måndag 6 februari 2012

Nr: 435

På tal om choklad så oroas Musse lite av att alla hjärtans dag är under uppseglande. "Vi ger väl inte varandra något, vi hoppar väl över det?" sa han lite lätt stressad redan för någon vecka sedan. Alltså, svaret på det är ju nej, vi ger inte varandra något. Inte tramsiga nallebjörnar, inte rosor, inte underkäder. Nada. Herregud.

Dock, jag kunde inte låta bli att mumla "Men choklad är ju aldrig fel...."

Nr: 434

Allright fick faktiskt i mig både gin och tonic och skumpa i helgen, så det kanske börjar ge sig. Det känns stabilt, för vad är Mary utan skumpan? Va? Inte möcket. Hett tips: Codorniu och choklad, ameh gud vad det var gott.

Det tråkigaste jag vet: tvätta håret. Herrejesus vad det tar emot. Värre än att raka benen nästan. Och det sistnämnda har jag inte gjort sedan början av juli, när jag hade, ja låt oss kalla det en liten incident. Jag fastnade med rakhyveln och det sa "raatsch" och sen fick jag dra bort en lång hudslamsa från hyveln och det slutade inte blöda på flera timmar. Got the scar to prove it, om man säger. Är liksom en liten ravin vid ena fotknölen, en långsmal ingröpning. Efter det vågade jag inte närma mig rakhyveln på en evighet, och nu är det vinter och jag har glömt bort det. Finns annat jag hellre gör än rakar benen. Äter choklad, till exempel.

lördag 4 februari 2012

Nr: 433

Idag: bästa lördagen på länge.

Den inleddes med en tvåtimmarspomenad i minus tretton och strålande sol. Alltså jag kan bara inte vara inne då. Musse låg och trynade men jag klädde på mig lager på lager tills jag kände mig som en rysk liten gumma och sen gick jag i parken, längs kanalen och på körrgårn. Åh. Nu ligger jag i soffan och läser och Musse hämtar filt när jag fryser och gör te till mig och lagar lördagslunch åt oss. Älskar att höra hur han hummar och fixar i köket.

Frös som baskat när jag kom hem efter promenaden och Musse bah "Jag har din favoritkjol här den kanske du vill ha" och så kom han med min fleecefilt som jag alltid har runt midjan. Han känner mig så väl!

Var lite orolig för att han skulle vilja se Melodifestivalen ikväll, det är det värsta jag vet men Musse är dessvärre oroväckande road. Jag bah "Jag kan kolla på film på dattan i sängen, det är lugnt". hans kommentar var "Jag tittar hellre på en animerad utomjording med dig än på Melodifestivalen ensam". Gulle!

fredag 3 februari 2012

Nr: 432

Igår var jag på lokal i Lund och träffade där på min gamla svensklärare från högstadiet. Jag sa hej och vi pratade lite och jag tror att hon blev glad att jag stannade henne men jag blir lika förvånad varje gång, nästan förolämpad, när folk känner igen mig. Hur kan man känna igen femtonåriga Mary i den snart trettiofemåriga diton? Hur? Wie ist das möglich? Som sagt, blir alltid lite ledsen, bah "Är jag lika ful fortfarande?". Svaret på den frågan är antagligen ja. Men i alla fall, hon såg väldigt fräsch ut och hade typ inte åldrats en dag. Såg bättre ut nu än när vi sågs för snart tjugo år sedan. Samma frisyr hade hon också, spikrak blond page med lugg. Hej Britt-Marie!

Och annars på fredagen? Jag har promenixat i parken med syrran, ätit en semla och lånat en bok om Nietzsche. I kväll blir det cocktails och sen Le Mis, som vi i branschen säger, på Operan. Med andra ord, jag klagar inte.

På tal om semlor, de senaste tio åren har jag konsekvent sagt att "Jag gillar inte semlor" och levt i tron att så är det. Har insett nu, sen jag ätit två i år, att det är väldigt gott. Lite väl sött, jag föredrar ju osötad grädde, men ändå. Gott och hederligt tantigt. Älskar tanter. Tänkte på mormor när jag åt den. Tänkte på alla eftermiddagar som jag har tillbringat hos henne, med te och kakor och korsord och tulpaner i en vas på bordet. Jag tänker bjuda mina barnbarn på bakelser och bubbel, varje söndag, lätt. En sån tant vill jag bli.

torsdag 2 februari 2012

Nr: 431

Syrran och jag promenixade på stan igår. Dumt nog gick vi inom en skoaffär. Tittade på reahyllan. Hittade ett par döfina pjuck. Kom på den briljanta idén att dela på dom. Så nu har vi delad vårdnad! Det bästa med det är, som jag sa, att jag kan säga till Musse att syrran köpte dom och att jag bara lånar dom, och att hon kan säga till sin karl att hon lånar dom av mig. Så himla gött.

Inte för att Musse bryr sig och jag gör såklart vad jag vill med mina pengar och det finns ingen som gör av med mindre pengar är vad jag gör, det kan jag gå ed på, men ändå, jag är inte bekväm med att handla saker. Tycker att det är dåligt. Känner mig dålig när jag gör det. Om det inte är på Humana, på Humana får jag handla hur mycket jag vill. Älskar. Bästa affären i Malmö. Jag är inne där så ofta att jag snart skäms lite, dom tror väl att jag inte har något liv. Vilket är sant i och för sig, det har jag inte, men det behöver ju inte dom veta.

onsdag 1 februari 2012

Nr: 430

Att leva ihop med Musse är ju onekligen som att vara tillsammans med farbror Melker. Jag har sagt det förut. Men så är det. Härom veckan fick han för sig, mitt i ett tv-program, att han skulle mecka med den automatiska kanalsökningen, varpå alla kanaler försvann och vi sen fick sitta och lägga in dom en efter en för hand. Jag varnade innan, "Vi tar den manuella, det är mycket bättre" men nejrå, här lyssnades det inte. Igår skulle kan göra äggröra och lyckades med konststycket att knäcka ägget vid sidan av stekpannan, på spisen. Och innan hörde jag ett rassel från köket och ett "Määäääry", då hade han spillt okokt ris över hela spisen och köksgolvet. Hur lyckas han? Det händer aldrig någonsin mig.

Fast jag ska vara snäll, just nu sitter han och läser trettionånting väldigt röriga sidor av min uppsats. Om inte det är ett bevis på kärlek så vet jag inte vad.

Nr: 429

Vi var ju som sagt hos Musses föräldrar i helgen och det var möcket släkt och umgänge och grejjer och på tåget hem satt vi och pratade. Det började med att jag frågade honom "Tänker du på hur du vill vara, vem du vill vara?". Det här är nämligen något jag tänker jämt på, hur jag vill vara och vilket liv jag vill ha.

För när vi satt där och pratade med en hel hög sextio-plussare så kände jag bara att "Låt mig aldrig bli som dom". Alltså, det var ju inget fel på dom, helt vanliga trevliga medelålders par som var så tråkiga att klockorna stannade! Min fasa är att bli sådan, att bli ett sånt par som inte umgås med några, som aldrig gör något och som ringer sina barn varje söndag och träffas och dricker kaffe och äter kakor när någon fyller år och säger "Jaha hur är det på"jobbet?" och pratar ränta och banklån. Alltså hellre skär jag upp handlederna är får det så, det är min mardröm. Så när vi satt där så så jag till Musse att "Ta inte illa upp men jag vill inte ha det så och jag vill inte ha ett sånt förhållande till mina barn som dina föräldrar har", att man liksom nästan inte riktigt känner varandra och inte pratar med varandra. Och han förstod mig och sa "jag vet inte ens om jag tycker om mina föräldrar" och jag tänkte bara att "Gode tid vilken tur jag har som har världens bästa familj och om det är en sak jag vet så är det att jag älskar min mor mest i hela världen". Jag var tvungen att mejla den ömma modern dan därpå och bah "Hur har du gjort, hur ha vi blivit såhär?". För vi pratar jämt och ses jämt och har så jämrans roligt ihop och vi umgås för att vi vill det, för att vi har kul ihop. Får jag välja umgås jag ju allra helst med min mamma och mina systrar, för det är dom absolut bästa jag vet.

Och jag är lite rädd för att Musse har potential för att bli sådär tråkig, jag känner att det hänger på mig lite att rädda oss från jämmerdalen, att se till så att vi inte blir så. För som en kompis sa, som Musse bodde ihop med innan, att bor man inte med Musse så träffar man inte honom, för han är inte så social eller bra på intiativ. Jag är så rädd för att han kommer att nöja sig med sitt dassiga jobb, att han tror att det är allt. Han har länge sagt det, att han kan nöja sig med ett nio till fem-gig och ett radhus i Staffanstorp, att han inte hart några ambitioner. Jag tror mer att det handlar om att han inte vågar ha ambitioner, att han inte har fått lära sig att man kan ha det, att man kan vilja mer här i livet. För jag vet att han vill mer, vet att han vill ha ett sådant liv som jag vill ha, ett liv med böcker och umgänge och där man pratar om idéer istället för tv-program.

Så på tåget hem lovade vi varandra att vi ska jobba på det, att vi inte ska bli tråkiga utan att vi ska göra allt för att bli sådana vi vill vara. Vi ska bli bättre människor, vi ska tänka stort, eller kanske framför allt våga tänka stort, våga tänka på hur vi vill vara och vad vi vill göra. Han ska skriva sin uppsats, jag ska skriva min, och vi ska utvecklas och lära oss nya saker och göra nya saker och tänka och prata och läsa och aldrig, aldrig någonsin bli sådana som inte vill ringa till barnen för att "vi kanske stör" (Här kommenterade Musse att om Barbara någosin har tänkt den tanken så har hon efter det ringt för att berätta det, vilket är min mor på pricken!) och som bara pratar om vilket köpcentrum som är bäst och vad det senaste barnbarnet har hittat på. Alltså. Dör.

Livet. Så jäkla svårt.

Nr: 428

Jag vill ju prata med er om livet, om hur man blir den man vill vara och hur man undviker att bli den man inte vill vara, om hur svårt det är. Måste bara äta lite först tror jag, samla tankarna. Återkommer efter morotssoppan.

Nr: 427

Ett bevis på att Musse och jag är som gjorda för varandra, om man nu behöver slika: när jag sa det här med att vi kollade på film med hans kille var hans första tanke "Shia Labeouf?". Som sagt, han har bra smak.

tisdag 31 januari 2012

Nr: 426

Musse är i Hamburg på jobbresa så syrran förbarmade sig över mig igår och bjöd hem på käk och te och samkväm. Efter maten kollade vi på 50/50 med Joseph Gordon Levitt och jag mejlade Musse bah "Vi kollade på film med din kille fniss fniss". Han är (inte så hemligt) förälskad i JGL, jag vet ju det. Och han är jättebra och dösnygg så jag förstår honom, verkligen. Jag är också förtjust. Han har bra smak i karlar, min karl.

Nr: 425

En väääldigt jobbig grej: jag kan inte dricka skumpers längre. Hur har det gått till, undrar ni? Alltså syrrans bröllop var något av ett veritabelt skumpaslag, det var så möcket champagne så det är ett under att någon av oss kom hem alls. Och yours truly drack sin beskärda del, och kanske mer än så. Jag trodde att det skulle gå över efter en vecka typ, det gör det ju alltid och första reaktionen dan efter är ju alltid "Jag ska ALDRIG mer dricka". Men fortfarande kan jag inte med det och nu har det snart gått två månader det vill säga en hel evighet i skumpatid. Jag pinade pliktskyldigast i mig typ ett och ett halvt litet glas på nyår, och fick ner något glas nu i helgen, men det är baske mig inte mer än så. Innan vi bestämde att vi skulle gifta oss sa jag bara på skämt typ att "Ja när jag gifter mig önskar jag mig bara en sak, en flaska Krug". Det har jag ju tagit tillbaka nu ska ni veta, med emfas. Jag vill inte se en flaska skumpers. Nästan så är det. En jobbig grej är att det är lite svårt att bräcka ett champagnebröllop. Folk minns ju sådant, och en kompis sa precis det också "Hur ska ni kunna toppa det?". Jag bah "Åh naj vet inte. Med kattungar?".

Nr: 424

Igår googlade jag "nageltrång", bara för att vi pratade om det här. Det räcker väl med att säga att det rekommenderas inte.

måndag 30 januari 2012

Nr: 423

Jaja jag sa ju att jag inte hade tid med er men jag kokar te just nu så då FÅR jag sitta vid dattan ett ögonblick. Igår försökte jag peppa Musse att skriva sin sista uppsats, precis som jag är han värdelös och har inte gjort den. Jag håller i och för sig på, han har bara lagt ned det. Med tanke på hur smart han är är det så dumt att han inte gör det så att han kan göra något kul och bra sen, istället för sitta på ett kontor och göra tråkiga saker, vilket är vad han gör nu. Jag vet att han vill göra något vettigt, något värdefullt, inte något bara för att. Så i alla fall, jag försökte peppa honom och jag sa att jag vill inte tjata men att jag vill att han ska göra det. Till sist bah "Jag kan hjälpa dig, jag kan skriva den åt dig". Vi är bra på precis motsatta saker. Musse är en överdängare på att analysera och diskutera, men inte så haj på att skriva, han har inte så mycket känsla för det. Jag är - som ni ju vet vid det här laget - kass på det mesta förutom att skriva, det är typ det enda jag är bra på. Men helt ärligt, jag menade det verkligen. Jag kan spökskriva hans uppsats, om han bara tar tag i den. Ållright nu har tevattnet kokat upp så nu ska jag göra mer pepparmyntste och fortsätta med skrivandet, som jag ju är så fantaaaaastiskt bra på. Jo tjena.

Nr: 422

Förresten, en sak till bara: det enda, enda försonande med Mildred Pierce var ju slutscenen när Mildreds karl Bert (en av få sympatiska karaktärer faktiskt, sin inledande otrohet till trots) säger "To hell with her" om deras hemska dotter Veda. "To hell with her." Fan vad gött det kändes.

Nr: 421

Skor var det ja, som utlovat. Jag köpte dylika i torsdags eller när det nu var, det är ju av mindre vikt när så låtom oss strunta i det exakta inköpstillfället. Anyhooow, bröllopsskor var det. Skor är det jag har svårast för att hitta, tycker alltid att allt är 1) urfult 2) obekvämt och 3) dyrt. Men i alla fall, något måste jag ju ha på mig på begivenheterna. Min vana trogen drog jag ju i reamöget istället för vårnyheterna, och hittade ett par världsafina skor i grå mocka med kilklack. Inte tantiga, lite åt det hippa hållet. Gah! Clutch your pearls ladies! Jag har ju en beef med klack, tycker att det är mesigt, men dom här, dör så fina. Trodde att Musse skulle opponera sig och tycka att dom var lite konstiga, men han tyckte att jag var kalasfin, bless his little heart. Enda abret, dom trycker väldans på vad jag tror är ett nageltrång. (Mina innerliga ursäkter för osexigheten.) Provade dom i fem minuter hemma i fredags, sen hade jag vrålont i ena stortån hela kvällen. Kan ju bli ett litet bekymmer, om man säger. Musse får bära mig till rådhuset. Eller nej det löser sig nog på annat sätt, syrran har erbjudit sig att pimpa sin vita traktor till Volvo och köra oss i den! Hon har förresten föredömliga idéer till mottagningen, som skall vara hemma hos henne och hennes man. Senast vi pratades vid nämndes bland annat ballonger, serpentiner, små undulater samt att alla ska få en kattunge när dom går. Sånt gillar jag. Initiativ och engagemang. Det kan bara bli bra. Hon har fått fria händer. Så om någon vet några kattungar som behöver ett nytt hem så holler at me.