med tanke på att de är svindyra, men jo, visst skulle jag vilja ha en sån härligt orange gryta och verkligen omfamna min medelklassighet! Kan börja baka surdegsbröd när jag ändå håller på!) Men ändå, jag blir lite beklämd när jag hänger på Cerveras hemsida och hittar tårtfat för tusen spänn. Nya och fula och ocharmiga. Det är något med det som söker mig så, jag kan inte riktigt förklara det, mer än att det för mig känns så otroligt själlöst. Med tanke på att jag använder nouveau riche som mitt värsta skällsord vad gäller stil och smak så är det kanske inte så konstigt. Det är det här med att jag inbillar mig att jag är gamla pengar, fastän vi är inga pengar alls. Så tokigt det kan bli. Illusions of grandeur, und so weiter.

Nr: 506

Om en vecka fyller jag år. Det är inte så spex att bli äldre men jag älskar födelsedagen. Enda regeln: man får göra exakt vad man vill och känner för och äta exakt vad man vill och känner för. Vill man äta allt det bästa på en gång så får man det. Typ. Dagen kommer att spenderas på Louisiana. Älskar Louisiana, ett av mina bästa museum. Igår frågade jag Musse "Jag fyller år nästa vecka - hur har du tänkt fira mig?". Jag hoppas givetvis på något storslaget. De där mopsarna som uteblev till bröllopet kan gott infinna sig nu.

Förresten, på tal om möpsar - när vi kom ut från Rådhuset efter vigseln stod där en gammal, trött och muggig mops utanför! Gott tecken!

onsdag 18 april 2012

Nr: 505

Svärmor är väldigt rar och vill väl men ibland säger hon saker som för mig är lite könstiga. Som på fredagens mottagning, dvs dagen före själva vigseln. Jag var helt klädd i svart, svart långkjol från Humana och en svart spetstöverdel från Monki. Jag hade två tygrosor i håret och mormors bröllopsbrosch och kände mig kalasfin. Sådär liksom att jag kände mig som Mary. Och sen kom svärmor fram och klappade mig på håret och bah "Du ska väl inte ha svart imorgon, inte på ditt bröllop?". Och jag bah "???". För mig är det så märkligt att säga något sådant, det skulle min mor aldrig göra. Mormor gjorde det jämt, hade alltid åsikter om hur man såg ut, men det var när jag var typ tolv. Helt ärligt, vem säger åt en trettiofemårig kvinna vad hon ska ha på sig? När hon gifter sig? Och att svart skulle vara fel när man gifter sig? Så märkligt. När bästa, fina bloggkompisen Halla skulle gå på kvällen sen så tog hon tag i mig och bah "Ha på dig vad du vill imorgon!". Givetvis hade jag svart nästa dag också, och kände mig jättefin då med.

Nr: 504

Angenämt bekymmer som uppstod i måndags när jag städade och gjorde i ordning hemma: var i hela friden ska vi göra av fjorton flaskor champagne och prosecco? Och när ska vi dricka Gula änkan? Det finns ju tråkigare dilemman att ställas inför, tänker jag. Känner dock att beach 2012-formen kommer att lysa med sin frånvaro, särskilt eftersom vi också fick presentkort på delikatessbutiken. Vi kommer att vara så ostfeta och alkade när sommaren väl är här! Oy ve.

tisdag 17 april 2012

Nr: 503

Sak jag tänker ofta: att jag vill bli vegan. Musse blir alltid rädd när jag säger det men det är för att han hängde med straight edge veganer i sin ljuva ungdom. Jag tycker också att det känns jobbigt och asocialt och väldigt svårt men det är väl inte det jag är ute efter riktigt, att gå helt strikt vegan, men jag skulle vilja att i alla fall i stor utsträckning leva veganskt hemma.

Mitt nästa skrivprojekt handlar om djur och saken blir ju inte bättre av att jag just nu läser Tom Regans Empty cages. Den rekommenderas inte för the faint of hearted, om man säger. Det skaver liksom i mig att dricka mjölk, tll exempel. Inkonsekvensen känns inte bra, det känns inte som att det räcker att inte äta kött, jag kan inte riktigt nöja mig med det. Jag tror inte att svenska mjölkkor lever så hemska liv men de får oavsett hur bra de har det inte leva sina naturliga koliv med sina kalvar omkring sig.

Men om man istället ska dricka sojamjölk, då utnyttjas inga djur men sojabönsproduktionen i till exempel Brasilien är ganska gräslig med väldigt mycket kemikalier och gifter och skövling och människor som far illa. Jag var på en föreläsning om livsmedelsproduktion för ett tag sedan och den fick mig att inte vilja äta något annat än typ potatis och palsternacka och vatten, för den storskaliga, industriella livsmedelsproduktionen är så sjukt äcklig. Verkligen. Vi pratade om det igår och Musses kommentar, som är hemsk men ganska sann, var att det att vara en modern människa är att förstöra världen. Oavsett hur man gör blir något fel. Hur ska man då göra när man vill göra något bra? Jag vet inte.

Nr: 502

Jag har fortfarande inte vant mig vid att vare sig säga eller tänka "min man" om Musse. Säger fortfarande pojkvän. Syrran säger jämt "maken" om sin man, ska nog börja med det.

En sak som jag tänkte på i och med förra helgens begivenheter är hur sjukt mycket jag tycker om min familj. Mitt livs kärlek, utöver Musse dårå, är min mor och mina systrar.

Nr: 501

Hola lovers! Vi är hemma igen från vår Europaturné, jädrar vad vi har åkt tåg! Absolut bästa tåget var sovtåget från Budapest till Berlin, jag lovar det var som i en Agatha Christie-deckare med stök och bök när folk skulle på och stewarden som visade tillrätta och tog upp morgonens kaffebeställningar och gode tid jag älskade det! Och sen på möra kom han med en bricka med te och kaffe och juice och chokladcroissanter! Jag ville givetvis snåla och ta en fyrbäddskupé men så värt att ha en egen! Nu är vi helpepp och planerar nya resor, Musse vill till Brno, jag är såld på Brügge. Har ni sett In Bruges? Oväntat bra film faktiskt, sådär slut men bra dialog och staden verkar vara så sjukt fin, medeltida stadskärna och massa museum, jag har kollat. I alla fall, det blir till nästa gång. Men Prag, guud vad jag älskade det. Jag var där när jag kanske var tretton, så det är länge sedan, men så himla lätt stad, lätt att hitta i och så fin och snäll och allt kändes bara så jäkla gött. Budapest var mer generisk storstad som i ärlighetens namn inte sa mig sådär jättemycket, men det var ju trevligt och fint där också. Mest har vi gått och gått och gått lite till. Vi gillar att promenerar och titta på hus och att gå på museum, så det är typ alles. Har kommit fram till att en av mina favoritsysselsättninga är att gå på museum just, gud jag älskar det. I Budapest tillbringade vi hur många timmar som helst på deras etnografiska museum och framför allt mattutställningen. Musse älskar mattor.

Bröllopet då? Jorå det är väldigt skönt att ha det gjort men allt gick bra. På fredagen var det fullt ös här med folk som fick knös in med ett skohorn och på lördagen innan rådhuset var Mary uppe och diskade och dammsög och sen snöade det och i Rådhuset kom vi in först av alla för bruden i paret före oss satt fast på tåget och brudgummen stod och svettades. Sen lunchade vi på Konsthallen som jag älskar och det var kalas och efter det åts det mer tårta och dracks mer bubbel hemma hos oss. När alla hade gått städade vi och packade till resan och sen somnade vi till Game of Thrones, helt slut. Gött att vi inte kommer att göra det igen i alla fall. Men det var fint och jag tror att alla var nöjda och glada.

torsdag 5 april 2012

Nr: 500

Igår gjorde jag en låtlista till mottagningen. Den heter något så fantasifullt som "Bröllop" och är en "salig blandning". Jag är ju något av en "allätare" när det kommer till musik. Näe skoja. Det är jag inte alls. Ju. En låt som inte är med är "Utan dina andetag". "Kärleken förde oss samman" lyser även den med sin frånvaro. Who woulda thunk? Istället är det franska dragspelsdängor som får sällskap av The Supremes, Edith Piaf, Cole Porter, Mamas and the Papas, Django Reinhardt och en massa annat löst folk. Jag är möcket nöjd.

Idag ska jag handla blomster. Hela tin har jag varit ute efter fresior, men jag får se vad som finns för fint, orkade inte beställa och hålla på. Ranunkler, anemoner och annat fint går också bra. Och körsbärskvistar ska vi ha också, i en stor vas.

Jag mejlade med en gammal kursare och bah "Hett tips: Om ni ska gifta er så rym till Paris. Eller bara rym!", Haha.

Nr: 499

Mottagningen imöra blir kött- och fiskfri. Det blir schnitts, ost, röror, bröd, oliver, saltgurka, jellybönor och chokladpåskägg i folie och ekologisk prosecco och ekologisk hallon- och apelsinläsk i fina glasflaskor och chokladtårta i lager på lager med chokladmousse och jag vet inte allt. Men det blir inget kött och ingen fisk. Jag frågade Musse vad han ville ha och först var han inne på att jo men lax och lite parmaskinka och sånt det ville han nog ha. Och fine, det är ju inte så att JAG ska bestämma, vi ska ju båda vara nöjda, så jag sa givetvis att det var okej. Men nu har han gått och blivit vegetarian igen, så då blev det djurfritt imorgon. Helt på eget bevåg har han blivit det, jag har inga åsikter mer än att jag inte tycker att han ska köpa äckligt kebabkött på lunchen. Men, och detta är ett stort men, jag är helt hundra på att svärmor kommer att tro att de är jag som har övertalat honom att sluta äta kött, och att det är jag som har övertalat honom att ha köttfri mottagning. Gah! It wasn't me, för att citera den stora poeten Shaggy.

tisdag 3 april 2012

Nr: 498

För ett tag sedan fixade Musse en bröllopspresent till oss - en årsprenumeration på New York Review of Books. Jag blev själaglad och en prenumeration var inte så dyr. Alltid när jag tänker på hurdan jag vill vara, vilket liv jag vill leva, så innehåller det den tidningen. Och massa böcker. Och tulpaner. Typ. Det innehåller även en sådan där perfekt bohemisk lägenhet som man ser i franska filmer, med balkong och långa fladdrande gardiner och tre välartade barn. Ni hajjar, helt verklighetsförankrad är jag inte. Dagdrömma kan man ju alltid.

Nr: 497

Jobbigt läge att jag har noll, absolut noll stresstålighet och redan nu, på tisdag, känner mig helt förstörd inför fredagen. Det kryper i armarna och jag vaknar på morgonen och känner mig helt slut. För det är ju det, jag känner mig själv. Jag vet hur jag blir under stress. Gode Moses. På fredag kommer jag att somna i ett hörn någonstans så fort alla har anlänt. Saker jag tänker på: Gud tänk om dom har tråkigt och går på en gång. Gud tänk om dom stannar jättesent? Tänk om allt blir dåligt. Tänk om maten blir äcklig. Tänk om dom har tråkigt. Varför gör jag det här? Varför rymmer vi inte?

Mest rädd är jag för att jag kommer att vara så stressad att jag inte kommer kunna ha trevligt och prata med alla som jag vill prata med och att jag bara kommer att hetsa över att fylla på faten och se till att folk har bubbel och gah!

måndag 2 april 2012

Nr: 496

Idag har jag rekvirerat syrran avec Volvo och så ska vi göra Mobilia och handla tjugo flaskor bubbel. Göttig shoppingrunda.

Nr: 495

En sak som alltid gör mig så glad är när Musse och jag pratar. Det låter kanske konstigt, men jag har alltid komplex för att vi är tråkiga och säkert inte pratar tillräckligt mycket och det är alltid så tyst här hemma tänker jag, det saknas liv och schvung och jag är rädd för att vi är dåliga och ointressanta. Det här är ju jag som har ångest och komplex eftersom jag är just så rädd för att vara sådan, men ändå, jag tänker det ganska ofta. Men sen insåg jag i lördags att det enda vi gjorde var att prata. Modern var inne en sväng och hälsade på, vi satt och pratade, sen följde jag henne till tåget och Musse lagade spenat- och fetaostspagetti till oss och sen låg vi skavfötters i soffan och bara pratade i flera timmar. Pratade om livet och idéer och vad jag ska skriva min nästa uppsats om och efteråt tänkte jag att "Åh men vi pratar ju ganska mycket". Måhända är vi kanske inte är så dåliga och tråkiga ändå.